Linda Bönström

Vem lyssnar när jag vill dö?

Av Para§rafs Redaktion 2020-07-18

Det är mänskligt att undvika tanken på vår egen dödlighet, det är likaså mänskligt att önska sig den stilla döden. Smärtfri och odramatisk, att bara få somna in som det heter. Per Maritz var en av dem som visste att detta inte väntade honom. Med diagnosen amyotrofisk lateral skleros (ALS) bröts hans nervsystem ner, kroppens förlamning skulle komma att leda till död genom kvävning. Smärta.

Per Maritz ville inte ha det så utan han ville någonting annat, något han inte kunde få hemma i Sverige, och bokade därmed en tid vid Dignitas, en dödshjälpsklink i Schweiz.

Nu blev det inte så, covid-19 pandemin satte stopp för resan. Ändå slapp Per att vänta in sjukdomens oundvikliga utgång då läkaren och professor emeritus i internationell hälsa Staffan Bergström klev in och försåg honom med starka sömnmedel som Per själv svalde. Med sin familj omkring sig lämnade Per Maritz jordelivet så som han önskade, han ägde sitt eget slut.

Det är dags för makthavarna och Läkarförbundet att lyssna till vad terminalt sjuka människor säger: Döden tillhör oss. Vi måste acceptera att dagens palliativ vård i livets slutskede helt enkelt inte är vad alla önskar sig.

Den personliga integriteten är en ledstjärna i Sverige, på alla tänkbara sätt är livet skyddat – att få vara som vi vill, uttrycka oss och göra våra val efter eget huvud. Men varför gäller inte detta döden? Varför tycks vi aldrig lära oss att hantera döden?

För egen del avgjordes beslutet efter att i barndomen besökt ett demensboende, det korta minnet av damer och herrar som vandrade – vaggade – fram och tillbaka i en korridor och bara tjöt obegripligheter. Och hon, hon som inte mindes vem hon var och än mindre oss. Nej!

Jag tänkte redan då att om dagen kommer då allt som finns kvar av mig är en kropp som sakta förtvinar medan alla runtomkring plötsligt blivit främlingar får det lov till att vara bra för min del. Om mitt huvud försvinner vill jag att min kropp ska få göra detsamma.

Lika som om min kropp attackerar sig själv med oerhörd smärta, låt mig få slippa. Jag kräver! Redan då låg planen redo, hur jag skulle få komma till ro, men jag visste att det inte skulle bli här.

Det har gått decennier nu men mitt beslut står fast, min vilja är uttalad. Problemet är att Sverige står och stampar på exakt samma plats nu som då, rakt på sak tycks det inte hända ett jäkla dugg.

Varendaste gång det kommit fram motioner om att tillsätta en statlig utredning om legalisering av dödshjälp har dessa röstats ner. Enbart Miljöpartiet (MP) är med på tåget. Inte ens en utredning vill man kosta på de dödssjuka.

Det handlar inte om att avliva människor hit och dit, det är inget objektivt spörsmål, inte heller ett beslut som ska tillhöra någon annan än individen då man nått ett stadium i livet som inte går att bättra utan bara lulla bort i morfin. Att tala om livets okränkbarhet och läkarkårens etiska regler om att göra gott kan inte bli annat än oerhört cyniskt – falskt – när livskvalitén uteblir totalt.

Det är ett stort beslut, det största en människa kan ta gällande sig
själv. Och det är oåterkalleligt. Men ingen mer än den som är drabbad
av det otroliga lidandet som livet trots allt kan innebära bör ta sig
rätten att moralisera och besluta om vad som är en värdig tillvaro.
Ett värdigt avsked.

 

Av Linda Bönström

Detta är en gästkrönika. Analyser och ställningstaganden är skribentens.


Publicerad

Prenumerera på Para§rafs nyhetsbrev 

Nyhetsbrevet skickas ut varje tisdag och fredag.
I Nyhetsbrevet får du besked om det vi senast har publicerat och en del information om vad som är på gång. Därtill får du ibland extramaterial som inte publiceras på sajten.
Vi ingår inte i någon mediekoncern och lämnar inte ut prenumerantlistan till någon, så din mejladress hamnar inte på avvägar.
Du prenumererar utan kostnad. Du kan också överraska en vän genom att ge honom eller henne en prenumeration, om du skriver in i den personens mejladress.
OBS: Vi efterfrågar bara den mejladress du vill ha Nyhetsbrevet mejlat till, inget annat. Du prenumererar här.

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.