Foto TT

Oroväckande inskränkthet?

Av Carin Åberg 2021-08-07

Vi har nu här i Sverige, den 1 juli, infört en lag om att månggifte är illegalt. Äktenskap sanktionerade i andra länder gäller inte längre i Sverige. Med hänvisning till jämställdhet. Ohemult och arrogant, tycker jag. För mig är jämställdhet, bland annat, att tolerera och bli tolererad.

Så varför lagstadga om att det enda legitima förhållandet mellan vuxna, är i ett parförhållande? Ett i taget. Visserligen är samkönade förhållanden helt okej nu för tiden, men bara parförhållanden.

En kvinna och flera män – aja baja – en man och flera kvinnor = kvinnoförtryck. Är det riksdagens åsikt? Sveriges befolknings åsikt?

Av vilken anledning ska riksdagen/juridiken avgöra vilka förhållanden som är legitima? Jag kanske vill leva med 17 män och med 15 barn – samtidigt – i ett familjelikt förhållande. Har riksdagen/lagstadgarna något med det att göra?

Så länge man respekterar varandra och myndighetsåldern (tillägg för att slippa bli anklagad för att vara förespråkare för barnäktenskap, vilket jag tidigare blivit i frågan).

Det finns flera dokumenterade missförhållanden bland parförhållanden, faktiskt. Varför ska dessa särbehandlas? För ”våld i nära relationer” handlar väl bara om parförhållanden? Eller…?  Vad innebär ”nära relationer”? Varför ska dessa särbehandlas?

Allt våld är väl att beivras? Eller är det okej med våld i ”icke-nära relationer”? Det som ofta tidigare kallades ”oprovocerat våld” och som i första hand drabbade män mellan 25 och 30 år i krogkön en fredagskväll?

Ses liksom lite över axeln? Något som man får leva med?
Jag undrar bara över relevansen i bedömningen.

Men åter till legitima samlevnadsförhållanden. Från den 1:a juli i år stadgar Svea rikes lag att det enda som är legitimt i Sverige är parförhållanden. Nåväl, lagen uttrycker det inte så, men det är den faktiska följden.

Äktenskapliga förhållanden som medger månggifte – etablerade i andra länder – är illegitima i Sverige och skall upplösas. På vilka grunder kan svensk lag stadga att andra länders lag inte gäller? Att auktoriserade äktenskap bara kan upplösas så där?

Hur blir det då med anhöriginvandring? Får andrafrun komma hit? Tredjefruns barn? Illegitima äktenskap minskar möjligheten till anhöriginvandring.

Tänk dig själv att flytta till ett land där svenska lagar och normer inte gäller. Där enligt svensk lag sanktionerade samkönade förhållanden – äktenskap – inte accepteras; där adoption i samkönade förhållanden inte godkänns.

Du är gift och har barn. Flyttar du dit är plötsligt barnen utan föräldrar, ditt äktenskap upplöst. Vad säger du, politikerna och journalisterna då? Ropar på jämställdhet? Rättvisa?

Det som retar mig speciellt är att det här med förbud mot månggifte sker i namn av ”jämställdhet”. Jämställd med vad: Sveriges för tillfället förhärskande normativa åsikter?

Nåväl, lagen säger inte så, bara att även äktenskap – oavsett antal berörda – i Sverige, bara ska gälla paräktenskap. I jämställdhetens, jämlikhetens och rättvisans namn.

Men tänk efter – lagens paragrafer består längre än tidsandan. Det som stadgas i lag i dag står där även ifall åsikterna byter fot över tid.
Vad har riksdagen – lagstiftarna – med mina val av hur jag vill leva mitt familjeliv att göra?

Ska lagen avgöra vad som är ett legitimt sätt att skapa en familj, leva familjeliv? Det låter i mina öron som något som har med ett ganska fördomsfullt sätt att reglera undersåtars leverne att göra – rent ut sagt något som bokstavstrogna kristna hävdar.

Har vi övriga kommit någon millimeter från det? Till och med Abraham hade flera hustrur… Och Maria och Josef var inte lagenligt gifta… Tänker inte gå in på jättar, Guds söner och annat (1:a Mos 6). Det gäller att välja rätt i retoriken.

Det riksdagen borde lägga vikt vid är att jämställa berörda parter i förhållanden – oavsett antal partners och kön – vid dödsfall, upplösande av förhållanden och arvsrätt – oavsett samlevnadsform. Inte vilka samlevnadsformer som är legitima.

Vilken rätt har parterna? Barnen? Vilka har rätt att ärva? Inte att legitimera endast en form av samlevnad – parförhållandet. Fast det gör ju det hela enklare förstås… Där saknas insikt om människans mångsidighet.

Men där spelar lagen roll. Där har riksdagen en roll att spela.
Att bestämma hur jag ska leva mitt liv beträffande antal samtidiga partners och min relation till barn, plast, styv- eller inte, är inte en fråga för riksdagen. Det ska riksdagen inte lägga sig i.

En riksdag som står för jämställdhet borde fundera över hur jämställdhet kan effektueras i juridiken – inte inskränka den i praktiken. I jämställdhetens namn.

 

Detta är en krönika. Analyser och ställningstaganden är skribentens.


   Carin Åberg är pensionär. Har en bakgrund som bland annat filosofie doktor i medie- och kommunikationsvetenskap, filosofie kandidat i teoretisk filosofi, databasmodulator, ljudtekniker, författare, pottkusk och städerska.
Kan som pensionär skriva om vad som helst, när som helst. Född på landet i Åmot, Gästrikland.
Carin är en av Para§rafs fasta krönikörer.

Publicerad

Prenumerera på Para§rafs nyhetsbrev 

Nyhetsbrevet skickas ut varje tisdag och fredag.
I Nyhetsbrevet får du besked om det vi senast har publicerat och en del information om vad som är på gång. Därtill får du ibland extramaterial som inte publiceras på sajten.
Vi ingår inte i någon mediekoncern och lämnar inte ut prenumerantlistan till någon, så din mejladress hamnar inte på avvägar.
Du prenumererar utan kostnad. Du kan också överraska en vän genom att ge honom eller henne en prenumeration, om du skriver in i den personens mejladress.
OBS: Vi efterfrågar bara den mejladress du vill ha Nyhetsbrevet mejlat till, inget annat. Du prenumererar här.

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.