Arvssynd – Vendetta – Vedergällning

Av Åsa Hägglöf 2021-03-18

Kollektiv bestraffning gentemot meningsmotståndare. En storm av hat virvlandes runt öronen på åsiktsuttryckaren och dennes närstående. Jag återkommer till ovanstående. Jag bär på en skam idag. En insikt jag slogs av efter nästan ett års tystnad. Ingen munkavle har bundits kring min mun. Dock har "bakom kulisserna" varit min plats under en lång tid.

Lite mer diskret. Lite mindre konsekvent. Lite mindre synlig, trots starka åsikter och engagemang. Men alla människor har en akilleshäl.

Tror de flesta kan relatera till att den närmaste familjen är den mest sårbara. Den mest användbara för att tysta en annan människa.

Den mest förutsägbara – när någon främmande närmar sig sina barn, mamma, pappa eller andra älskade – resultatet blir alltid detsamma.
En skyddsmur kring den omedelbara familjen sätts upp genom att skapa en tystnad. En mur av tystnad. En mur av skydd.

Därmed försvinner en, enligt andra, besvärlig människa som törs ha egna åsikter, egna värderingar, egen röst. Därmed försvinner en, enligt andra, obekväm människa som inte backar för varken hot eller hat riktad mot egen person.

Jag är den människan. Här är förklaringen till min egen skam. Den som står för mig och ingen annan. Stå upp emot fascism, rasism och allt annat som frångår alla människors lika värde. Dessa har varit ledorden i mitt liv.

Alltid önskat att alla måste göra lite till ändå, trots att de gör nog och utefter förmåga. Under det senaste året har jag, utan att vara medveten om det, inte levt som jag vill lära. Där är min skam.

Det slog ner som en blixt i bröstet. Jag har inte vågat ta för mig. Jag har backat från mina meningsmotståndare. Och i ärlighetens namn har det alltid varit anhängare till SD som fått mig att ta ett steg tillbaka närmare den självuppbyggda muren.

Där innanför är min familj. De måste, till vilket pris som helst, skyddas på grund av mitt ställningstagande emot hat och hot. Samt mitt största engagemang – protestera när jag ser all form av rasism.

Hur kunde jag hamna här? Så återkopplar jag då till början av min text.

Arvssynd. Vendetta. Vedergällning. Kollektiv bestraffning gentemot meningsmotståndare. En storm av hat virvlandes runt öronen på åsiktsuttryckaren och dennes närstående.

Därför att jag fick erfara hur dessa individer agerar utifrån deras syn på andra människor, som inte klappar dem på axeln av beundran.

Någon valde att hänga ut mina barn. I Sveriges största slasktratt Flashback. På grund av min offentlighet på Magasinet Para§raf, så ansåg någon att mina döttrar förtjänade en uthängning till hundratals ilskna gamar som söker efter dödsoffer.

Som mamma agerade jag naturligtvis direkt, och vidtog alla åtgärder som fanns för att få bort den delen i en tråd som handlade om en krönika jag skrivit.

Säga vad man vill om Flashback, men jag fick gehör och all info om mina barn togs bort. Jag blev utmattad.

Sakta men säkert kom känslor över mig jag aldrig tidigare känt.
Jag måste gömma mig. Inte som mycket ung, vuxen eller nu som medelålders har jag låtit en sådan destruktiv känsla vara den som styr mig.

Jag gömde mig. Jag tystnade. Allt för mobben som ansåg att mina barn ska straffas för mina åsikter, mina texter, mitt engagemang.

Så ynkligt. Så patetiskt. Så desperat över att finna en metod som garanterat måste tysta en annans röst. Det fungerade.

Insikten är svår att hantera. Jag tillät mig att låta dessa högerextremister vinna en seger de inte förtjänat. Varför ska fega kräk bakom en skärm få en segerkänsla som kokar i deras blod? Som göder dem till att fortsätta? Som höjer dem själva till något onåbart?

Därför att de är så här de arbetar. De skapar rädsla. De skapar missnöje. De skapar oro.

En vinst kan de inte tillkännage sig – att jag på något sätt har känt rädsla inför dem. Tvärtom! Däremot så lär de sig vad som är effektivt. Slå ner på barnen! Då har de flesta människor en instinkt – att beskydda.

Dessa individer är inget annat än fega kräk. Det är dessa som är experter på att skuldbelägga alla som tillhör någon etnisk grupp, homosexuella, kvinnor. Ja, alla kategorier.

Förutom när det handlar om dem. När det börjar närma sig att kategorisera dem. När någon hänvisar dem till rasistfacket.

 Det är då, och endast då, som man inte ska döma kollektivt. Själviska, missunnsamma jäklar.

Insikten kom. Jag har lika stor rätt att använda mig av åsiktsfriheten som alla andra. Använda mig av den, samtidigt som jag skyddar min familj.

Det är ju så här, att det är inte undertecknad som skämmer ut sig genom att lägga fram en egen åsikt. En åsikt som härstammar från mig själv, inte mina barn.

De har inte valt offentligheten. Den som ska skämmas är den som måste dra in oskyldiga för att få känna segerns sötma. En sötma som hädanefter kommer kännas surt i munnen.

Jag har känt rädsla alldeles för länge. Tänker ta ett steg ifrån den väl vaktade muren. Tänker aldrig acceptera högerextremisters försök till att gå segrande ur någon strid, utan att jag själv gjort allt i min makt för att förhindra en sådan framtid. För mina barn och barnbarns skull.

Så här jobbar högerextremister. Låt inte samma fälla slå igen, som den jag klampade rakt in i.

 

Detta är en krönika. Analyser och ställningstaganden är skribentens.


   Åsa Hägglöf är i grunden utbildad barnskötare. Arbetar på ett gruppboende inom LSS. Hon är väl insatt i asylpolitik och migrationsfrågor som hon engagerat sig i under snart 30 år. Vid sidan av sitt arbete jobbar hon ideellt med asylärenden, i första hand gällande ensamkommande.
Åsa är en av Para§rafs fasta krönikörer.

Publicerad

Prenumerera på Para§rafs nyhetsbrev 

Nyhetsbrevet skickas ut varje tisdag och fredag.
I Nyhetsbrevet får du besked om det vi senast har publicerat och en del information om vad som är på gång. Därtill får du ibland extramaterial som inte publiceras på sajten.
Vi ingår inte i någon mediekoncern och lämnar inte ut prenumerantlistan till någon, så din mejladress hamnar inte på avvägar.
Du prenumererar utan kostnad. Du kan också överraska en vän genom att ge honom eller henne en prenumeration, om du skriver in i den personens mejladress.
OBS: Vi efterfrågar bara den mejladress du vill ha Nyhetsbrevet mejlat till, inget annat. Du prenumererar här.

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.