Det demokratiska problemet Twitter

Av Alex Bengtsson 2021-12-18

Jag kunde inte stå emot frestelsen och skaffade mig Twitter. Igen. Jag fanns ju där i ankdammen fram till för drygt för fyra år sedan med strax över 10 000 följare. Med en pinsam och skämmig ambition att min och Annas podd Missionen skulle nå nya lyssnare skaffade jag mig ett nytt konto.

Det gamla begravde jag med en önskan om att aldrig komma tillbaka. Men en dag i december 2021 satt jag där igen med Twitter-appen i mobilen.

Fyra år har gått. Trump är inte längre president. Greta Thunberg och hennes rörelse har i takt med att klimatkatastrofen börjar bli ett faktum för folk även i västvärlden satt klimatfrågan på agendan.

Världen har drabbats av en pandemi. Halmstads Bollklubb har gått upp i och åkt ur Allsvenskan några gånger. Gängkriminaliteten har satt delar av Sverige i skräck till de som skor sig på andras rädslors stora förtjusning. 

Men på svenska Twitter går allt sin gilla gång på en känslomässig syra. Ledarskribenter som blivit småbarnsföräldrar koketterar med att de inte hann ta några bilder på sina barn på luciamorgonen och lägga ut det på Instagram. Ironiskt, så klart. Det bästa sättet att manipulativt skydda sig från den skammen. 

Högerextrema som vill starta återvandringskontor i kommunerna, nyliberaler som vill spränga LO-borgen, antirasister som vill ha en folkräkning utifrån etnisk tillhörighet och LO-ombudsmän som pandemin räddat från arbetsplatsbesök sitter och munhuggs över tangentborden.

Journalister som ska granska politiker och näringslivstoppar följer På Spåret tillsammans med beslutsfattare och entreprenörer. Ironiskt, så klart. 

Allt går att sälja med mördande reklam, sjöng Ulf Peder Olrog i sin gamla dänga ”Konserverad gröt”. På Twitter går allt att rättfärdiga med ironi och sarkasmer. 

Jag frågar mig för en stund varför jag stör mig så på detta? Jo, det är ju i grunden ett demokratiskt problem att politiker, journalister och andra makthavare umgås på det här sättet. 

Vem som helst kan så klart skaffa Twitter. Precis på samma sätt som vem som helst kan besöka Politikerveckan i Almedalen. Men att beslutsfattare umgås på det här sättet är i slutändan inte bra.

När människor som i sin yrkesroll ska granska och ifrågasätta makthavare dag in och dag ut umgås, om än digitalt så är risken påtaglig att frågorna vid en intervju blir annorlunda.

Sannolikheten att man lyfter fram en ståndpunkt från någon tjomme, hur marginaliserad personens åsikt än är, som man inte håller med men som sitter och ironiskt snicksnackar med på Twitter är betydligt större än att man lyfter fram en rörelse som lägger sin energi på att vara ute på gatan. 

Och så var det det här med ironi och cynism då. Jag är kanske den enda här i landet som längtar efter en rörelse som saknar ironi. Som vågar stå över den överlevnadsstrategin för att hantera sin rädsla för såväl politiska motståndare som våldsamma samhällsproblem.

En sak är i alla fall säker och det är att jag kommer nog inte att hitta så många människor som idag delar den längtan bland de tjattrande klasserna på Twitter. 

Attraktionskraft istället för både propaganda och ironiserande. Jag är säkert både naiv och bitter. Men jag fortsätter leta efter en sådan rörelse. 

 

Detta är en krönika. Analyser och ställningstaganden är skribentens.


    Alex Bengtsson arbetar inom omsorgen efter ett decennium inom journalistiken, politiken och aktivismen då han bland annat var vice vd på Stiftelsen Expo och ordförande för Förbundet Tillsammansskapet.
Han ger idag ut diktsamlingar på temat tillfrisknande och andlig utveckling. Den senaste ”Vi kommer alltid att ha Vanuatu” släpptes hösten 2021.
Alex Bengtsson är från början yrkesfiskare och är utbildad 12-stegsbehandlare. Alex är en av av Para§rafs fasta krönikörer.

Publicerad

Prenumerera på Para§rafs nyhetsbrev 

Nyhetsbrevet skickas ut varje tisdag och fredag.
I Nyhetsbrevet får du besked om det vi senast har publicerat och en del information om vad som är på gång. Därtill får du ibland extramaterial som inte publiceras på sajten.
Vi ingår inte i någon mediekoncern och lämnar inte ut prenumerantlistan till någon, så din mejladress hamnar inte på avvägar.
Du prenumererar utan kostnad. Du kan också överraska en vän genom att ge honom eller henne en prenumeration, om du skriver in i den personens mejladress.
OBS: Vi efterfrågar bara den mejladress du vill ha Nyhetsbrevet mejlat till, inget annat. Du prenumererar här.

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.