Mitt liv som catfish

Av Monika Keller 2022-01-13

Catfishing är ett relativt nytt begrepp i vårt språk. Kanske ordet är nytt, men företeelsen är gammal som gatan. På svenska kallas det också romansbedrägeri. Eller som det hette före internet och sociala medier, sol- och vårare. Jag vill här berätta om mitt eget liv som catfish. Och nej, inte som bedragen och offer, utan som förövare. Det var jag som var kattfisken.

Ordet catfishing kommer från en dokumentär, Catfish, från 2010. En äldre och högutbildad man i USA inledde en digital kärleksrelation med en 19-årig flicka. Det var i alla fall vad han trodde. Senare visade det sig att flickan i själva verket var en medelålders uttråkad hemmafru som skapat en falsk identitet på en dejtingsida.

I just detta fall förekom inga penningtransaktioner, inga tömda bankkonton och personliga konkurser. Däremot ett känslomässigt bedrägeri och krossat hjärta. Och upphovet till ett nytt begrepp. Till en tyvärr alltmer växande form av ekonomisk brottslighet via internet och sociala medier.

Catfishing, romansbedrägerier, sol- och vårande är per definition ett lurendrejeri där medlet är att ingå en kärleksrelation och syftet är att tillskansa sig pengar från sitt offer.

Sveriges historiskt värsta sol- och vårare är Gustaf Raskenstam som under 1940-talet inledde relation med ett hundratal kvinnor. Det måste ha varit enormt ansträngande för herr Raskenstam.

På den tiden innebar det ju tusentals fysiska möten med alla dessa kvinnor. Att visa upp sig och försöka uppträda ärligt, klä sig stiligt, ha ögon- och kroppskontakt samt, förstås, en len mun. Jag blir svettig bara jag tänker på det.

Människor söker närhet och kärlek. På Raskenstams tid tog man kontakt via tidningsannonser. Numera är det enklare och snabbare.  Nätdejtingsidorna har exploderat i antal, omfång och inriktning.

Vad du än söker, vem du än söker, så kan du inom några få klick på tangentbordet få napp. Dejtingsidorna har till stor del tagit över mötesplatserna mellan människor.

Där det finns pengar, finns det förstås bedragare. Internet, och inte allra minst dejtingsidor, är en guldgruva för människor som inte orkar jobba själva. Sol- och vårandet har gått från tidningsannonser in i den digitala världen.

Nackdelen för Raskenstam var att han måste inleda riktiga relationer med riktiga människor för att få det han ville ha. På internet är det enklare, snabbare och man behöver inte träffa personen IRL. Man skapar en falsk profil med ett stulet foto, hittar ett lämpligt offer och sedan är affären igång.

Klassiskt är en äldre förmögen och kärlekstörstande dam eller herre som blir uppvaktad av en yngre och tjusig person, som bedyrar dig sitt intresse. Inom en snar tid kommer förfrågan om pengar.

Kanske handlar det om Covid-isoleringen. Kanske handlar det helt enkelt det om västvärldens ökande ensamhet mellan generationer och människor. Men romansbedrägerierna har bara under det senaste året ökat med 30 %.

År 2020 anmäldes 280 romansbedrägerier i Sverige. Den genomsnittliga avlurade summan var 350 000 kr. Av dessa offer var 74 % kvinnor. Siffrorna ska nog tas med en nypa salt. Många är de som inte vågar eller vill anmäla. Skammen och skulden är för stor.

Men vänta, jag skulle ju berätta om mitt liv som catfish! Som bedragare. Som romansbedragare.

Men först. Varför kattfiskar man? Ett skäl, som i dokumentären ovan, är att få bekräftelse. Du har tråkigt, är ensam och vill vara en mer spännande person än du tycker du är. Genom chattandet kan du bli den du vill vara. En annan anledning är så enkel som att man söker en partner. Den tredje, och vanligaste, är förstås pengar.

Mitt skäl då? För en tid sedan flyttade jag utomlands. Mot nya äventyr liksom. Jag hade en liten buffert som förstås tog slut fortare än planerat. När kontot började sina hade jag större behov av inkomst än moral.

Hur hittar man jobb i främmande land? Restaurang, hotell, gatsopare? Eller jo, man kan också googla på t ex distansarbete. Jag ramlade efter sökande över ett företag som kallade sig Jobba hemifrån.

Sökkriterierna var i stort sett ”Vill du jobba hemifrån? Tycker du om att skriva? Vill du tjäna xxx kr/månad?”. Jag högg förstås. Najs att kunna sitta på en solig veranda och hysta in pengar på enkelt skrivande. Och så ramlade jag in i en, för mig, ny värld.

Efter några få mejlkontakter mellan mig och företaget fick jag någon form av provanställning. Jag blev tillskickad ett kontrakt med regler att följa. Samt en instruktionsvideo. Först då, möjligtvis lite blåögd, gick det upp för mig vad jobbet gick ut på.

För att tala klarspråk – i synnerhet till någon av er som möjligen använt dessa tjänster – var uppdraget att fånga en mans intresse via chatt på en dejtingsida så länge som möjligt. Så att han in i det längsta har hoppet kvar att få till en riktig dejt. Och förnyar sitt medlemskap och köper nya så kallade credits.

Mitt foto är inte mitt foto. Min identitet är inte jag. På dejtingsidan kan vi vara tio kvinnor som delar chatt med samma person. ”Berra 57” chattar egentligen med tio personer, som i all hast läst sig in på tidigare konversation.

Där jag avslutade min chatt igår, tar en ny, för mig okänd kollega, vid idag. Men Berra 57 tror att det är samma goa kvinna som på bilden, den han chattade med igår.

”Jolene 29” är i själva verket tio arbetströtta medelålders kvinnor, eller för den delen, även män. Skådespelare och skojare allihop.

Kontraktets regler var tydliga. Avslöja aldrig din rätta identitet.  Avslöja aldrig att du får betalt för att chatta. Håll konversationen igång. Avsluta alltid meddelandet med en fråga. Lova att du skriver imorgon.

Var delaktig i hans liv, var intresserad. Skriver han att han har en stuga på Österlen, berätta något om Österlen. Har han barn, fråga hur de mår. Om han bor i Enköping, säg att du bor i Eskilstuna, alltså tillräckligt nära för att kunna träffas.

Uppmuntra att skriva om sexfantasier. Om han vill träffas IRL, säg att din mamma är sjuk. Se till att kunden är så intresserad att fortsätta chattandet att han köper nya krediter. Håll intresset igång. Se till att han spenderar pengar.

Och vad tjänar vi då, vi dejtingkattfiskar? Jo vars, är man duktig kan det bli hyfsat. Varje meddelande genererar cirka 0,14 euro. Är du ihärdig och snabb på tangenterna behöver du inte jobba 9-17.

Några få timmar per kväll och du har hyran betald. Dessutom behöver du inte skatta för pengarna eftersom lönen går in på en form av internationellt bankkort som heter Bitsafe.

Är catfishing via dejtingsidor olagligt? Att via en falsk identitet förmå kärlekstörstande människor att spendera pengar på dejtingsidor i evigt chattande i förhoppning till en riktig träff? Kanske kärlek, eller sex, eller bara en kopp kaffe. Njä.

Romansbedrägerier, sol- och vårande, existerar i många former. Blir man avlurad hus och hem under falska föresatser kan brottsrubriceringen lyda under bedrägeri. Men om du chippar in eviga pengar på en dejtingsida? Även om profilen visar sig vara falsk?

Att stjäla ett foto från t ex internet kan vara olagligt och strida mot upphovsrätten. Det är dock sällsynt att ett nedladdat foto anses vara skyddat av denna lag.

Att skapa en falsk profil strider däremot inte mot någon lag. Skapar du ett nytt konto i en verklig människas namn, gör du dig skyldig till så kallad olovlig identitetskapning.

Men ”Jolene 29” på dejtingsidan går under radarn. Går det så långt som till Raskenstams sol- och vårande, som lurade av kvinnor tusentals kronor, lyder förstås brottet bedrägeri. Just han dömdes till närmare tre års fängelse.

Hur gick då min karriär som catfish? Nja, så där. Med tanke på min åsidosatta ekonomiska situation och därmed min låga moral, gjorde jag mitt bästa på provomgången.

Arbetsledaren skulle låtsas vara Berra 57 och jag förstås Jolene 29. Det gick åt helvete när jag började ifrågasätta var korvkiosken i Eskilstuna ligger.

Företaget ”Jobba hemifrån” är naturligtvis inte de enda bedragarna inom dejtingindustrin. Jag utgår ifrån att de är många, många och byter namn, identitet och nationalitet lika ofta som underkläder. Och jag väntar på en lagändring.

För övrigt…

Efter något år tillbaka i Sverige pratar jag med min pensionerade granne. Han berättar i förtrolighet om en kvinna han haft kontakt med på en dejtingsida. Han var så glad och förhoppningsfull. Ända tills hon började chatta intimt och ville att han skulle fylla på sina credits. Jag vågade inte säga att det kunde ha varit jag.

 

Detta är en krönika. Analyser och ställningstaganden är skribentens.


    Monika Keller presenterar sig så här: Är lärare, fembarnsmamma och gammal punkare.
Monika är en av Para§rafs fasta krönikörer.

Publicerad

Prenumerera på Para§rafs nyhetsbrev 

Nyhetsbrevet skickas ut varje tisdag och fredag.
I Nyhetsbrevet får du besked om det vi senast har publicerat och en del information om vad som är på gång. Därtill får du ibland extramaterial som inte publiceras på sajten.
Vi ingår inte i någon mediekoncern och lämnar inte ut prenumerantlistan till någon, så din mejladress hamnar inte på avvägar.
Du prenumererar utan kostnad. Du kan också överraska en vän genom att ge honom eller henne en prenumeration, om du skriver in i den personens mejladress.
OBS: Vi efterfrågar bara den mejladress du vill ha Nyhetsbrevet mejlat till, inget annat. Du prenumererar här.

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.