Foto: Jessica Gow / TT

Ska vi skydda människor från kulturyttringar?

Av Michael Williams 2021-10-29

Läste ett inlägg i debatten om Einár, författat av en polis, att det vore rimligt att public service inte spelade den typ av musik som Einár levererade. Argumentet var att public service redan uteslutit så kallad ”vit makt-musik” från sina spellistor.

Utan att man reflekterar alltför mycket så låter det som ett rimligt ställningstagande. Varför ska musik som uppfattas hylla våld, droger och kriminalitet få en skattefinansierad plattform? Men är det verkligen en rimlig jämförelse vid närmare eftertanke?

Vit makt-musik är en genre som hyllar nazism och är så gott som alltid ett brott mot diskrimineringslagstiftningen. Hiphop och rap å andra sidan, är en kulturyttring där människor har en röst. Framför allt är det unga människor som kanske inte har möjlighet att göra sig hörda i andra kanaler, som förbudsivrarna vill tysta.

Det är en ganska vanlig företeelse, att det etablerade samhället, vi vuxna, reagerar på ungdomskultur och förfasas. Vad ska det bli av världen egentligen?

Elvis Presley, de långhåriga slynglarna i Beatles och Rolling Stones förleder den unga generationen. Minns ni handpåläggningen på Hovet när farbror Ozzy var på besök med sin Speak of the Devil-turné?

Minns ni Siewert Öholms ”Vi Ar Sejtans Pipel” på bästa sändningstid? Kommer ni ihåg 2 Live Crew? De skulle nog raskt förlora sin plattform i vårt ny-hög-moralistiska Sverige.

Men om vi nu leker med tanken att vi faktiskt bör skydda människor från kulturyttringar som innehåller referenser till våld, droger och annan kriminalitet så skulle det bli rackarns tyst i radio och tomt i skivsamlingen.

Film och teater skulle ligga pyrt till och när vi ändå är igång, vem kommer ihåg när vi körde grejen med bokbål sist? Låter jag raljant? Kanske det, men djävulen sitter i de små detaljerna och när man väl öppnat Pandoras ask är det ju ett elände att stänga den igen.

Visst kan man ha åsikter om hur det etablerade samhällets nöjesbranscher kapitaliserar på det hela men sådan är ju kapitalismen till sin karaktär och det är ju ett helt annat problem som har alldeles egna problemlösningar.

Man kan även ha åsikter om kriminalitet och att unga människor dör. Det är för djävligt. Högst sannolikt skulle allt det som nu hänt, ha hänt även utan musiken.

Ur ett större perspektiv, vad händer med allt detta som inte stryker vårt vuxna etablissemang medhårs om vi nu skulle ta steget och förbjuda det? Det talas om subkulturer som något oönskat och att parallellsamhällen i allt väsentligt är av ondo.

Kanske är det smartare och mer demokratiskt, att vara återhållsam med förbuden, för att istället, i fullt dagsljus få möjlighet att bemöta, argumentera allt detta som påminner oss om att Sverige ändå inte är så rackarns helylle?

Kanske får vi i samma andetag kunskap om hur det egentligen står till i landet så att vi kan rikta resurser och insatser till skolor, fritidsgårdar, fältassistenter, lokalt föreningsliv kultur och idrott?

Läs gärna Järvaföräldrarnas förslag på 34 punkter. Det är så mycket bättre än att tysta människors röster med censur.

 

Detta är en krönika. Analyser och ställningstaganden är skribentens.


    Michael Williams är statsvetare, policyanalytiker, ämneslärarstudent, kommunikatör, kapellmästare i rockbandet Violent Divine, förälder och äkta make.
Skriver och debatterar oftast utifrån grön, feministisk grund.
Michael är en av Para§rafs fasta krönikörer.

Publicerad

Prenumerera på Para§rafs nyhetsbrev 

Nyhetsbrevet skickas ut varje tisdag och fredag.
I Nyhetsbrevet får du besked om det vi senast har publicerat och en del information om vad som är på gång. Därtill får du ibland extramaterial som inte publiceras på sajten.
Vi ingår inte i någon mediekoncern och lämnar inte ut prenumerantlistan till någon, så din mejladress hamnar inte på avvägar.
Du prenumererar utan kostnad. Du kan också överraska en vän genom att ge honom eller henne en prenumeration, om du skriver in i den personens mejladress.
OBS: Vi efterfrågar bara den mejladress du vill ha Nyhetsbrevet mejlat till, inget annat. Du prenumererar här.

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.