Nu är representationsmaffian på gång igen

Av Carin Åberg 2020-09-27

39 nuvarande och före detta anställda på Sveriges Radio anklagar företaget för att ”inte spegla Sverige, varken i journalistiken eller bland vilka som jobbar här” (Ekot 2020-09-25). I ett brev kräver de representation på alla nivåer vad gäller hudfärg och ursprung. Tanken är uppenbarligen den där gamla vanliga – lite märkliga – att för att kunna representera pensionärer måste man själv vara pensionär. För att representera män måste man vara en man och för att representera hemlösa måste man vara hemlös.

Det är medvind för människor som är icke-vita nu: black lives matter! Surfa på vågen. Är du ”vit” ligger du illa till – i skottlinjen. Hösten 2017 var det (vissa) kvinnor…

Jag är så genuint, grundligt, gräsligt trött på detta tjat om att för att kunna företräda en godtyckligt skapad grupp måste man själv vara medlem i gruppen. Vid valet 2010 handlade det om ”ungdomar” – sänka rösträttsåldern till 16 år, då ju ”nutidens ungdom” var så kunniga och bevandrade i och med internet – nåväl, de hade möjligheten i alla fall.

Alltså måste fler ”ungdomar” sitta i riksdagen. Tyckte (MP). I ponder. Var det inte då som ”mambos” var på tapeten? Det vill säga söner och döttrar som vid 25+ fortfarande bodde hemma hos mamma? Och dessa ”ungdomar” skulle sitta och besluta om utrikespolitik, lagar och socialförsäkringar?

Jag har aldrig riktigt förstått vad identitetspolitik går ut på. Själv tror jag på det här med sympati och att kunna ta ställning på goda grunder utan att vara en autentiskt ”representant”. Jag menar, måste man vara USA-medborgare för att kunna yttra sig om Trump? Eller hur man nu väljer att dela in världen.

Drar man identitetspolitiken till sin yttersta spets, kan man ju faktiskt hävda att vi kan skippa det här med val till riksdag, kommun och landst… förlåt regioner, vart fjärde år och istället godtyckligt dela in de röstberättigade i olika grupper och se till att rätt andel medborgare representerar var och en av grupperna.

Statistiskt sett. Så många i riksdagen är så, men i samhället är det så. En rent statistisk manöver – tänk hur mycket skattepengar vi då kan spara.

Handlar det om åsikter blir frågan en annan. Och jag var ända – tills för typ tio år sedan – övertygad om att vi röstade på åsikter, visioner, om hur ett framtida samhälle skulle se ut – inte representation.

Men tillbaka till brevet till Sveriges Radios ledning. Det är i sina krav tydligt inriktat på ras och ursprung. Den är på sitt sätt rent rasistisk. Kraven som ställs i brevet är tydliga: ”25 procent av de anställda ska ha utländsk bakgrund och att minst 15 procent […] ska ha utomeuropeisk bakgrund”.

Kommer klasskillnader, hemlöshet, myndighetsmissbruk, finansbedrägerier och utförsäkringar i Sverige att ”speglas” bättre då? Ska ett representativt antal anställda vara direktörer också? Frågor som även gäller vissa människor med ”utländsk” och ”utomeuropeisk” bakgrund? Vilka grupper är det fråga om?

Jag har inte ord för att uttrycka hur knasig jag tycker att identitetspolitik är.

Något som utmärker människan är hennes föreställningsförmåga. På gott och ont. En människa kan faktiskt föreställa sig hur det är att leva under andra villkor än de man själv lever under. En tillgång!

Sympati. Medkänsla. Eller tala i egen sak?

Varför skulle en ”svart” välutbildad (kvinna?) vara en bättre representant för icke-vita, än en ”vit” medelålders, gymnasieutbildad (man?)? Givet frågan?

Det handlar väl till syvende och sist om hur man drar upp linjerna…
Om man nu måste. En människa är en människa är en människa…

 

Detta är en krönika. Analyser och ställningstaganden är skribentens.


    Carin Åberg är äntligen pensionär. Har en bakgrund som bland annat filosofie doktor i medie- och kommunikationsvetenskap, filosofie kandidat i teoretisk filosofi, databasmodulator, ljudtekniker, författare, pottkusk och städerska.
Kan som pensionär skriva om vad som helst, när som helst. Född på landet i Åmot, Gästrikland.
Carin är en av Para§rafs fasta krönikörer.

Publicerad

Prenumerera på Para§rafs nyhetsbrev 

Nyhetsbrevet skickas ut varje tisdag och fredag.
I Nyhetsbrevet får du besked om det vi senast har publicerat och en del information om vad som är på gång. Därtill får du ibland extramaterial som inte publiceras på sajten.
Vi ingår inte i någon mediekoncern och lämnar inte ut prenumerantlistan till någon, så din mejladress hamnar inte på avvägar.
Du prenumererar utan kostnad. Du kan också överraska en vän genom att ge honom eller henne en prenumeration, om du skriver in i den personens mejladress.
OBS: Vi efterfrågar bara den mejladress du vill ha Nyhetsbrevet mejlat till, inget annat. Du prenumererar här.

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.