Vem vill vara med?

Häromdagen bekräftade SD:s gruppledare att partiets ordförande i Ängelholm, Ulf Prytz avgår på grund av hot, trakasserier och skadegörelse på familjens egendomar. Vilka är det egentligen som är beredda att jobba för SD efter allt som hänt sedan valet?

 

William ”Wille” Eriksson är före detta elitspelare i tennis. Eller som vi i redaktionen brukar uttrycka det: ”Ett avdankat tennisproffs”.

Nu pluggar han kriminologi när han inte skriver för Para§raf. När han började hos oss föryngrade han redaktionen betydligt med sina 20 år. Då var han lite tillbakadragen och tystlåten – men det var då det.

En del läsare har blivit provocerade av hans blogginlägg på temat: Jag är helt fantastisk. Andra har uppskattat ironin. Om det blir liknande reaktioner på hans krönikor återstår att se.

Hans blogginlägg finns att läsa här.

Jag har aldrig varit nära att rösta på SD. Inte heller är jag någon som tycker att människor kan delas upp i olika raser efter hudfärg, religion eller andra tillkortakommanden. Trots detta är det något som gör mig otroligt less varje gång jag läser om politiker från detta parti som återkommande blir trakasserade, misshandlade eller liknande.

   Händelserna skapar bara nya arenor för SD att utöva sin populistiska skrämselpropaganda på. Floskler som att ”Sverige skall bli ett tryggare land” och liknande dravel blir efter dessa situationer i det närmaste relevanta.

   Medlemmar i partiet har avgått på löpande band sedan senaste valet. Några har hotat, andra har hotats. En var mytoman och William Petzäll dog av en överdos. För att vara ett riksdagsparti måste man säga att det har varit några turbulenta år. Kvar är de som sitter i partiledningen och de fundamentalistiska högermännen som inte har något annat parti att gå till. De som är tillräckligt korkade för att tro på raspolitik men tillräckligt begåvade för att inse hur liten makt nationalsocialisterna har. Inte direkt någon uppställning man vinner val på.

   Många är av uppfattningen att SD:s åsikter skall kväsas. Att deras åsikter inte skall få plats i media. Att man genom detta ger partiet utrymme som gynnar dem. Min åsikt är precis tvärtom. För det första hade det varit otänkbart att i ett demokratiskt land som Sverige inte låta ett riksdagsparti få publicitet. För det andra är det deras mer eller mindre begåvade uttalanden som gjort att många av de som röstat på partiet inte vågar stå för det. Låt rötäggen göra bort sig bäst de vill. Ju fler idiotiska uttalanden ju färre vettiga människor får partiet behålla. Det kan inte finnas många seriösa fritidspolitiker ute i landet som aktivt söker sig till SD för att ”göra skillnad” längre.

   Med ett år kvar till val skall det bli spännande att se hur många medlemmar som hinner droppa av innan dess. Vem vet, kanske slutar det med att Jimmie Åkesson står där ensam på valdagen. Omringad av äldre män i uniformer som marscherar och unisont stämmer upp i Ultima Thules ”Stolt och Stark”.

Publicerad

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.