Avskaffa tullverket!

Minns så väl den gången jag kom från Danmark där jag köpt en stor kvarn att mala snustobak i. Tullen i Helsingborg stal då 75 minuter av mitt liv. Den förste tullaren gick omkring ständigt hånleende. Den andre använde hela sin mimik och sitt kroppsspråk till att visa sin motvilja. Hon svarade inte ens på tilltal. 

Bengt Sändh var ett av de omskrivna barnhemsbarnen. Han blev med tiden smed. Men enligt polisen hann Bengt innan dess, i unga år, sätta ett informellt svenskt rekord i bilstölder genom att stjäla 46 bilar under tio dygn.
Med tiden blev han trubadur och har sjungit in 21 LP- och CD-skivor. 1993 starta han Bengt Sänds snusfabrique. Han spetsade sitt snus med lite konjak och det blev en succé. Sex år senare sålde han snusfabriken till Swedish Match och flyttade till spanska Costa del Sol.
Där lever han nu med hustru och hundar. Han skriver böcker i skilda ämnen och är hängiven naturfograf.

Till slut fick jag veta att jag skulle betala moms på maskinen varför jag fick en bunt med onödigt krångliga blanketter att fylla i. När jag dristade mig att ställa en fråga fick jag till svar av den hånfulle: ”Det är det din skyldighet att känna till!”. Jag uppträdde hela tiden vänligt och tålmodigt för jag ville ju inte att man skulle undersöka vad mer jag hade i bilen.

Själva hade de tydligen inga skyldigheter att ens känna rutinerna i sitt eget yrke då de sprang kors och tvärs och frågade varandra i det som borde ha varit ett rutinärende. All denna byråkrati och suveräna tölpaktighet för att jag skulle betala några tusenlappar i moms som jag sedan fick tillbaka efter några månader.

Vattenpistoler

I väntrummet läste jag en folder som tullarnas fack givit ut och där man med skrämselpropaganda sökte inbilla allmogen att tullverket behövs, vilket är fel. Jag läste i foldern att det finns massor av knark i Europa men vad kan vårt gränsskydd göra åt det? Ingen har hittills tvingats avstå från narkotikamissbruk på grund av tullens aktiviteter. Man kan inte stoppa Niagarafallen genom att skicka ut några uniformerade gubbar med varsin tesked och om en skogsbrand härjar i halva Svealand vad hjälper det då att skicka ut samma gubbar med varsin vattenpistol?

Vidare läste jag att det finns massor av vapen i Europa. Samma där. Det finns redan så mycket illegala vapen i Sverige att vem som vill kan förse sig. I foldern stod det även någonting om rabies men den enda smittade jag mött var en tullare i Helsingborg vars oprovocerade ilska drabbade ett antal fredliga resenärer.

Stadstullar

Förr i tiden fanns det murar och stadstullar runt våra städer och mellan olika regioner i landet. Detta har man sedan länge avlägsnat. Det finns säkert mer illegal narkotika i Stockholm än i Södertälje men inte sätter vi för den skull upp en tullstation på E22 vid Botkyrka.

Det finns med all sannolikhet mer olagliga vapen i Göteborg än i Varberg men inte sätter vi för den skull upp en tullstation på E6 i Frillesås. Nej detta med tullar är bara en dyrbar och obsolet byråkrati som ger ynklig utdelning på insatt kapital. Vill vi bekämpa drogmissbruk och vapenvåld krävs effektivare åtgärder.

Bland folkhemmets alla vanföreställningar finns det en som lyder: ”Det är minsann inte lätt att lura tullen”. Det är det visst det, svarar jag, med snusförnuftig uppsyn, ty jag vet vad jag talar om. Sedan jag gick till sjöss det året 1953 har jag passerat våra gränser flera hundra gånger. Jag har kånkat och burit så mycket jag fått med mig. I bil har jag passerat tullen med stänkskydden släpande i asfalten och jag kan försäkra att jag aldrig åkt fast. Skulle jag en gång åka dit så kan jag ta det med ett leende för den bötessumman har jag tjänat in hundratals gånger.

Koleriskt tullbefäl

En enda gång, det var också i Helsingborg, valde jag filen för dem som hade varor att förtulla. Ett koleriskt tullbefäl röt åt mig:

– Något att förtulla!

– Ja vi har några flaskor, svarade jag.

– Några??? Är det fem eller tusen? röt han.

Innan jag hann svara gav ha order till ett par underlydande.

– Undersök den här bilen!

Det tog dem en dryg halvtimme att rota igenom min bil medan massor av andra fordon passerade med sina smuggelvaror.

Vi kom från Paris och hade med oss två flaskor fin cognac och två buteljer champagne utöver den tullfria ransonen. Hur mycket skall jag betala undrade jag och en vänligare tullare svarade:

– Äh, sjung en låt i stället.

Mitt gage vid denna tid låg på 12 000 kronor och det tyckte jag var en hutlös tullavgift.

– Äh kör, sa man då och jag nekades att fullgöra min medborgerliga rättighet att betala tull.

Krävde att få betala

När jag kom hem skrev jag ett brev till tullverkets högsta instans och relaterade händelsen, jag krävde att få betala tull och ville ha svar på några frågor:

  • Måste inte en tjänsteman ha elementär uppfostran?
  • Med vilken rätt uppträder han som en preussisk knekt och är oprovocerat otrevlig mot dem han har att tjäna?
  • Är det i enlighet med lagen att man kan sjunga av tullavgifter?
  • Är det upp till den enskilde tjänstemannen att avgöra om det skall betalas tull eller är det reglerat i lag?

Jag avslutade med att: om det är lag på tullavgift för alkohol så kräver jag att få betala för två flaskor konjak och två buteljer champagne.

I flera år har jag väntat på det svar jag enligt förvaltningslagen har rätt till men på Tullverket har man inte ens vett och etikett att besvara brev.

Publicerad

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.