En envåldshärskare – eller?

TV4 har granskat Kriminalvårdens generaldirektör Nils Öberg i ett antal inslag på nyheterna de senaste dagarna. Ska man tro det man hör och ser där, är denna generaldirektör en despot av ett slag för tankarna till Harald Blåtands eller Gustav Vasas dagar! Han sägs ha oinskränkt makt att sparka folk till höger och vänster utan att någon vågar ingripa.

Lillemor Östlin är den kvinna som suttit flest gånger i fängelse i Sverige.

Hon har skrivit den kritikerhyllade självbiografiska boken Hinsehäxan 2005, som blev TV-serie i SVT. Den följdes upp av Dagbok från kvinnofängelset 2009 och 2010 kom hon ut med den uppmärksammade romanen: Skäligen misstänkt för mord.

Under perioder har hon varit prostituerad och hade dåvarande justitieministern Lennart Geijer som kund i tio år.

Hon har främst begått narkotikabrott, för att finansiera sitt eget missbruk av amfetamin. Och hon har rymt tre gånger från kvinnofängelset Hinseberg.

Lillemor kan som få andra, som krönikör på Para§raf, beskiva en värld inifrån som andra ofta bara tror att de känner till.

Vi, som är fångar och inlåsta i fängelserna, brukar inte ha svårt att falla in och bifalla klagomålen mot en hög potentat inom detta verk – i vanliga fall. Men här bromsar vi!

   Det spelar ingen roll, att det nu inte först och främst är hur fångarna behandlas som ifrågasätts. Det ger nästan ännu större farhågor när man hör att det är höga beslutsfattare som rätt vad det är bara får kicken. Rätt ut, utan att passera gå…

   I TV4-reportagen får man inte veta vilka fel de aktuella cheferna anses ha begått för att få avsked på grått papper efter årtionden i tjänst. Det måste vara grova saker, för alla vet väl hur svårt det är att peta någon från en sådan post. Eller? Är det bara som man – folk – tror?

   Men, om en tjänsteman av det här slaget – inom Kriminalvården nu – gör svåra fel i arbetet, måste det väl medföra skador på arbetsmaterialet? I det här fallet människorna som sitter i fängelserna.

   Jag ska inte gå så långt in i enskilda fall, för det har jag inte kunskaper till, men för mig och många av de män jag är bekant med och som suttit i Stockholmsregionens fängelser, klingar den kvinnliga avsatta chefens namn inte alls dåligt. Från vårt maskperspektiv alltså!

   Värre känns det att tänka på – om det nu är sant – att den kvarvarande personalen inte vågar opponera sig mot envåldshärskaren. Visst begriper man att det är klokt att vara rädd om jobbet. Människovårdare eller inte, i kärvt läge är nog de flesta sig själva närmast. Annars är det min bestämda uppfattning, byggd på egna erfarenheter, att de allra flesta av Kriminalvårdens personal är vanliga hyggliga personer.

   Antagligen ungefär samma sak med det som Sydsvenskan uppmärksammade i en stor artikel häromdagen; att många fångar är felplacerade. De förvaras i anstalter av fel säkerhetsklass. Återigen utan kunskaper om enskilda fall så känns det rätt självklart!

   När man vet att den förre generaldirektören Lars Nyhlén och dåvarande justitieminister Bodström gjorde sig till storstilade räddare av Sverige mot den organiserade brottsligheten genom byggandet av superdyra superfängelser.

   Största felet med det är att det inte finns dömda superbrottslingar nog till att fylla dem med. Då blir det naturligtvis så att man får ta vad man har. Konstigare är det inte. Rätt eller fel? Det är som det är!

   Det är väl knappast heller det som tjänstemännen klagar på hos generaldirektören så svårt att de får sparken? Vi får ju inte veta vad det är för fel de gjort i jobbet men något måste det väl ändå vara, annars borde väl justitieministern ingripa.

   Varför säger inte Beatrice Ask något? Det känns inte bra att vara en av arbetsmaterialet till dessa ifrågasatta tjänstemän och inte få veta hur de skött sitt arbete med att se till samhällets väl och ve. Samhället, där det tyvärr ingår både onda och goda och just den här myndigheten är satt att ta hand om en besvärlig del. 

 

Prenumerera på Para§rafs nyhetsbrev

Där får du besked om det vi senast har publicerat och en del information om vad som är på gång. Därtill ibland extramaterial som inte publiceras på sajten. Vi ingår inte i någon mediekoncern och lämnar inte ut prenumerantlistan till någon, så din mejladress hamnar inte på avvägar.

Du prenumererar utan kostnad. Du kan också överraska en vän genom att ge honom eller henne en prenumeration, om du skriver in i den personens mejladress.

OBS: Vi efterfrågar inte ditt namn eller adress och än mindre ditt personnummer. Utan bara den mejladress du vill ha Nyhetsbrevet mejlat till. Du prenumererar här.

 

Publicerad

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.