Ska vi legalisera våldtäkt?

Av Michael Pålsson 2020-10-09

Det tycks i Sverige hos många människor finnas en bild av att våldtäkt är mycket vanligare här än i andra länder. Bland annat påstod häromåret menskonstens fiende nummer 1, att det i Sverige begås ”100 000 försök till våldtäkt eller riktiga fullbordade våldtäkter”.

Förutom att KD-Busch förlitade sig delvis på skrönor och egensnickrad och överdriven statistik har det emellertid också visat sig, vilket redovisades i Dagens Nyheter den 29 september (Ny studie visar på skev bild av våldtäkterna i Sverige), att antalet våldtäkter i Sverige inte alls sticker ut på något dramatiskt sätt mot andra länder.

DN hänvisar till en ny studie med titeln ”Anmälda och uppklarade våldtäkter i Europa. Svårigheter vid internationella jämförelser.

Bland annat visar det sig, föga förvånande för några av oss, att den legala definitionen av våldtäkt skiljer sig åt mellan olika länder. Detta gör det svårt att göra raka jämförelser länderna emellan.

Om det som i Sverige krävs samtycke från båda parter (Brottsbalken 6 kap 1 §) för att det ska anses vara frivillig sex, medan det i vissa andra länder krävs med våld påtvingad sex för att bli dömd för våldtäkt, då kan var och en inse att Sverige faktiskt långt ifrån är ett paradis för våldtäktsmän. Snarare tvärtom.

I Sverige räcker det faktiskt med att ena parten inte samtycker till sex för att det ska vara fråga om våldtäkt.

I Sverige utgör det dessutom våldtäkt mot barn om en person över 15 år har sex med en person under 15 år, hur frivilligt det än är. Detta framgår av Brottsbalken 6 kap 4 §.

Jag har svårt att tycka att den svenska våldtäktslagstiftningen skulle vara tandlös eller särskilt mild.

Ett sätt att minska antalet våldtäkter, statistiskt men inte i praktiken, hade annars varit att ändra den juridiska definitionen av våldtäkt så att den stämmer med de flesta andra länder.

Skulle vi verkligen vilja ha ner antalet våldtäkter i statistiken skulle vi till och med kunna legalisera våldtäkt helt och hållet. På det sättet hade vi kunnat redovisa noll (0) våldtäkter per år. Till och med president Trump hade blivit imponerad.

Det ovan skrivna är givetvis ironiskt. Ingen människa med någon som helst medkänsla för våldtäktsoffer skulle vilja göra något liknande. Men, det jag vill peka på är att studien visar att verkligheten inte alltid är så enkel som den först synes vara.

Innan någon slänger ur sig siffror om våldtäkt eller andra brott, kan det vara lämpligt att först invänta forskning på orsakerna till varför det tycks vara så stora skillnader länderna emellan. När något verkar väldigt konstigt är det nämligen oftast något man inte vet.

Innan man till exempel börjar peka ut vissa grupper av män som särskilt våldtäktsbenägna bör man därför undersöka fakta som man inte vet något om.

Att invänta fakta synes emellertid vara en bortglömd konst bland dagens politiker, men även bland så kallat vanligt folk på Facebook och andra sociala media.

Artikeln i DN har mig veterligen inte väckt något större intresse eller medfört att svenska politiker stolt förklarat att den svenska lagstiftningen rörande våldtäkt faktisk tycks strängare här än i många andra länder, även ur ett europeiskt perspektiv.

Att till exempel någon SD-anhängare vänt sig till amerikanska Trump-propagandans Fox News eller ryska propagandaorganet Russia Today för att påtala hur väl den svenska våldtäktslagstiftningen fungerar. I andra sammanhang tycks annars politiker från just SD vara snabba att utomlands uttala sig negativt om Sverige och svenska förhållanden.

Istället har perspektivet nu flyttat till annan brottslighet, särskilt så kallade klaner och gäng, där oftast män skadar eller dödar andra män. Och istället för att ta till sig fakta om att hårdare straff ofta inte gagnar samhället på sikt, det är dyrt och ineffektivt, går det nu knappast en dag utan att någon politiker talar sig varm för högre straff och mer övervakning.

Förebyggande åtgärder avfärdas hånfullt som ”saft och bulle”-politik.

Det är dessutom påfallande hur lite intresse det tycks finnas från politiker och media rörande mäns våld mot kvinnor i nära relationer. Dagligen blir kvinnor misshandlade av män inom sina relationer. Varje år blir flera kvinnor dödade av sina män eller pojkvänner.

Är inte kvinnors liv och lidande i nära relationer lika viktigt att tala om och åtgärda som gäng och klaner? Det som händer inom familjen ska accepteras hur brutalt det än är?

För egen del önskar jag tillbaka till den tid för länge sedan då politiker fortfarande lyssnade på experter och kunde tala med varandra och komma överens, istället för att ständigt söka nya konfliktytor och till och med, likt SD-Åkesson häromdagen, förklara krig. En tid då vi alla talade med varandra i verkliga livet istället för att nätkriga bakom våra mobilskärmar.

 

Detta är en krönika. Analyser och ställningstaganden är skribentens.


   Michael Pålsson är advokat på Juhlin & Partners, med expertis inom avtalsrätt och arbetsrätt. Han har ett stort intresse för rättsfilosofi och är bland annat författare till boken ”Om frihet i vår tid”.
Läs mer på www.michaelpalsson.se
Michael är en av Para§rafs fasta krönikörer.

Publicerad

Prenumerera på Para§rafs nyhetsbrev 

Nyhetsbrevet skickas ut varje tisdag och fredag.
I Nyhetsbrevet får du besked om det vi senast har publicerat och en del information om vad som är på gång. Därtill får du ibland extramaterial som inte publiceras på sajten.
Vi ingår inte i någon mediekoncern och lämnar inte ut prenumerantlistan till någon, så din mejladress hamnar inte på avvägar.
Du prenumererar utan kostnad. Du kan också överraska en vän genom att ge honom eller henne en prenumeration, om du skriver in i den personens mejladress.
OBS: Vi efterfrågar bara den mejladress du vill ha Nyhetsbrevet mejlat till, inget annat. Du prenumererar här.

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.