Ricard Nilsson

Saft och alkoholtvål = fängelsefylla

I fängelset stöter man på alla sorters personer. Olika kulturer blandas friskt, likaså olika preferenser för mat och dryck. Men ibland blir det lite väl konstigt, exempelvis la en fånge alltid apelsinmarmelad i sitt te. Eller vad sägs om en alkogeldrink?

Ricard A R Nilsson har varit med från Para§rafs första dag, som skribent och bloggare. Han är dömd till livstids fängelse för mord och är inne på sitt femtonde år bakom murarna.

Under de här åren har han hunnit beta av ett antal fil kand och fil mag, och är idag kriminalvårdens högst utbildade, generaldirektören inräknad.

Därtill har han skrivit två deckare ihop med författarkollegan Pierre Larancuent, Män utan nåd och Med döden som skugga. I februari släpper han boken En livstidsdömds dagbok, där han berättar om det hårda livet i fängelse.

Han bloggar numer här:
www.nilsson-larancuent.com

Ett av Para§rafs honnörsord är inifrån. Vi ska så långt det är möjligt rapportera inifrån. Komma in under ytan. Ricard A R Nilsson skriver sina krönikor inifrån fängelsevärlden.

Kaffe och te är en stor del av fängelsets vardag. Nästan alla fångar dricker något varmt så fort tillfälle ges, jag själv är likadan. Vet inte riktigt varför, men en varm dryck kanske ger vissa en känsla av trygghet, eller kanske det handlar om ett annorlunda tidsfördriv. Gör man i ordning te eller kaffe och dricker det så har det helt plötsligt gått några minuter i en annars monoton vardag.

   En gång när jag kom in i köket stod en litauisk kille och gjorde te – inget konstigt där, inte vid en första anblick i alla fall. Han hade sin kopp med vatten och doppade en tepåse. Men det jag såg härnäst, var något nytt. Killen öppnade nämligen kylskåpet och tog fram apelsinmarmeladen och la två stora matskedar i sitt te. Han märkte hur jag tittade konstigt på honom och förklarade då att det är istället för socker. Jag tittade ner i koppen och fettet från marmeladen hade lagt sig som en tunn oljehinna på ytan.

– Här smaka, sa han och hällde upp lite i en annan kopp.

– Nej tack, det är bra, sa jag och höll upp händerna i en avvärjande gest.

– Jo, testa, mycket gott.

Efter lite funderade tog jag mig en klunk. Vem vet, det kanske visar sig vara gott, tänkte jag. Men så var inte alls fallet. Det var sliskigt och onaturligt sött med en förnimmelse av kemikalieinspirerad apelsinsmak. Jag skakade på huvudet och tittade på min medintagne innan jag gick därifrån.

   Fast den värsta dryck jag sett någon hälla i sig var alkogel, alltså flytande desinfekteringstvålen, blandat med saft. Att berusning ibland förekommer bakom höga murar och taggtrådsbeklädda stängsel är ingen hemlighet. Genom åren har det rapporterats om fylla på kåken i både TV, tidningar och böcker, även om det idag nästan aldrig förekommer på grund av den höjda säkerhetsnivån. Det vanligaste sättet att få en liten fylla är att göra mäsk, alltså att en blandning av frukt och lite annat smått och gott får jäsa så att det bildas alkohol. Mindre känt är att alkogel har blandats med saft och druckits i jakten på fyllan. Inte för att jag själv har smakat, för helt ärligt låter det inte särskilt aptitretande. Just denna lite säregna drink är något som inte längre förekommer eftersom alkogel numera har förbjudits.

   Världen härinne är minst sagt ovanlig och om valet hade funnits hade jag självklart utan någon som helst tvekan gått ut i friheten. Men även om min tid i fängelse inte varit trevlig (vilket den naturligtvis inte heller ska vara, det är ju faktiskt ett straff), så har den på ett sätt varit intressant. Då syftar jag på alla medfångar som har korsat min väg, alla dessa olika kulturer och bakgrunder. Det är viktigt att komma ihåg att det faktiskt handlar om medmänniskor. Visst, en del av oss har begått horribla brott, men vi är fortfarande mänskliga individer och som sådana förtjänar vi i alla fall viss grundläggande hänsyn, det inkluderar även dem som vid något tillfälle har haft det tvivelaktiga omdömet att ta en slurk av en alkogeldrink.

 

Prenumerera på Para§rafs nyhetsbrev

Där får du besked om det vi senast har publicerat och en del information om vad som är på gång. Därtill ibland extramaterial som inte publiceras på sajten. Vi ingår inte i någon mediekoncern och lämnar inte ut prenumerantlistan till någon, så din mejladress hamnar inte på avvägar.

Du prenumererar utan kostnad. Du kan också överraska en vän genom att ge honom eller henne en prenumeration, om du skriver in i den personens mejladress.

OBS: Vi efterfrågar inte ditt namn eller adress och än mindre ditt personnummer. Utan bara den mejladress du vill ha Nyhetsbrevet mejlat till. Du prenumererar här.

 

Publicerad

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.