Foto Johan Nilsson /TT

Olagliga dödskjutningar – och alltför många lagliga

Av Börje R P Carlsson 2021-02-08

Inrikesministern är oroad över att dödsskjutningarna år 2020 har ökat med tio procent sedan året innan. Det betyder att det totala antalet dödsskjutningar i landet har ökat dramatiskt. Men hur dramatiskt? Det är krasst sett polisens dödsskjutningar som under 2020 ökade och står för de ökade tio procenten jämfört med år 2019.

Poliser skjuter i en allt vidare omfattning men det är nästan aldrig gangsters eller banditer som skjuts utan oftast handlar det om sjuka människor där polisen redan från ingripandeögonblicket vet att objektet är en sjuk människa som behöver vård.

Sedan år 2013 har polisens dödsskjutningar fyrdubblats jämfört med åren innan.

Men det är väl så det ska vara för den polis som skjuter drabbas nästan aldrig, försåvitt han inte avlossar ett vådaskott i samband med patron ur, av några konsekvenser av sitt skjutande.

Råkar han avlossa ett skott, i samband med att pistolen skall läggas in i förvaringsskåpet, drabbas han oftast av någon påföljd som löneavdrag eller liknande. Men om han inte följer givna order och skjuter någon till döds, även om denne är på behörigt avstånd, drabbas han inte av några påföljder.

Det måste bli reaktioner på de värsta avarterna av polisskjutningar. Det måste vara något fundamentalt fel på utbildning och organisation i en kår som med antal dödsskjutningar per capita slår de flesta länder i Europa.

Ännu värre är de summariska utredningar som följer på dessa dödsskjutningar. Oftast händer just ingenting jämfört med när en vanlig människa fredar sitt liv genom att döda angriparen.

Det är ytterst sällsynt att en människa, oavsett hur kraftigt och överhängande det livsfarliga hot han än utsatts för, kommer undan en kraftig påföljd för den gärning han utfört för att freda sitt liv.

Då har de rättsvårdande myndigheterna hur många lösningar som helst som den hotade kunde ha gjort i stället för att döda sin angripare.

Om den som dödsskjutit någon är polis har alla dessa möjligheter oftast eliminerats och det fanns nästan aldrig något alternativt handlingssätt.

Det är lite udda att på den som är betrodd, vapenutbildad och van att hantera svåra situationer ställs nästan aldrig några krav medan kraven är oerhörda på den vanliga människa som blir angripen.

Denne ska kunna göra taktiska bedömningar och se alternativa möjligheter medan den polis som har pistolen i hand bara tycks behöva se en möjlighet, att skjuta.

Jag påstår inte att polisen alltid gör fel när de dödsskjuter någon, utan i de flesta fall kan det förmodligen ha varit befogat. Det som upprör mest är polisens agerande efter dödsskjutningen där de tycks försöka tysta ner och undanhålla vad som hänt och hur.

Oftast, säger polisens talesmän, sker detta av hänsyn till de inblandade poliserna. En hänsyn som sällan visas när den vanliga människan dödat en angripare.

När polisens internutredare därefter tar över renderar oftast detta i ett nedläggande av ärendet och ytterligt sällan prövas denna händelse av några andra än den skjutande polisens kollegor eller före detta kollegor.

Här väger den misstänkte polisens ord tungt även om hans lämnade uppgifter vederläggs av den tekniska utredningen. Se gärna dödsskjutningen i Örebro som exempel på när polisens uppgifter inte stämmer med den tekniska utredningens resultat.

Trots det läggs ärendet ner utan åtgärd. Den polisutredning som genomförts ska således ses som en partsinlaga som kan behöva utsättas för en noggrannare granskning än vad som nu sker, eller inte sker.

Dessa dödsskjutningar leder heller aldrig till att förändra polisernas attityd eller förändring av polisers agerande. Poliserna får lära sig hantera vapnet, de får lära sig att skjuta och de får lära sig att dra vapen ohyggligt snabbt.

Men när pistolen väl sitter i handen knyts allt agerande och alla lösningar till detta vapen. Inga andra lösningar tycks finnas och det är här tingens ordning måste förändras.

De flesta som dödsskjuts av polisen är psykiskt sjuka, störda eller näst intill okända av polisen där lite eftertanke nog hade resulterat i en annan händelse och avslut.

Men inte ens media är särskilt intresserade. En dödsskjutning där en polis avlossat det dödande skottet brukar rendera i en liten notis. Här är dödsskjutningen av Eric ett lysande undantag, sedan är det tyst tills det i bästa fall kommer en ännu mindre notis att förundersökningen har lagts ner och ingen skugga ska falla på polisen.

Slutresultatet kanske är rätt men varför funderar så många på tystnaden och hemlighetsmakeriet som ärendet skapat? Att få ut ett beslut är inte svårt men att få ta del av alla handlingar i ärendet är alltid omöjligt på grund av sekretess.

Det är således känslan, av att dessa ärenden inte blir riktigt utredda och klarlagda och dessutom inte bedömda på samma sätt som ”civila” nödvärn, som är det mest störande och stötande.

 

Detta är en krönika. Analyser och ställningstaganden är skribentens.


    Börje R P Carlsson har under nästan hela sin tid inom kriminalpolisen arbetat med företrädesvis de grövsta brotten. Under ett par år var han rotelchef för en rotel med ett 40-tal medarbetare. Från 1993-1997 rotelchef på spaningsroteln.
Vid omorganisationen 1997, till länsmyndighet, bad han att få återgå som utredare på länskriminalen. Under kriminalpolistiden har han varit handläggare och spaningschef för flera mord, grova våldtäkter och grova rån.
Börje har skrivit en mängd böcker om brott. Senast En gång snut – alltid snut. Hans böcker finns bland annat att ta del av här.

Publicerad

Prenumerera på Para§rafs nyhetsbrev 

Nyhetsbrevet skickas ut varje tisdag och fredag.
I Nyhetsbrevet får du besked om det vi senast har publicerat och en del information om vad som är på gång. Därtill får du ibland extramaterial som inte publiceras på sajten.
Vi ingår inte i någon mediekoncern och lämnar inte ut prenumerantlistan till någon, så din mejladress hamnar inte på avvägar.
Du prenumererar utan kostnad. Du kan också överraska en vän genom att ge honom eller henne en prenumeration, om du skriver in i den personens mejladress.
OBS: Vi efterfrågar bara den mejladress du vill ha Nyhetsbrevet mejlat till, inget annat. Du prenumererar här.

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.