Rättsskandal eller inte

Thomas Quick, återigen aktuell i alla mediediskussioner och det lär väl knappast vara sista gången nu heller. Som tur är, enligt min mening i alla fall, för de här sakerna behöver diskuteras! Hur somliga kan hävda att det här inte är en rättsskandal begriper jag inte.

Lillemor Östlin är den kvinna som suttit flest gånger i fängelse i Sverige.

Hon har skrivit den kritikerhyllade självbiografiska boken Hinsehäxan 2005, som blev TV-serie i SVT. Den följdes upp av Dagbok från kvinnofängelset 2009 och 2010 kom hon ut med den uppmärksammade romanen: Skäligen misstänkt för mord.

Under perioder har hon varit prostituerad och hade dåvarande justitieministern Lennart Geijer som kund i tio år.

Hon har främst begått narkotikabrott, för att finansiera sitt eget missbruk av amfetamin. Och hon har rymt tre gånger från kvinnofängelset Hinseberg.

Lillemor kan som få andra, som krönikör på Para§raf, beskiva en värld inifrån som andra ofta bara tror att de känner till.

I och för sig är det inte första gången jag fått lov att konstatera att det, som jag och för den delen rätt många av dem jag talat om sakerna med, lika lite som jag begripit vad som ansetts rätt eller fel angående rättsväsendet och dess agerande.

   Nu är det förstås oftast medfångar eller andra registerbelastade personer som jag pratar med. När jag försökt få höra något av vad andra tycker har det mest blivit axelryckningssvar.

   Justitieminister Ask har tillsatt en utredning nu till slut, men åtminstone jag har inte fått riktigt klart för mig vad utredaren ska undersöka. Ska han ta reda på hela saken från början? Så kan det nog knappast vara meningen, det skulle ju betyda att hela polisutredningen skulle göras om. Det kan naturligtvis inte en enda person göra. Hur ska man då få veta var det gick fel från start?

   Nå, det är en rutinerad och välutbildad person som ska undersöka, som dessutom säkerligen har tillgång till alla handlingar i saken, så man får väl försöka ha förtroende och se vad utredningen ger.

   Jag har länge hyst stor beundran för Göran Lambertz och den har inte avtagit. Det är svårt att förstå att han blir så utskälld. Att man inte lyssnar på vad har säger, utan lägger in en massa slutsatser i hans utsagor, som han faktiskt inte har sagt.

   Eller, har jag helt missuppfattat saken? Jag har hört att Thomas Quick sade sig ha mördat en väldig massa människor. Polisen utredde hans erkännanden och kom till slutsatsen, att i åtminstone åtta fall, var han skyldig. De polisutredningar som slog fast detta har nu visat sig vara fel. De var alltså felaktigt utförda.

   När Thomas Quick sedermera tog tillbaka sina erkännanden och fick resning i målen, vartefter han frikändes i samtliga åtta fall, undrar man ju hur de åtta fallen utreddes av polisen innan de gick till domstolen igen. Hur djupt gick man i dessa undersökningar? Om det var så, som jag och andra fått för oss, genom de uppgifter som media serverat, att det mesta undersöktes med genomgång av gamla dokument från domstolar och förundersökningar, så är man ju bara tillbaka på ruta ett i mordutredningarna.

   Man vet alltså inte vem som har mördat de döda. I ett fall är det tydligen ingen, där en pojke antagligen frusit ihjäl i skogen. I något av de andra fallen tycks det finnas en ytterligt misstänkt person som har flyttat från Sverige. I en del av de andra fallen verkar det vara alldeles för långsökt att Thomas Quick skulle kunnat vara skyldig. Men, man vet inte!

   Det är vad Göran Lambertz säger: Man vet inte! Vad är det för fel på det? Thomas Quick ska betraktas som oskyldig, eftersom han är frikänd av domstol. Men hur det är i fallet i övrigt vet man inte Och det är i mitt enkla tycke bevis på en ännu större rättsskandal. Inte att ett justitieråd har stuckit ut hakan och sagt det, och att det faktiskt är på det här viset.

   Sedan kan man alltid undersöka och diskutera hur allt detta kom sig. Sektliknande normer för hur psykiskt sjuka behandlats och alla möjliga och omöjliga teorier som tillämpandes på Säters sjukhus. Det där med bortträngda minnen har ju florerat i andra sammanhang och i andra kända brottmål. Det är inte bara minnesprofessorn Sven-Åke Christiansson som påstått sig veta vad andra människor minns eller inte minns bättre än de själva.

   Var det inte så i ett annat mål som är en minst lika stor rättsskandal, att en kvinnlig minnesexpert sade sig kunna tolka vad en två-treårig flicka mindes efter ett besök med sin pappa på rättsläkarstationen, långt innan barnets utsaga togs som vittnesbevis? Med förbehåll att jag nu minns fel eller har blandat ihop saker och ting….. Den gången handlade det om den så kallade ”allmänläkaren och obducenten”. Snacka om rättsskandal! Det fallet borde också få en egen utredningsman. Många fler när jag tänker efter, som Palmemordet! Finns ju hur många som helst.

   Betänkt då att jag här bara talar om stora mordåtal. De här nämnda fallen har åtminstone blivit diskuterade, fundera då lite på hur det kan gå till i rättsfall med mindre brott.

   Inte för att jag tror att misstänkta mördare får någon stjärnstatus i domstolarna eller hos utredande poliser, men ännu mindre bryr man sig om de misstänkta och deras försvar i allmänt avskydda brott som sexövergrepp eller knarkhandel.

   Heder dock åt försvarsadvokaten Thomas Olsson! Han har jobbat bra för Thomas Quick och, som jag faktiskt vet, för andra klienter också. Det är inte alla advokater som gör sig så pass mycket besvär, men mer om det en annan gång – hoppas jag!

 

Prenumerera på Para§rafs nyhetsbrev

Där får du besked om det vi senast har publicerat och en del information om vad som är på gång. Därtill ibland extramaterial som inte publiceras på sajten. Vi ingår inte i någon mediekoncern och lämnar inte ut prenumerantlistan till någon, så din mejladress hamnar inte på avvägar.

Du prenumererar utan kostnad. Du kan också överraska en vän genom att ge honom eller henne en prenumeration, om du skriver in i den personens mejladress.

OBS: Vi efterfrågar inte ditt namn eller adress och än mindre ditt personnummer. Utan bara den mejladress du vill ha Nyhetsbrevet mejlat till. Du prenumererar här.

 


Publicerad

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.