Varför dessa dimridåer?

Av Börje R P Carlsson 2020-06-22

Så har då återigen en människa dödats av polisen. Rätt eller fel? Inte vet jag men jag blir varje gång lika störd eftersom så mycket höljs i dunkel. Det framstår som om polisen försöker dölja något.

När jag läser Aftonbladet kungörs att mannen enligt uppgift var beväpnad med svärd och gevär. En udda kombination av vapen som båda nästan kräver två händer för att brukas. Men båda vapnen är livsfarliga, det ena på nära håll och det andra på avstånd.

Nu har, enligt polisen, situationen eskalerat och en polis har tvingats skjuta. Bara detta faktum, att en polis tvingats skjuta, framkallar funderingar. Eftersom jag inte vet vill jag veta mer men – frågetecknen hopar sig men några svar ges ej.

Enligt polisens presstalesman har mannen kommit emot polisen med vad patrullen uppfattade som vapen. ”I efterhand kan vi också konstatera att mannen hade vapen på sig men vilken typ av vapen det rör sig om vill jag inte gå in på.”

Detta uppfattar jag som en dimridå. Varför inte berätta om vapnet eller vapnen?

I efterhand kunde det konstateras att mannen var beväpnad. Detta tolkar jag som det knappast var klarlagt vid skjutningen vilket eventuella vapen mannen hade.

Kanske är jag för misstänksam men det känns som ett scenario för nödvärn eller inbillat nödvärn håller på att skapas.

Enligt uppgifter till Aftonbladet rör det sig om ett svärd och ett gevär. Väl på plats ska situationen ha eskalerat och polisen sköt mannen, som dog av skadorna.

– En hotfull situation uppstår där polisen känner sig tvungen att avlossa sitt tjänstevapen, säger Stockholmspolisens presstalesperson Carina Skagerlind.

Händelsen ska ha skett precis utanför ett bostadshus.

– Mannen kom emot patrullen med vad de uppfattade som vapen. I efterhand kan vi konstatera att mannen också hade vapen på sig, vilken typ det rör sig om vill jag inte gå in på.

”I efterhand kan vi konstatera….” Ett svärd eller gevär behöver väl inte konstateras i efterhand utan borde vara lätt att konstatera direkt. Motsägelserna är milt uttryckt störande.

 

Detta är en krönika. Analyser och ställningstaganden är skribentens.


    Börje Carlsson har under nästan hela sin tid inom kriminalpolisen arbetat med företrädesvis de grövsta brotten. Under ett par år var han rotelchef för en rotel med ett 40-tal medarbetare. Från 1993-1997 rotelchef på spaningsroteln.
Vid omorganisationen 1997, till länsmyndighet, bad han att få återgå som utredare på länskriminalen. Under kriminalpolistiden har han varit handläggare och spaningschef för flera mord, grova våldtäkter och grova rån.
Börje har skrivit en mängd böcker om brott. Senast En gång snut – alltid snut. Hans böcker finns bland annat att ta del av här.

Publicerad

Prenumerera på Para§rafs nyhetsbrev 

Nyhetsbrevet skickas ut varje tisdag och fredag.
I Nyhetsbrevet får du besked om det vi senast har publicerat och en del information om vad som är på gång. Därtill får du ibland extramaterial som inte publiceras på sajten.
Vi ingår inte i någon mediekoncern och lämnar inte ut prenumerantlistan till någon, så din mejladress hamnar inte på avvägar.
Du prenumererar utan kostnad. Du kan också överraska en vän genom att ge honom eller henne en prenumeration, om du skriver in i den personens mejladress.
OBS: Vi efterfrågar bara den mejladress du vill ha Nyhetsbrevet mejlat till, inget annat. Du prenumererar här.

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.