Foto: John Locher AP/TT

Vi behöver förstå fascismen

Av Michael Williams 2021-01-12

Att vara anti-demokrat måste få konsekvenser - sociala, ekonomiska och juridiska. Det är egentligen inte så odemokratiskt som det låter. Demokratiska friheter är alltid villkorade av ansvarstagande, att vi följer spelregler. Även politiska friheter måste få klara spelregler om vi inte ska tillåta demokratin att förgöra sig själv, i demokratins namn.

Jag har sedan en tid tillbaka slutat ”ta debatten” med Sverigedemokraterna och deras tillskyndare. Som god demokrat har jag försökt bemöta med saklighet och fakta och häpnat över dumheten, oviljan att ta till sig hur exempelvis yttrandefrihetsgrundlagen fungerar.

Jag har tänkt att det är något ockult med att människor kan vara så obildbara i en tid då fakta och kunskap är mer lättillgänglig än någonsin. Vårt utbildningsväsende måste ha misslyckats kapitalt, långt bortom PISA-mätningarna.

Men så illa är det naturligtvis inte. Folk är inte så dumma i huvudet som vi rättroende låter påskina när ytterhögern vägrar ta regi.

Varje gång jag avfärdar en SD-anhängare eller gör mig lustig på deras bekostnad, så har jag förlorat och de har vunnit. Den slutsatsen kanske inte lirar boll på vår planhalva, men den gör definitivt det på deras del av spelplanen – och det är bara på deras planhalva – där spelet utspelas, som vi har en chans att vinna, men då behöver vi en ny taktik.

En ny taktik måste grundas på en förståelse om det som för oss framstår som obegripligt eftersom vi förutsätter att motståndarsidan accepterat vår definition av spelreglerna.

När Åkesson säger ”jag vet inte” så är det förstås en lögn. Åkesson har absolut koll på grejerna.

Att hävda att man inte vet, frikänner en från skuld. Det är en närmast biblisk sanning i stil med ”saliga äro de saktmodiga, ty de skola besitta jorden”, och är det något som ytterhögern har visat att de har, så är det tålamod.

De väntar ut oss. De bussar oss mot varandra, sår split och splittring. Låter oss vara vår egna största fiende när vi tjafsar internt om detaljer och upprätthåller status quo i vår ängslighet.

Vår känsla för våra demokratiska spelregler, vårt erkännande av rättsstaten, vår känsla för solidaritet, vår humanism exploateras av ytterhögern. Vårt individuella ansvarstagande ställs mot den kollektiva lögnen där ingen kan ställas till svars på individuell nivå. 

Självklart finns det ingen Sverigedemokrat eller tillskyndare som erkänner att de är rasister, antisemiter, fascister eller något annat negativt laddat. De är ju ”the good guys” som står för lag, ordning och sanning. Den sanning som tjänar deras syften just för tillfället. Det är så narcissism och sociopati ser ut i sin politiska skepnad.

Jag har inte tid att lägga på att rabbla fakta till ingen nytta. Jag bemöter hellre dumheterna med ”Jag går inte på det där. Du fattar ju att det inte är sant. Jag är inte intresserad av att upprätthålla en relation med någon som har dina värderingar”.

Att vara tillskyndare till fascismen måste få konsekvenser. Sociala konsekvenser i det att jag vägrar ha något med sådana människor att göra, lika lite som jag skulle vara intresserad av att ha en sexualförbrytare som vän.

På samma sätt som jag försöker gynna de delar av näringslivet som erbjuder fairtrademärkta varor, som har kollektivavtal och i största allmänhet inte exploaterar planeten och människorna för snöd vinning, så vill jag att näringsidkare tar ställning för demokratins överlevnad och inte gör affärer med fascistiska aktörer.

Jag ser inte heller någon anledning till att stödja någon som anställer personal som svär sig till den fascistiska ytterhögern. Vem vill ha en fascistisk läkare vars personliga värdegrund kan påverka dennes yrkesutövande, eller en lärare som riskerar indoktrinera barnen om den starkes rätt, eller en klädbutik som marknadsför barnkläder genom att relatera rasifierade barn till apor. 

Jag förstår att det skaver i demokratisjälen att vi demokrater, som lärt oss att inte göra skillnad på människor, ska behöva ta i med hårdhandskarna, men det är just den ängsligheten som kommer fascisterna till godo. Att vi inte vågar agera.

I en demokrati som vill överleva måste fascism medföra konsekvenser – sociala, ekonomiska och juridiska. Vi är inte skyldiga fascister någon känsla för fair play eftersom fascister inte har någon känsla för fair play gentemot oss.

Obehagligt? Ja, som fan! Det strider mot min personliga värdegrund och övertygelse. Jag brukar stolt hävda att det inte är jag som gör skillnad på människor och människor och det smärtar att jag känner att jag måste revidera min hållning i den frågan. Alternativet är att fortsätta vara fascismens nyttiga idiot.

Jag har också tröttnat på den naiva analys som alltför ofta levereras i media. Hur kan man ens tänka tanken att Donald Trump har gett upp när han dagen efter den spektakulära stormningen av den amerikanska kongressen plötsligt erkänner valresultatet. Vet ni ingenting om hur en despot fungerar?

Donald Trumps tal är ett tal till de sina. Donald straffar sina trupper för det misslyckade kuppförsöket. De får det straff de förtjänar – ledaren sviker dem och vänder dem ryggen – men alla vet att de förtjänar straffet eftersom de har svikit ledarens förtroende. 

Donalds följare och supporters är naturligtvis obrottsligt lojala till sin ledare, men lika naturligt distanserar sig despoten Trump från de tjänare som inte levererar resultat och lyder hans dekret.

Det har ju bevisats upprepade gånger under Trumps presidentskap där han godtyckligt avskedar vem som helst som inte visar honom obrottslig lojalitet. Varför skulle det mönstret förändra sig just nu?

Donald Trump har möjligen förlorat slaget, men likt en ikonisk skurk från vita duken lär han återkomma i politikens franchise så snart han har något att tjäna på det. Till dess behöver vi, demokratins tillskyndare, lära oss att förstå det fascistiska språket och den fascistiska logiken. Uppenbarligen har vi glömt.

 

Detta är en krönika. Analyser och ställningstaganden är skribentens.


    Michael Williams är statsvetare, policyanalytiker, ämneslärarstudent, kommunikatör, kapellmästare i rockbandet Violent Divine, förälder och äkta make. Arbetar som politisk tjänsteperson i kommunpolitiken. Skriver och debatterar oftast utifrån grön, feministisk grund.
Michael är en av Para§rafs fasta krönikörer.

Publicerad

Prenumerera på Para§rafs nyhetsbrev 

Nyhetsbrevet skickas ut varje tisdag och fredag.
I Nyhetsbrevet får du besked om det vi senast har publicerat och en del information om vad som är på gång. Därtill får du ibland extramaterial som inte publiceras på sajten.
Vi ingår inte i någon mediekoncern och lämnar inte ut prenumerantlistan till någon, så din mejladress hamnar inte på avvägar.
Du prenumererar utan kostnad. Du kan också överraska en vän genom att ge honom eller henne en prenumeration, om du skriver in i den personens mejladress.
OBS: Vi efterfrågar bara den mejladress du vill ha Nyhetsbrevet mejlat till, inget annat. Du prenumererar här.

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.