Pedofilernas natt

Under Halloween låser man in femtio sexbrottslingar i stadshallen. Övriga 400 dömda sexförbrytare i staden har utegångsförbud. Ändå vågar de flesta föräldrar inte släppa ut kidsen på ”Trick-or-treat”-turné. Sexdårarna finns ju överallt. 

Mattias Edvardsson kom i år ut med boken, Dit drömmar färdas för att dö, som har framhållits som en av årets viktigaste böcker.

Han jobbar till vardags som lärare i svenska och psykologi på gymnasiet.

– Jag har alltid varit intresserad av att utforska vad som driver oss människor, inte minst vad som gör att en del personer passerar gränser och gör sig skyldiga till grova brott, säger Mattias.

I sitt författarskap vill han utmana läsarnas invanda tankemönster, tvinga in dem i en moralisk brottningsmatch och ta strid med den alltför ofta inlärda förmågan att döma snabbt och obarmhärtigt.

– Världen är sällan svart eller vit om man bara skrapar lite på ytan, säger Mattias Edvardsson, som nu är en av Para§rafs krönikörer.

Det ryktas om gifter i godiset. Moralpaniken skenar. Folk är rädda om sina barn. Förstås.

”Pedofilernas natt”. Så heter dokumentären som visades på SVT den 1 november. Två svenska filmare beger sig till staden Anderson i amerikanska södern för att granska sexualbrottsregistrets konsekvenser. De senaste femton åren har 800 000 amerikaner hamnat i det offentliga registret som avslöjar namn, adress och bild. Allting tillgängligt på nätet såklart. En del av dem ska finnas kvar i registret tills de dör.

Ädelt syfte

De som vill hänga ut pedofiler och farliga sexförbrytare menar att det skyddar samhället och de mest utsatta: Barnen. Ett högst ädelt syfte. Om någon skadar min unge skulle jag nog också ”go medeival” för att parafrasera Pulp Fiction. Men hör sådana register hemma i ett humanistiskt rättssamhälle? Här är det statens uppgift att straffa brottslingar och när man sonat sitt brott ska man betraktas som fri.

I ”Pedofilernas natt” möter vi en kvinna vars son Jay har fått sitt liv förstört efter att ha blivit uthängd som sexbrottsling. Hans brott; att som sextonåring ha laddat ner porrbilder på jämnåriga flickor. Han fick villkorlig dom, men tack vare sexbrottsregistret är han dömd för all framtid. Jay säger att han inte vill leva längre.

Avskräckande?

Vi straffar brottslingar av olika skäl. Ett viktigt skäl är att rehabilitera och resocialisera den dömde. I detta hänseende kan man snabbt avfärda offentlig uthängning som en effektiv metod. Snarare stigmatiseras brottslingar och hamnar ännu längre utanför samhället. Men hur bra är metoden om man ser till det preventiva syftet? Avskräcker det potentiella förövare? Human Right Watch har gjort en omfattande undersökning i USA. Man kom fram till att det inte finns några enkla svar, men räknar med att registret i USA avskräcker en del förstagångsförbrytare. En nedgång på 10 procent i anmälda brott. Men.

De allra flesta sexbrott mot barn begås av närstående och människor barnen redan litar på. Endast 16 % begås av en för barnet obekant gärningsman (Källa: BRÅ). Dessutom är återfallsfrekvensen bland sexbrottslingar ganska låg, lägre än 15 % enligt BRÅ. Den preventiva verkan av ett offentligt register tycks alltså starkt begränsad.

Medeltidens skampålar

Varför vill man då hänga ut sexbrottslingar? För att man blandar in känslor och moral i rättsskipningen och betraktar vedergällning som en väsentlig del av påföljden. Att hänga ut brottslingar på nätet är bara en modern variant av medeltidens skampålar.

Och nej, att inte förespråka offentlig uthängning är inte detsamma som att skydda förövare och inte stå upp för offren. Övergrepp mot barn är och förblir det vidrigaste man kan tänka sig. Men vi behöver fundera över vilket slags samhälle vi skapar när vi ”outar” människor på nätet. Hur ska jag som förälder till exempel agera om jag får veta att det bor en dömd brottsling i mitt villakvarter? Och hur länge kommer vi nöja oss med sexbrottslingar? Vi borde väl i konsekvensens namn skydda samhället från alla som kan vara farliga.

Motbjudande människosyn

I Sverige finns inget offentligt sexbrottsregister, men det finns privata aktörer som driver internetportaler där man publicerar namn på dömda brottslingar – och tyvärr även på andra. Fråga Daniel Sjöholm i Göteborg. Han vet. Han hängdes ut som pedofil på en av dessa webbplatser. Felaktigt. Han råkade heta likadant som en man som dömts i tingsrätten men friats i hovrätten.

Till och med Flashbackmobben har moral nog att slänga in asterisker i de flesta namn för att undvika att de fastnar i Googles nät. I Sverige har vi en offentlighetsprincip som gör att vem som helst kan efterfråga och hämta ut domstolsprotokoll. Och inte är det fel att myndigheter och polis har bättre koll på var dömda brottslingar med återfallsrisk befinner sig. Men att hänga ut dem till allmän beskådan på nätet tillhör en förlegad och motbjudande människosyn.

Programmet finns att se på SVT Play november ut: Pedofilernas natt

 

Publicerad

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.