Egenmäktighet med barn, likhet inför lagen och demokrati

Av Carin Åberg 2021-03-17

En nu 31-årig kvinna som konverterat till islam har dömts för egenmäktighet med barn till tre års fängelse i tingsrätt. Hennes brott är att hon tog sitt då (2014) drygt tvååriga barn från Sverige till Syrien. Hennes argument för resan är att hon på plats ville skärskåda om Kalifatet var ett sådant paradis som utmålats och att hon sedan – efter sina erfarenheter på plats – saknade resurser att återvända till Sverige. Och att hon, efter Kalifatets sammanbrott sedan fängslades.

Frågan om människor tillfångatagna efter att IS kollapsade, skulle ställas inför speciellt inrättad domstol (typ Nürnbergrättegångarna), eller tillåtas återvända till det land de var medborgare i och efter juridisk prövning eventuellt dömas, var då och är ännu både politiskt ömtålig och kanske juridiskt besvärlig.

Det finns ännu de som anser att dessa människor ska straffas utan någon som helst juridisk prövning. Bara att åka till Syrien under då rådande omständigheter och på rent ideologiska grunder, var brott nog.

Vart kan jag åka med mitt barn utan att riskera repressalier?

Jag tycker om att vända upp och ner på saker – kanske för att få syn på mina egna blinda fläckar och fördomar. Därför gör jag tankeexperiment.

Ponera att jag som sunnimuslim väljer att resa till Sverige för att undersöka om landet verkligen är det paradis som utlovas i reklamen? Sedan blir jag utvisad (erkänner att liknelsen haltar lite) – ska jag då vid återkomsten till mitt land dömas?

Jovisst, det finns flera länder som straffar dem av sina medborgare som försökt lämna landet. Då brukar en del i västvärlden skrika högt, och med viss rätt.

Det finns internationella överenskommelser om medborgerliga rättigheter (FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna), och om kulturell, social och ekonomisk jämlikhet (Internationell konvention om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter, ICESCR-konventionen) – som väl flertalet stater har skrivit under och ratificerat.

Vad gör att dessa inte gäller under vissa politiskt opportunistiska förhållanden? Eller kanske den rådande maktens ideologi.

Jag tycker också om att jämföra händelser i olika delar av världen. Varför är det så att Kina, som enpartistat är en diktatur, medan USA – en tvåpartistat – är ”världens största demokrati”?

Tänk bara på kravallerna och försöket till övertagande av kongressen den sjätte januari 2021 i Washington och demonstrationerna i Hongkong 2019. Hur beskrevs de i medierna? I termer av demokrati och diktatur?

Eller demonstrationerna i Stockholm nu senast, mot coronarestriktioner. Både i fallet i USA och i Stockholm ska demonstranter identifieras och ställas inför rätta.

Kan man ställa demonstranter inför rätta – ifall det finns demonstrationstillstånd – enligt svensk grundlag? Eller har förekomsten av Covid-2 och pandemin ställt även våra grundlagar på ända? Ur spel?

Jag vill förtydliga att jag på intet sätt försvarar övergrepp och våldsdåd – sedan får de vara utförda av vilken fanatiskt troende grupp som helst. Inte ens polis eller militär får göra vad som helst.

Och jag har inte läst förundersökningen i fallet med den 31-åriga kvinnan jag refererar till, vet inte hur åklagarens gärningsbeskrivning – det som ska bevisas i rätten – formulerades. Bara uppgifter från rapportering från valda nyhetssändningar.

Nåväl. Demokrati är inte ett statiskt förhållande – ingen godkännandestämpel ett land får och sedan behåller för tid och evighet (så länge inte maktförhållandena ändras): demokrati – liksom likhet inför lagen – är ett dynamiskt förhållande och måste erövras åter och åter och åter igen – allt eftersom tiderna förändras…

 

Detta är en krönika. Analyser och ställningstaganden är skribentens.


   Carin Åberg är pensionär. Har en bakgrund som bland annat filosofie doktor i medie- och kommunikationsvetenskap, filosofie kandidat i teoretisk filosofi, databasmodulator, ljudtekniker, författare, pottkusk och städerska.
Kan som pensionär skriva om vad som helst, när som helst. Född på landet i Åmot, Gästrikland.
Carin är en av Para§rafs fasta krönikörer.

Publicerad

Prenumerera på Para§rafs nyhetsbrev 

Nyhetsbrevet skickas ut varje tisdag och fredag.
I Nyhetsbrevet får du besked om det vi senast har publicerat och en del information om vad som är på gång. Därtill får du ibland extramaterial som inte publiceras på sajten.
Vi ingår inte i någon mediekoncern och lämnar inte ut prenumerantlistan till någon, så din mejladress hamnar inte på avvägar.
Du prenumererar utan kostnad. Du kan också överraska en vän genom att ge honom eller henne en prenumeration, om du skriver in i den personens mejladress.
OBS: Vi efterfrågar bara den mejladress du vill ha Nyhetsbrevet mejlat till, inget annat. Du prenumererar här.

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.