Nu är det nog!

I skrivandets stund är jag så ledsen och arg att jag kokar inombords. Vi har tillsammans uppnått en hel del bra saker vid det här laget men ligger alldeles för långt efter när det gäller det ständiga hatet mot kvinnor. Hatet som finns på gatorna, på jobben, på krogen, i hemmen och framförallt på nätet. 

Vanessa Hollmann är 19 år och studerar journalistik på Tumba Gymnasiums medieprogram. Hösten 2012 började hon som en väldigt försiktig praktikant på Para§raf men har snabbt blivit en i gänget.

Hon kommer att fortsätta skriva krönikor för Para§raf även efter att hennes praktik avslutas under våren.

Med tonåringens rätt har hon i sina blogginlägg även gett sig på och ifrågasatt vad som normalt är totalt förbjudet – en viss Zlatan Ibrahimovic. Hennes blogginlägg finns att läsa här.

Utöver att skriva är hon en driven fotograf och skapar även en hel del konst i alla dess former på fritiden.

   Näthatet som anses tillhöra det oseriösa och oskyldiga tas sällan på allvar från utomstående och är bland det värsta hatet enligt mig. För de som spyr ur sig galla på nätet åker inte fast och kommer ständigt undan med att hota människor till livet, det visade veckans avsnitt av Uppdrag granskning prov på.

   I programmet fick vi ta del av de sexuella trakasserier och dödshot som några av Sveriges kvinnor fått under sina liv, kända som vanliga medborgare. En av de som deltog ifrågasatte en tröja med bilden på en man som blivit dömd för sexuellt övergrepp, en var radiopratare, en författare, en journalist och en annan tv-profil och de hade alla fått känna på näthatet. De hade antingen fått brev eller kommentarer där människor skrev att de ville se dessa kvinnor begå självmord, skjuta sig själva och hoppades på att de skulle bli våldtagna då de fått för lite kuk – om de så själva skulle behöva göra det. Ord som hora, slyna, fitta, äckel, värdelös hörde även till deras vardag.

   Som medmänniska blir jag oerhört ledsen och mörkrädd när jag ser att det idag, år 2013 är accepterat att bemöta kvinnor som har en åsikt, syns och hörs med grovt hat öppet i samhället. Helst vill jag bara blunda hårt för det men faktum är att verkligheten tyvärr ser ut så här och den kommer inte förändras om vi inte gör något åt det.

   Vad är det för hjärtlösa människor som saknar både hjärna, hjärta och empati för andra individer som gömmer sig bakom datorskärmarna? Varför har dessa människor inte dömts än? Varför får de fortsätta bete sig som svin? Träd nu fram och stå för det ni skrivit och gjort eller gör samhället en tjänst genom att krypa tillbaka till gropen under stenen där ni håller till, och kom aldrig mer upp – för samhället behöver inte er. Inte alls.

   Var är polisen förresten? Var är polisen när de behövs mer än någonsin på nätet just nu? Innan jul inträffade tragedin med en tjej som blev anklagad för att ha spridit sexuella trakasserier på ett socialt nätverk som slutade i ett upplopp utanför Göteborg – och nu det här som visades i Uppdrag granskning. Polisen har inte i något av fallen tagit händelserna på allvar utan tagit ett kliv åt sidan och låtit det fortsätta. Men vet ni vad, det är dags nu. Det är dags att lägga ner twittrandet och postandet av Facebook-inlägg, kära poliser, och börja ta tag i det hat som börjat förflytta sig från gatan till nätet. Ni behövs där, tro mig.

   Min dröm om att bli journalist sviktar till och från då det är känt att man som kvinna i den här branschen är oerhört utsatt för hat och kränkningar. Kanske borde jag lägga min dröm åt sidan och istället satsa på ett mer kvinnodominerade yrke där jag är accepterad och på så sätt kanske slipper undan näthatet? Kanske borde jag istället ligga lågt om jag är rädd för att allmänheten ska tycka att jag borde tystas ner på grund av mitt kön?

   Eller så skiter jag fullständigt i det, sopar bort dammet från axlarna, sträcker på mig och fortsätter ta den plats jag har rätt till. Oavsett. Och hoppas att jag kan inspirera andra till att göra samma sak.
Så snälla, hela Sverige. Se nu till att den boll som veckans Uppdrag granskning har satt i rullning inte tappar farten, stannar och glöms bort. För det har vi inte råd med.

Publicerad

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.