Varför denna hysteri om Boston maraton?

Under måndagen inträffade en ytterst tragisk händelse i Boston, USA som jag tror att ingen av oss missat. Under ett maratonlopp med 25 000 deltagare utlöstes två sprängladdningar precis innan målgången i Boston Maraton. Sprängladdningarna var placerade i tryckkokare fyllda med stålkulor som utlöstes av timers. 

Vanessa Hollmann är 19 år och studerar journalistik på Tumba Gymnasiums medieprogram. Hösten 2012 började hon som en väldigt försiktig praktikant på Para§raf men har snabbt blivit en i gänget.

Hon kommer att fortsätta skriva krönikor för Para§raf även efter att hennes praktik avslutas under våren.

Med tonåringens rätt har hon i sina blogginlägg även gett sig på och ifrågasatt vad som normalt är totalt förbjudet – en viss Zlatan Ibrahimovic. Hennes blogginlägg finns att läsa här.

Utöver att skriva är hon en driven fotograf och skapar även en hel del konst i alla dess former på fritiden.

Explosionen tog tre människors liv och gjorde att ytterligare 176 personer skadades, några med livshotande skador. Världen var i chock.

   Men varför var den det? Var det för att det var det värsta attentatet vi fått ta del av eller för att media valde att skapa en hysteri kring det? Jag gissar på det sistnämnda.

   Idag kunde vi läsa rubriken ”Explosionen som skakar en hel värd” i Aftonbladet och president Barack Obama har i ett tal sagt att ”Det amerikanska folket vägrar låta sig terroriseras” vilket jag kan tycka är en självklarhet. För vilket land ska tillåta sig bli terroriserat? Inget land Obama, inget land. Någonsin.

   Samtidigt som han säger detta har han tusentals män i Mellanöstern som dagligen krigar med både vapen och bomber som orsakar civila och oskyldiga människors död. I Afrika dör varje dag 30 000 små barn på grund av svält och sjukdom, drygt 200 personer dör i kriget i Syrien och 30 personer skjuts på olika håll i USA. Detta betyder alltså att människor ständigt dör i andra kontinenter och lämnar sorg efter sig. Vilket inte borde vara en nyhet.

   Men vem ligger vaken om kvällarna och tänker på dessa människor? Vem informerar oss om dessa öden? Inte svensk media i alla fall. Då vi i Sverige har ett särskilt, väldigt stort intresse för vad som händer och sker i USA, glömmer vi ibland bort resten av världen. Vi glömmer bort att det finns olycka och lidande i fler länder än USA. Vi glömmer bort att en död alltid är en död, och att det är lika hemskt var det i världen än inträffar.

   Så när det enda jag hör på radion handlar om det som skett i Boston, det enda jag ser på TV-nyheterna är det som skett i Boston och jag ser bilder som delats tiotusentals gånger på sociala medier med texten ”Pray for Boston” blir jag lite mörkrädd. För jag såg ingen bild dagen innan med texten ”Pray for those who everyday fight for democracy” eller dagen innan det med texten ”Pray for the innocent children”.

   Mina tankar går givetvis till de drabbade i Boston och jag hoppas av hela mitt hjärta att inte en endaste människa till ska behöva mista livet innan åldern kommer, samtidigt som jag tänker på resten av världens befolkning som har det svårt. För de finns där – trots att de inte pryder kvällstidningarnas senaste löpsedlar.

Publicerad

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.