När girighet blir drivkraften

Av Alex Bengtsson 2021-09-10

I människans samlade visdom, som en del av oss än idag menar är gudomlig, är det uppenbart att det här med girighet är något vi ska passa oss för. I Lukasevangeliet i Bibeln står det "Se till att ni aktar er för allt slags girighet, ty en människas liv består inte i att hon har överflöd på ägodelar”. Girighet tycks vara en drivkraft och mänsklig karaktärsdefekt.

Är det möjligen så vi ska förstå politiker och andra opinionsbildares ovilja att se sin egen del i ett Sverige med dödsskjutningar, gängkriminalitet och annat otäckt?

I kölvattnet av gängkriminalitetens härjningar i Sverige ropas det unisont på högre straff och minskad invandring från ledarsidor, högerextrema nätpöblar och partiapparater. Trots att det saknar vetenskapliga belägg för att det på något sätt skulle råda bot på utvecklingen.

Likväl har det blivit den så kallade diskursen. Fy på den ”flummare” som kommer dragandes med argument om fungerande behandling eller för den delen förebyggande arbete.

Det är således svårt att stå pall för trycket. Man vill ju inte framstå som en fegis eller stå på de kriminella gängens sida?

Så till tonerna om rop på repression förflyttas även den gängse bilden av vad som är rätt och fel. Den som inte själv har ett barn eller nära anhörig som fastnat i missbruk eller kriminalitet behöver inte bry sig om utvecklingen.

Lite på samma sätt som att tänka att fattigdomen inte drabbar en om bara tiggeriet förbjuds och de fattiga inte får sitta och förnedra sig på gatan. Det som jag inte ser finns inte. 

Men låt oss ta några djupa andetag och lyfta blicken för ett slag. Låt oss istället för att hämta stöd i den senaste tweeten från någon bekräftelsetörstig moderat politiker eller svulstig mångmiljonär på Youtube – titta på och förundras över varför människan gång på gång genom historien smärtsamt fått erfara att materiell rikedomen genom girighet leder till förbannelse, död och dekadens. 

Bibeln, Koranen samt österländska religioner och andliga läror varnar oss för just girighet och frosseri. Berättelser, som både går att läsa och tro bokstavligt och metaforiskt, visar entydigt på att liv i överflöd i slutändan skapar misär. 

Men i en oljeberoende civilisation gör det möjligen fasansfullt ont att stå inför sanningen att koldioxidutsläppen från såväl solresor som slaktdjur för mänskligheten till ravinens brant till följd av klimatförändringarna, ett slags verklighetens syndafall. 

I en patriarkal civilisation gör det kanske vedervärdigt ont att få höra att bilden av kvinnan som mindre värd återspeglas även i västerländsk kultur. Inte bara genom våldsporr utan i alltifrån orättvisa lönebildningar och ouppnåeliga normer.

I ett land som Sverige, där skatterna sänkts de senaste decennierna med hundratals miljarder och där ekonomiska klyftor är bland de mest ökande i världen gör det möjligen superont för den som köpt sig en vattenskoter eller ett hemmaspa, att just de pengarna kunde gått till upprustade skolor och högre löner för ensamstående morsor i miljonprogramsområden. 

Människor växer i smärta, sägs det, men innan dess försöker vi fly och när vi flyr så projicerar vi vår skam på andra. Då ligger flyktingen och den fattige nära till hands. 

Och återigen. I människans samlade visdom, som en del av oss fortfarande menar är gudomlig, varnas vi för girigheten. Den politiker som vågar stå upp i kommande valrörelse och luta sig mot uråldriga, rent av eviga insikter, framför kortsiktiga destruktiva opinionsyttringar har min fulla respekt. 

För till syvende och sist så tror jag att vi är många, kanske rent av alla, har förstånd nog att motstå frestelserna till fortsatt girighet och frosseri. Om vi är modiga att söka det.

Slutligen säger Koranen så här om girighet: ”För den som villigt ger av sina ägodelar och fruktar Gud och som tror på det högsta goda skall Vi göra det lätt att följa religionens bud. Men för de som håller hårt om penningpåsen och som därför att han är rik tror sig vara fri från allt beroende, och som förnekar det högsta goda, för honom ska Vi göra det tungt och svårt. Och vilken glädje har han av sin rikedom när han störtas i fördärvet.” 

Nu förstår jag varför en del med två bilar i hushållet, dubbla boenden, som går på RUT och ROT-bidrag och annan girighet i sin förnekelse har Jimmie Åkesson, Ulf Kristersson och Ebba Buchs stängda gränsers politik som tillflyktsort.

 

Detta är en krönika. Analyser och ställningstaganden är skribentens.


    Alex Bengtsson arbetar inom omsorgen efter att över ett decennium inom journalistiken, politiken och aktivismen då han bland annat var vice vd på Stiftelsen Expo och ordförande för Förbundet Tillsammansskapet.
Han ger idag ut diktsamlingar på temat tillfrisknande och andlig utveckling (den senaste ”Frontlinjer och perifera tårar” släpptes i våras) och driver tillsammans med Anna Morvall podcasten Missionen som finns att lyssna på där poddar finns. Alex Bengtsson är från början yrkesfiskare och är utbildad 12-stegsbehandlare.
Alex är en av av Para§rafs fasta krönikörer.

Publicerad

Prenumerera på Para§rafs nyhetsbrev 

Nyhetsbrevet skickas ut varje tisdag och fredag.
I Nyhetsbrevet får du besked om det vi senast har publicerat och en del information om vad som är på gång. Därtill får du ibland extramaterial som inte publiceras på sajten.
Vi ingår inte i någon mediekoncern och lämnar inte ut prenumerantlistan till någon, så din mejladress hamnar inte på avvägar.
Du prenumererar utan kostnad. Du kan också överraska en vän genom att ge honom eller henne en prenumeration, om du skriver in i den personens mejladress.
OBS: Vi efterfrågar bara den mejladress du vill ha Nyhetsbrevet mejlat till, inget annat. Du prenumererar här.

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.