Jag var en mobbare

Förlåt. Vad betyder ett förlåt? Ett alldeles för litet ord, för slitet ord. Det är nästan kränkande att komma med ett förlåt så här långt efteråt. Men ni får det ändå, för det är allt jag har.

Mattias Edvardsson är aktuell med två nya böcker under 2014. Romanen, Där framtidens fötter vandrar, har beskrivits som ett stycke svensk samtids- och Malmöhistoria. I augusti kommer även ungdomsboken Stå ut. Mattias debuterade 2012 med boken, Dit drömmar färdas för att dö, som framhölls som en av det årets viktigaste böcker.
– Jag har alltid varit intresserad av att utforska vad som driver oss människor, inte minst vad som gör att en del personer passerar gränser och gör sig skyldiga till grova brott, säger Mattias.

I sitt författarskap vill han utmana läsarnas invanda tankemönster, tvinga in dem i en moralisk brottningsmatch och ta strid med den alltför ofta inlärda förmågan att döma snabbt och obarmhärtigt.

Jag förstår om ni inte vill lyssna, om ni inte längre bryr er. Men jag skriver ändå. Det här är till er. Till er som jag gav fula namn, som jag hånade och skrattade åt, som jag uteslöt och förminskade. Ni vet vilka ni är. Jag skriver till er nu, jag har inte glömt.

   Ofta undrar jag varför. Jag som själv kände mig utanför, jag var också full av sår. Var det så viktigt för mig att överleva och höra till, att stå ut och bli något jag aldrig var? Så viktigt att jag trampade på er? Som en parasit. Livnärde mig på er, åt mig fet på er bekostnad och blev någonting jag aldrig var. Som jag sedan måste sudda ut.

   Jag var bara ett barn. Visste jag inte bättre? Klart jag gjorde. Jag mobbade ändå. Rädslan att inte vara någon var större än strävan att vara en god människa. Det skrämmer mig att det där var jag. Ett barn, men jag.

   Ni ska veta att det plågar mig nu. Jag är inget offer, enbart förövare, men jag står här med händerna i luften och hjärtat slitet ur mitt bröst. Och jag tänker på er. Fast ni inte vet, fast ni inte behöver lyssna. Själviskt måhända, ännu en gång.

   Men jag lovar er detta: För er skull ska jag aldrig blunda, aldrig vara feg. Jag är tillbaka i korridorerna nu, vuxen och som den jag aldrig vågade vara när vi var barn. Och jag lovar att aldrig låta någon stå ensam i en korridor, bli spottad på eller slagen. Jag ska aldrig låta någon gå till min skola med en klump i magen, aldrig låta någon gå hem och gråta. Jag lovar att finnas till för dem som en gång var ni. Det är allt jag kan lova.

Förlåt ändå.

Prenumerera på Para§rafs nyhetsbrev

Där får du besked om det vi senast har publicerat och en del information om vad som är på gång. Därtill ibland extramaterial som inte publiceras på sajten. Vi ingår inte i någon mediekoncern och lämnar inte ut prenumerantlistan till någon, så din mejladress hamnar inte på avvägar.

Du prenumererar utan kostnad. Du kan också överraska en vän genom att ge honom eller henne en prenumeration, om du skriver in i den personens mejladress.

OBS: Vi efterfrågar inte ditt namn eller adress och än mindre ditt personnummer. Utan bara den mejladress du vill ha Nyhetsbrevet mejlat till. Du prenumererar här.

 


Publicerad

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.