Nyamko Sabuni. Foto Henrik Montgomery /TT

När Liberalerna visar stake

Av Andreas Magnusson 2021-05-04

Samtidigt som Sverige har årtusendets lägsta asyltryck och andelen avslag på asylsökningar är rekordstor bestämde sig Liberalerna för att genom aktivt samarbete med Sverigedemokraterna lägga ett förslag om mindre human flyktingpolitik. Nyamko Sabuni var mycket stolt efteråt och menade att Socialdemokraterna saknade stake, det vill säga kuk.

1994, samma år som Jimmie Åkesson gick med i SD, utsattes min barndoms Hammarkullen för en attack. En stor skara nazister och människor med kopplingar till Sverigedemokraterna och andra grupperingar inom Vit makt-rörelsen hade under falskt namn hyrt Folkets hus på torget.

En kväll vällde de upp som svampar ur jorden från den underjordiska spårvagnshållplatsen med bomberjackor, fanor och rakade skallar.

Det hela var avsett som en provokation. Man ville visa oss som levde i utmärkt harmoni mellan invandrare och svenskar att vi inte skulle ta något för givet, att det mångkulturella Sverige snart skulle rivas ner.

De valde Folkets hus som plats för sitt angrepp eftersom ingen annan plats tydligare representerar Folkhems-Sveriges öppna famn och de valde Hammarkullen eftersom det var en väl fungerande mångkulturell stadsdel där invandrare och svenskar var vänner och levde sida vid sida utan problem.

Hade någon där och då berättat för mig att killarna vi såg framför oss, med polisen som skyddsmur, 16 år senare skulle komma in i riksdagen och att Folkpartiets partiledare lite drygt 25 år senare skulle samarbeta med dem om invandringspolitik, ja då hade jag skrattat högt. Det var helt otänkbart.

Men det som en dag är otänkbart kan snabbt bli tänkbart. Det är bara att lyssna till Ebba Buschs eller Hanif Balis ord om att aldrig någonsin samarbeta med Sverigedemokraterna, eller Ulf Kristerssons ord om att aldrig samtala, samarbeta, samverka eller samregera med dem för att förstå hur lätt det är att förråda sina egna värderingar när regeringsmakten hägrar.

2 maj 2021 var dagen då Liberalerna definitivt bestämde sig för att sluta vara liberala och istället bli ett Sverigedemokratiskt lydparti.

Det var nog lika lite slump att de valde att göra sitt utspel om ett gemensamt program för mindre human flyktingpolitik i direkt anslutning till arbetarnas stora dag som det var att nazisterna valde Folkets hus i Hammarkullen för sin demonstration 1994.

När den svenska modellen av öppenhet och tolerans ska slås i spillror så ska det ske så att splittret flyger över arbetarrörelsen och alla de människor som kämpat för att göra det här till ett land där den som är sist en dag kan bli först.

När högerpopulister spottar så spottar de gärna vanliga människor i ansiktet.

Eftersom ingenting längre förvånar när det gäller högerradikaliseringen av det här landet var det inte särskilt oväntat att Liberalernas partiledare bemötte Löfvens kritik mot samarbetet med att säga att ”S saknar stake”.

Stake? Ja, hon sa så. På riktigt. Det är en typ av formulering någon av mina mindre klartänkta elever i ettan på gymnasiet skulle kunna häva ur sig. Något år senare brukar den sortens könsstereotypt språk växa bort. Om inte annat brukar människor som har annat att säga kunna undvika att blanda in könsdelar i argumentationen.

Visserligen var det många som tyckte att Liberalernas nya logga såg ut som en stor blå dildo med pungkulor när den presenterades, men ingen trodde väl att det faktiskt var avsikten – att visa att man ”har stake”.

Det är talande att Liberalernas första samarbete med Sverigedemokraterna handlade om just invandringspolitik, att det var i den frågan de kunde mötas, att det var där den stora samsynen fanns.

På sin Facebooksida är Sabuni stolt och menar att det är de som har lyckats få med sig Sverigedemokraterna och de andra på sin linje.

Hon är stolt över att det är Liberalerna som har lyckats locka med sig SD på ett förslag som innebär minskad invandring och kraftigt försämrade möjligheter för skyddsbehövande att få stanna i landet.

Det är förresten talande att samsynen mellan nyssnazister och nyssliberaler finns vid en tidpunkt då behovet av en stram invandringspolitik aldrig har varit mindre.

  • Antal asylsökande i Sverige:
  • 2014: 81 301
  • 2015: 162 877
  • 2016: 28 939
  • 2017: 25 666
  • 2018: 21 502
  • 2019: 21 958
  • 2020: 12 991

Medelvärdet för perioden 1984-2020 är 30 365 asylsökande

  • Andelen asylsökande som beviljades uppehållstillstånd:
  • 2014: 58%
  • 2015: 55%
  • 2016: 60%
  • 2017: 41%
  • 2018: 32%
  • 2019: 27%
  • 2020: 23%
  • (Källa: Migrationsverket)

Det är mot de här siffrorna man behöver spegla det senaste utspelet från Liberalerna, Sverigedemokraterna, Moderaterna och Kristdemokraterna. De menar att asyltrycket måste minska och att den här sortens invandrare inte är lönsamma (är du förresten själv lönsam lille vän?).

Vi har haft två stora flyktingvågor sedan 1984. 1992 då 84 018 personer sökte asyl och 2015 då 162 877 personer sökte asyl. Men det är inte 1992 och det är inte 2015.

2020 hade vi årtusendets lägsta asyltryck. Det berodde kanske delvis på pandemin, men vi har, som du ser, haft lägre siffror mot vad vi brukar ha sedan 2016. Dessutom beviljas allt färre av de sökande asyl.

År 2020 hade vi den lägsta nivån av sammanlagd invandring som vi har haft sedan 2005. Invandringen till Sverige är ovanligt låg, vi har färre asylsökande än vanligt och vi ger allt fler människor avslag.

Hur kan då debatten hamna där den är? Hur kan Jimmie Åkesson prata om massinvandring så att Ulf Kristersson, Ebba Busch och Nyamko Sabuni kommer i självsvängning och bestämmer sig för att enas i ett samarbete där alla som säger emot saknar ”stake”?

Snart kommer vi få problem i landet med den så kallade välfärdsutmaningen. Vi blir allt äldre och det kommer att saknas arbetskraft inom offentlig och privat sektor när det gäller bland annat skola, barn- och vårdomsorg.

Men det där skiter de populistiska politikerna i. Istället vill de prata om kriminaliteten som också har varit ganska konstant under hela 2000-talet och de vill prata om det dödliga våldet (som var högre på 80-talet, 90-talet och 00-talet än vad det är nu).

De skrämmer upp med förnedringsrån, gängkriminalitet, bilbränder och sprängningar utifrån det man för stunden kan se en tillfällig ökning av (det är därför ingen pratar om bilbränder längre). Och sedan kopplas det här ihop med invandringen.

Varför då? När man tittar på de kriminogena faktorerna, d.v.s. det som ökar människors benägenhet att begå brott, så kan man konstatera att invandrare är överrepresenterade i brottslighet med 2,5 gånger ungefär.

Det betyder inte att de flesta invandrare begår brott för det gör de inte. Det betyder att ungefär 99% av alla med ”helsvensk” bakgrund är laglydiga och att ungefär 98% av alla med invandrarbakgrund är det (och då har jag inte ens tagit upp den forskning som visar att invandrare både döms hårdare och oftare för brott).

Personer vars familj har haft socialbidrag har en överrisk för att hamna i brottslighet på 6,1 gånger. Personer med bara förgymnasial utbildning har en överrisk för att hamna i brottslighet med 5,7 gånger. Personer med en inkomst under ett basbelopp har en överrisk för att hamna i brottslighet med 5,3 gånger. Personer av manligt kön är överrepresenterade i brottslighet med 3,5 gånger.

Om vi vill minska brottsligheten vore det mer effektivt att sätta människor i arbete med hygglig lön, att se till att ge människor en bra utbildning och att arbeta mot destruktiva manliga normer än att minska invandringen. Att slänga ut män ur landet skulle ha betydligt större effekt för att minska brottsligheten än det skulle ha att slänga ut invandrare.

Debatten om invandring/integration i Sverige har ingenting med verkligheten att göra. Man blandar ihop begreppen och påstår att bra integration förutsätter låg invandring när det egentligen inte har med saken att göra.

Det är som att påstå att mitt band skulle spela mycket bättre musik om vi hade färre låtar på vår repertoar. Visst skulle det drabba kvalitén om vi matade in hundratals låtar men bra musik spelar man genom att öva och anstränga sig.

Bra integration får vi inte genom att stänga gränser, ställa hårda krav och tvinga människor till underkastelse och anpassning. Bra integration får vi genom att öva och anstränga oss. Vi behöver leva med varandra, öppna dörren för varandra och tänka gott om varandra.

Debatten om kriminalitet har heller ingenting med verkligheten att göra. Den är en arena för människor som vill flexa sina muskler och visa vem som kan vara hårdast mot de mest utsatta.

Det påstås att vi har varit alldeles för mjäkiga och det stämmer. Vi har varit alldeles för mjäkiga mot människor som ljuger om invandring och integration och mot de som sprider lögner om brottsligheten i Sverige.

Det innebär inte att man ska förneka problem eller inte ta människors oro på allvar, men det betyder att man säger ifrån när människor drevar utifrån okunskap och fördomar.

Varje person som gnäller om massinvandring och integrationsproblem eller om hur fruktansvärt otryggt det är i landet bör direkt omgående få besvara frågan om vad de själva har gjort för att förbättra integrationen och vad de själva har gjort för att öka tryggheten i landet.

 

Detta är en krönika. Analyser och ställningstaganden är skribentens.


   Andreas Magnusson är gymnasielärare i svenska, religionskunskap och etik. Han sysslar också med musik och driver You Tube kanalen Samtidsreflexen där tanken är att tränga djupare bakom människors reflexmässiga yttranden i samhällsfrågor.
Andreas har idén om att en god journalist är pedagog och att en god pedagog också i någon mening borde vara journalist. Han har också skrivit en del för DN Kultur och nominerades 2019 till årets opinionsbildare vid Faktumgalan.
Andreas är en av Para§rafs fasta krönikörer.

Publicerad

Prenumerera på Para§rafs nyhetsbrev 

Nyhetsbrevet skickas ut varje tisdag och fredag.
I Nyhetsbrevet får du besked om det vi senast har publicerat och en del information om vad som är på gång. Därtill får du ibland extramaterial som inte publiceras på sajten.
Vi ingår inte i någon mediekoncern och lämnar inte ut prenumerantlistan till någon, så din mejladress hamnar inte på avvägar.
Du prenumererar utan kostnad. Du kan också överraska en vän genom att ge honom eller henne en prenumeration, om du skriver in i den personens mejladress.
OBS: Vi efterfrågar bara den mejladress du vill ha Nyhetsbrevet mejlat till, inget annat. Du prenumererar här.

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.