Foto Johan Nilsson/TT

När hotet kommer från poliser

Av Börje R P Carlsson 2021-03-03

Efter att ha sett Kalla Fakta blir jag ännu mer övertygad om att poliser inte ska utreda poliser. Jag har ett antal gånger hävdat att poliser eller före detta poliser inte ska få utreda brottsmisstänkta poliser. Sverige har en poliskår som till stora delar fungerar bra och som jag som gammal polis känner en viss stolthet över att ha fått vara en del av. Det är inte dessa poliser jag skriver om eller jo, kanske lite.

Men nu dyker det upp fler och fler som tydligen upplever polisjobbet som en såpa, som Farmen eller liknande, där man kan bete sig hur djävla inskränkt som helt.

Fler och fler poliser tycks ha varit frånvarande två utvecklingsdagar under sin levnad. De två dagar då vår Herre delade ut förstånd och omdöme.

Dessa poliser tar allt större plats och börjar nu varvas av civilanställda, varav en i alla fall, som intelligensmässigt bara tycks stå snäppet över perukstocken. Jag förstår allt bättre varför polisverksamheten går kräftgång.

Polisen blir ett parallellsamhälle där brottsligheten får frodas mer rationellt och riskfritt eftersom eventuella brott utreds internt inom polisen. Här finns visserligen en särskild utredningsgrupp som oftast består av poliser vars karriärer ofta avstannat av olika skäl men de vassaste knivarna finns inte på denna enhet.

Denna enhet styrs av åklagare som hamnat där av ungefär samma skäl. Härav följer att det mesta som utreds slutar med nedläggning eller i något fåtal fall med att åtal ogillas.

När man sedan hör och ser hur vissa polischefer låter och beter sig blir inte förvåningen mindre. Jag har under ett antal år hävdat att felrekryteringarna blir allt fler. Kåren borde med dagens utbildning bli bättre och bättre. När sedan en del av de äldre fossilerna lämnar kåren borde standarden höjas ytterligare.

Men så sker inte och flertalet av dagens poliser borde känna hur de och deras anseende försämras av såpdeltagarnas agerande. Jag är övertygad om att flertalet poliser i kungariket Sverige är djupt besvärade över vissa kollegors tilltag.

De borde göra gemensam sak mot dessa tokskallar och antingen fostra dem eller se till så de hamnar i cykelkällaren eller liknande för de bör inte vara ute bland folk.

Hur ska man våga anmäla dessa störvässare? Den tystnadskultur som råder i undre världen är ett intet mot den tystnadskultur som råder inom poliskåren. Många poliser blir både döva och blinda i vissa situationer och deras chefer kommer oftast med bara floskler och de vågar sällan kliva fram och ta sitt chefsansvar.

När poliser uppenbarligen först begår brott som genom tystnadskulturen inte kan styrkas, stannar det inte där. Nu hämnas de genom att begå urkundsförfalskningar, motanmälningar och illvilliga påståenden på löpande band.

Så snart utredningarna mot dessa olämpliga poliser lagts ner så kommer repressalierna mot de som anmält dem.

I Kalla Fakta är det knappast en slump att ett antal åtgärder vidtogs mot de utsatta, en polis på landsbygden och en polis i Stockholm.

Så snart deras anmälningar skrivits av kommer rekylen i form av påhittade anmälningar, promemorior, orosanmälningar och utfrysningar.

Dessutom är många av olika rättskaffens poliser mindre benägna att ta strid för de kollegor som anmäler, vittnar eller vågar berätta om polisiära övertramp. Chefernas svaga karaktärer gör att de som vågar ta strid mot kollegor riskerar att både bli utfrysta och omplacerade.

Det hela slutar i en, till del, dysfunktionell kår som inte fungerar som den ska och ofta blir de värsta av dessa poliser ledstjärnor för resten av en kår som framstår som allt mer karaktärslös. Hade det funnits någon stake i kåren hade inget av detta fått ske eller fortgå.

 

Detta är en krönika. Analyser och ställningstaganden är skribentens.


    Börje R P Carlsson har under nästan hela sin tid inom kriminalpolisen arbetat med företrädesvis de grövsta brotten. Under ett par år var han rotelchef för en rotel med ett 40-tal medarbetare. Från 1993-1997 rotelchef på spaningsroteln.
Vid omorganisationen 1997, till länsmyndighet, bad han att få återgå som utredare på länskriminalen. Under kriminalpolistiden har han varit handläggare och spaningschef för flera mord, grova våldtäkter och grova rån.
Börje har skrivit en mängd böcker om brott. Senast En gång snut – alltid snut. Hans böcker finns bland annat att ta del av här.

Publicerad

Prenumerera på Para§rafs nyhetsbrev 

Nyhetsbrevet skickas ut varje tisdag och fredag.
I Nyhetsbrevet får du besked om det vi senast har publicerat och en del information om vad som är på gång. Därtill får du ibland extramaterial som inte publiceras på sajten.
Vi ingår inte i någon mediekoncern och lämnar inte ut prenumerantlistan till någon, så din mejladress hamnar inte på avvägar.
Du prenumererar utan kostnad. Du kan också överraska en vän genom att ge honom eller henne en prenumeration, om du skriver in i den personens mejladress.
OBS: Vi efterfrågar bara den mejladress du vill ha Nyhetsbrevet mejlat till, inget annat. Du prenumererar här.

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.