Rasist eller bara fördomsfull?

Av Simon Vinokur 2021-12-14

Hur ska vi göra för att stävja rasism och fördomar bland våra medmänniskor? Jag önskar det funnits ett enkelt svar på den frågan, men tyvärr går jag bet.

”Romer vill inte arbeta för det ingår i deras kultur att inte jobba för icke-romer.
Somalier vill leva på bidrag för de är så vana vid att leva fattigt att de är nöjda med att leva på existensminimum.
Utlänningar har en tendens att hemfalla åt kriminalitet, den strukturella rasismen är starkt överdriven och Sverige borde ta emot färre invandrare och flyktingar, för man kan omöjligen skylla kriminaliteten på fattigdom för folk har varit fattiga förut också.
Och vi tar ju emot så många och… jaha, tog vi bara emot drygt 7000 asylsökanden 2020? Men vi tog ju emot så många förut!”

Det är fascinerande hur ett samtal på en arbetsplats kan se ut, med en kollega som först verkade vettig. En blond, halvung man som inledningsvis talade gott om rastafari men ogillade religioner överlag.

Det var så underliga saker som lämnade hans läppar:

”Indier kommer minsann hit och jobbar jättemycket, så varför gör inte de rumänska romerna det?”

Att jag förklarade att de ofta inte kan läsa eller skriva, inte kan engelska eller svenska och att folk har sjukt många fördomar om dem, verkade inte påverka kollegans syn.

”Men jag pratade med en som kunde svenska och han sade att han inte ville ha något jobb. Han ville bara lura mig på pengar. Och skälet att de lever här i sina tält är för att de reser hem hela tiden med alla pengarna.”

Den sista uppdateringen jag fick om hur mycket pengar de som tigger får ihop på en dag gällde runt 8 kronor om dagen. Ändå var kollegans reaktion att ”de hade i varje fall kunnat jobba om de velat.” Som om man inte hellre hade arbetat än att tigga sig till någon tia om dagen. 

Jag kan i ärlighetens namn inte avgöra om han är rasist eller bara extremt fördomsfull. Anledningen till att jag tvekar är dels att jag fick intrycket att han inte lade några direkta värderingar i sina fördomar och dels att han verkade någorlunda öppen för att tänka till och tänka om.

Att det mer var så här han såg på världen, att han innerligt och ärligt trodde att det var så här det var.

Det spelade ingen större roll att jag påtalade att nästan trettio procent av de som arbetar inom vården är invandrare, att de kriminella är väldigt få i förhållande till resten av invandrarna i Sverige.

Det är inte så att vi var åtta miljoner svenskar först och hux flux dök det upp två miljoner invandrare, som en del tycks tro. Och seriöst, inte tusan är svenskarna de enda i världen som inte vill leva på bidrag eller de enda med en kultur där kriminalitet inte är en naturlig del.

Kollegan fortsätter:

”Jag upplever inte att det är särskilt rasistiskt i Sverige, jag har dessutom pratat med mina vänner och ingen av oss känner igen oss i den beskrivningen av Sverige!”

”Ja, vi är svenskar allihop och ser svenska ut, men ändå!”

”Jomen, alltså, det är klart det inte sitter i generna, men …”

Att de flesta ungdomsgårdarna lades ner, att skolsystemet är snedfördelat och att skolor i socioekonomiskt svaga områden är sämre, får mindre pengar och att duktiga lärare ofta inte orkar ta jobben i de områdena för det är lättare att arbeta på en skola i Vasastan i Stockholm än på en i utsatta områden, det hade han koll på, ”men jag tror inte det har med kriminaliteten att göra!”

Varför invandrare skulle hitta på att de utsätts för rasism visste han inte. ”Klart de inte gör det – kanske, men …”

Och så kom vi såklart in på ämnet svensk nationaldag. Nationaldagen som vi tydligen inte firar ordentligt och – som kollegan uttryckte det:

”snart skrivs mångkultur in i lagen och svenskarna vågar inte fira nationaldagen och det ska dansas danser från olika kulturer och … och …”

Jo, han visste att vi har levt i fred i typ tvåhundra år och att det är mer naturligt för till exempel norrmän att fira nationaldag än det är för oss – eftersom de har något att fira.

Samhället är fullt med människor som tror på allt de hört om ”de andra” i sina liv. Tror på fördomar om romer, somalier, judar och invandrare generellt.

Tror att alla har samma förutsättningar. Att vem som helst kan få jobb. Som använder uttrycket ”jag känner en som …” – trots att påståendet sannolikt bygger på en vandringssägen.

Nej, kära kollega, du har inte träffat på en rumänsk rom som pratat perfekt svenska och sagt sig inte vilja ha ett jobb.

Nej, du känner inte någon som ringt runt och sökt jobb med ett svenskt och ett utländskt namn för att se om rasismen är verklig eller ej – och dessutom kommit fram till att skillnaden är marginell när det kommer till möjligheten för Sven och Mohammed att få jobb.

Nej, det är inte rimligt att leva med så många fördomar i ett rikt, tryggt land som Sverige.

Vad jag finner intressant med den här personen är att han synliggör problematiken med rasism i Sverige. Han visar att man inte behöver rösta på Sverigedemokraterna för att tro illa om folk med andra kulturer än den majoritetssvenska – och det är inte konstigt att Sverigedemokraterna har vuxit så snabbt på senare år.

De dök inte upp på arenan och skapade rasister och annat fördomsfullt tänkande allteftersom. Sverige är fullt av människor som tror att romer är kriminella, att somalier är lata, att indier är si, att invandrare överlag är så – och att andra kulturer än den svenska har närmare till kriminalitet och bidragsfusk.

Hur ska vi göra för att stävja rasism och fördomar bland våra medmänniskor? Jag önskar det funnits ett enkelt svar på den frågan, men tyvärr går jag bet.

 

Detta är en krönika. Analyser och ställningstaganden är skribentens.


     Simon Vinokur är judisk debattör med fokus på människorättsliga frågor. Engagemanget mot rasism och för integration väcktes i tidig ålder av mamman som arbetade med flyktingar och av pappan som kämpat för mänskliga rättigheter i Litauen i hela sitt liv. Sedan 2015 har Simon arbetat ideellt med två integrationsprojekt som han startat, Integrationssegling och Mirumirupliff.
Simon är en av Magasinet Para§rafs krönikörer.

Publicerad

Prenumerera på Para§rafs nyhetsbrev 

Nyhetsbrevet skickas ut varje måndag och torsdag kväll 22.00.
I Nyhetsbrevet får du besked om det vi senast har publicerat och en del information om vad som är på gång. Därtill får du ibland extramaterial som inte publiceras på sajten.
Vi ingår inte i någon mediekoncern och lämnar inte ut prenumerantlistan till någon, så din mejladress hamnar inte på avvägar.
Du prenumererar utan kostnad. Du kan också överraska en vän genom att ge honom eller henne en prenumeration, om du skriver in i den personens mejladress.
OBS: Vi efterfrågar bara den mejladress du vill ha Nyhetsbrevet mejlat till, inget annat. Du prenumererar här.

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.