Dick Sundevall

Grogrund för svensk maffia

För en tid sedan hörde jag ett utmärkt föredrag av författaren Tomas Lappalainen. Han torde vara en av Europas främsta experter på allt vad maffia heter. Inte minst har han som få andra analyserat vad det handlar om. Vad han framförde fick mig att fundera på vad i Sveriges utveckling som kan utgöra en grogrund för den maffia som än så länge inte finns i vårt land. 

Dick Sundevall är Para§rafs chefredaktör men hans krönikor är inga ledare, utan högst privata tankar och funderingar.

I drygt 30 år har han arbetat med rätts- och kriminalfrågor. Det har blivit många tv-program och dokumentärfilmer. Åtta böcker, senast Det farliga Sverige, och några tusen artiklar genom åren.

Dick är mångfalt prisbelönt som journalist och författare med Guldspaden och annat men är mest stolt över Ordfronts Demokratipris, ”för det är inget journalistpris, utan man utses bland hela befolkningen”.
På frågan om vad han tycker är det bästa han har gjort, svarar han:
– Mina tre barn.

Tomas Lappalainens poäng var att ett samhälle av vårt slag, eller av vilket slag som helst, bygger på beskydd. Vi betalar skatt för att vi ska ha ett försvar mot yttre fiender, polis för vår rättstrygghet på gator och torg och ett rättsväsende i övrigt som ska garantera vår rättssäkerhet om vi blir misstänkta för något brottsligt.

Någonstans började det här en gång i tiden när människor bodde i grottor eller hyddor och dagarna gick åt till att få ihop mat. En grupp insåg med tiden att det var enklare att råna en annan grupp på deras mat än att jaga, odla och laga maten själva. Men de insåg också att det var bättre att bara sno åt sig en del av maten så att den andra gruppen kunde överleva och producera nytt käk. Så de rånade den här gruppen på lagom mycket några gånger om året.

   Men så blev den här gruppen av hårt arbetande matproducenter anfallna av en annan grupp som snodde åt sig all mat, och den första gruppen av rånare insåg att något måste göras. De behövde skydda matproducenterna mot överfall från andra. Så blev det. Och matproducenterna insåg med tiden att den del de fick lämna ifrån sig uppvägdes av att de inte riskerade att bli rånade på allt de hade, eller i värsta fall bli ihjälslagna av andra grupper.

   Något nytt hade nu uppstått. Om vi vill kalla det här beskyddet för maffia eller stat kan vara detsamma. Och så har det fortsatt.

   Låt oss förflytta oss tusentals år framåt och landa i Sverige av idag. Vi betalar i och för sig skatt för att det ska finnas vägar, skolor och sjukvård etc. Men helt grundläggande är att vi betalar för ett försvar och ett rättsväsende. Nu som då betalar vi en del av det vi får ihop för beskydd.

   Enligt Interpols och EU:s definitioner finns det inte någon grov organiserad brottslighet i Sverige, och än mindre någon maffia – än så länge. Däremot finns det företag, personer och yrkesgrupper som har intresse av att odla myten om en svensk grov organiserad brottslighet eller till och med maffia: Politiska partier som jagar röster, polisen och en del åklagare för att få högre anslag. Därtill säkerhetsföretag av olika slag, försäkringsbolag, vissa medier och en del författare/förlag, för att öka sin försäljning och få ut större vinster. Kort sagt, kriminalitet och rättsfrågor i olika former säljer och kan vara lönsamt för olika intressenter.

   Vi har däremot en grov brottslighet, men som är oorganiserad och som med undantag av vissa grova rån av värdedepåer och liknande, nästan alltid sker i stundens ingivelse. Ofta handlar det om att någon misshandlar eller till och med mördar en närstående vän, hustru eller sambo och på senare tid också kvinnor som mördar sin make eller sambo.

Mord och dråp i Sverige följer befolkningsökningen sedan 1750-talet. Den påverkas lite hit och dit i takt med alkoholkonsumtionen men inte alls av olika påföljder, som dödsstraff eller livstidsstraffets längd. Den påverkas inte heller märkbart av mängden grova rån eller grova narkotikabrott. Och – det har inte alls påverkats av en ökad invandring.

Men – finns det ändå en grogrund för något som med tiden kan utgöra en plattform för något maffialiknande? Något som kan ta över i varje fall delar av det som ska vara statens ansvarsområde, för att staten inte lever upp till det utlovade beskyddet. Ja, jag menar att det finns sådana faktorer, sådana orostecken. Låt mig här beskriva fyra av dessa:

1. Beskyddet i form av svensk polis sviktar betänkligt.

   Av alla anmälda brott, obs anmälda, i Sverige är det bara 15 procent som blir så pass utredda av polisen att de kan lämnas över till åklagare för åtal. Bakom dessa 85 procenten ouppklarade brott döljer sig ännu värre siffror. För vissa anmälda brott som därtill är vanliga har en hundraprocentig uppklarning, som till exempel rattfylleri. Det blir anmält när någon tas av polisen för rattfylla i en kontroll och blir därmed uppklarat. Likadant är det med det mest korkade av brott, våld mot tjänsteman i form av en eller flera poliser. Någon är alltså redan gripen och börjar göra våldsamt motstånd.

   Inbrott och rån hos åldringar, för att bara ta ett av många exempel,är ett allvarligt brott. Inte sällan resulterar det i misshandel och att dessa gamlingar ibland hittas bundna. Deras livskvalité är därmed oftast sänkt för resten av livet. I motsats till många inbrott är det här händelser där brottsoffret har sett brottslingen eller brottslingarna och kan tala om hur många de var, om det var män eller kvinnor, ungefärlig ålder, klädsel och liknande. Polisen har alltså något att gå på. Därtill har ofta dessa personer rånat fler åldringar. Hur många av de här grova brotten mot åldringar klaras då upp? Svar, fyra procent! Det är alltså 96 procents chans att klara sig när man utför den här typen av råa hänsynslösa brott mot försvarslösa gamla människor – vilket är väldigt mycket bättre odds än vad man får när man spelar på hästar eller lotto.

Svensk polis inkompetens visar sig även på andra sätt:

  • Nya datasystem som efter några år måste bytas ut för att de inte underlättade arbetet utan tvärtom försvårade och försinkade det.
  • Glada amatörer i form av Missing People hittar försvunna personer, ibland mördade, när polisen inte har kunnat hitta dem.
  • Centrala direktiv som går ut från rikspolisen om prioritering av vissa brott, resulterar i att uppklarningen av just dessa brott sjunker det närmaste året. Rimligen beror det på lågt eller inget förtroende för den högsta ledningen.
  • Polisutredningar som resulterar i att oskyldiga döms. Quick-cirkusen utgör ett extremt fall men är långt ifrån det enda.
  • Allt fler medborgare skjuts ihjäl av poliser. Till exempel den förvirrade pensionären som viftade med en kniv i Husby.
  • Och – då och då avslöjas kriminella poliser, och till och med höga polischefer, som till exempel ”Kapten Klänning”.

   Därmed sviktar allmänhetens förtroende för att polisen inte klarar av att stå för det beskydd de åtagit sig, och som vi betalar för i form av skatt.

2. Korruptionen ökar

   Jag gjorde för en tid sedan en lång intervju med statsåklagare Nils-Eric Schultz. Alltså åklagaren som ger sig på de stora i samhället, som högre tjänstemän i Göteborg, liksom Volvos och Scanias ledningar etc. Han menade att korruptionen ökar och sprider sig, och att det faktum att de flesta av oss lever i tron att sånt inte förekommer i Sverige, ger ett ökat utrymme för korruption.

   När SJ köper in italienska lok som inte fungerar på vintern, föreställer jag mig att det bara kan finnas två rimliga förklaringar till det:

   A) SJ har inga ingenjörer som vet hur lok ska vara konstruerade för att fungera på vintern.

   B) Någon eller några har blivit mutade.

   Vilket av alternativen är mest sannolikt?

   Det har gått, och går sannolikt fortfarande att köpa ett svensk körkort här och där i landet. Det har gått och går sannolikt fortfarande att här och där köpa sig förbi en bostadskö och snabbt få en attraktiv hyreslägenhet.

   Vi är inte idag i ett läge att vi måste muta brevbäraren för att få vår post – men någonstans där framme, utmed den här vägen, är vi kanske där en dag. Och frågan är, har vi en statsapparat som sätter stopp för den ökande korruptionen? Som skyddar oss mot en ökad korruption?

3. Hells Angels kan fylla en funktion

   När Hells Angels (HA), eller liknande MC-grupperingar, bildar en ny avdelning på någon ort etablerar de sig för det mesta i ett industriområde. I sådana är det ofta inbrott då de ligger lite avsides. Men när HA kommer dit upphör inbrotten. Dels för att HA inte accepterar sånt i sin närhet då de vill ha en bra relation till den närmaste omgivningen, och få om ens någon vill bråka med HA. Och dels för att det kör omkring polisbilar i området nätterna igenom för att bevaka HA. Därmed har övriga företagare i området till slut fått den polisbevakning på nätterna som de en längre tid har efterfrågat.

   Förr eller senare är det någon av dessa företagare, eller andra småföretagare på orten som inser att HA åtar sig indrivningar. Det är lagligt under vissa förutsättningar. Har en företagare blivit blåst på en faktura genom att det företag som ska betala avsiktligt har försatt sig i en konkurs och fört över pengarna till andra företag, är det svårt, om inte omöjligt, att få fram pengarna via inkassoföretag och staten via kronofogden. Men HA kan ordna det, för när det kommer tre man från HA och påpekar att det där ska betalas, oavsett om företaget ifråga som skulle ha betalt fakturan är försatt i konkurs eller inte, så betalar de flesta väldigt snabbt. Den som hade en utstående fordran får hälften av summan och HA behåller resten. Men då företagaren får det kontant i handen får han ändå ut mer än han hade fått ut om pengarna hade gått in i hans företag, och han skulle ha betalat skatt och sociala avgifter på vad han tog ut från företaget.

   Sånt här sprider sig. Telefonnummer till HA lämnas vidare och den ena företagaren efter den andra anlitar HA-avdelningen som i sin tur sköter det hela så att alla får sina pengar i enlighet med överenskommelsen. HA börjar alltså fylla en funktion på orten. En småföretagare i byggbranschen som varit med om det här sa till mig:

– Det handlade om drygt hundra tusen för mig och även om inte mitt företag hade gått omkull så svider en sådan summa. Men ännu bättre än att jag fick de här pengarna var vetskapen om att en oseriös jävel slutade flina. Och att man nu vet att mina fakturor ska betalas.

   Kanske kommer det en dag att hända, om det inte redan har hänt, att när polis och kommunledning bestämt sig för att försöka få bort den där HA-avdelningen från orten ifråga, så uppvaktas de av en småföretagarorganisation på orten som motsätter sig det. Som klargör att de där killarna behövs, och gör nytta. Gör nytta inom den vita ekonomin, eftersom de klarar att ordna upp vad staten i form av kronofogden inte klarar. Och som därmed står för beskyddet mot oseriösa företags fixkonkurser.

4. Livet på landet

   Under ett tiotal år bodde jag ute i Stockholms skärgård. Efter något år hade först en nära granne och sedan vartefter allt fler kommit underfund med att de kunde ha nytta av mig. För jag kunde författa skrivelser till olika myndigheter med överklaganden och liknande, som inte sällan åstadkom en förändring. Hade varit med om liknande tidigare, när jag bott på olika mindre orter ute i landet. Därmed förändrades mina levnadsomkostnader ganska drastiskt. För där ute bygger mycket på att man byter tjänster och/eller betalar varandra direkt i handen.

   När man hade fått något gjort eller köpt något och ville betala, bemöttes det ofta med orden:

– Det där jämnar ut sig, du kan hjälpa mig med något vid tillfälle.

   Sånt spar pengar och är därtill väldigt trevligt. Ger nya vänner. Men om båda som hjälper varandra genom att byta tjänster är egna företagare, vilket är vanligt på sådana platser, och värdet på utbytet inte jämnar ut sig utan diffar på ett antal tusenlappar, så ska det anmälas till skattemyndigheterna.

   Jag fick höra talas om att det hade hänt en gång, ett tiotal år innan jag flyttade ut dit. Och att den personen som hade följt lagen och redogjort för det här blev utfryst, och likaså hans familj. Ett drygt år senare såg de sig tvungna att flytta därifrån. Att de hade följt lagen till punkt och pricka utgjorde alltså ett så grovt normbrott att de inte kunde bo kvar.

   Behöver jag påpeka att man på den där ön gjorde allt, och lite till, för att betala så lite skatt som möjligt. Man skötte sitt och staten sågs som en fiende – precis så som man ser på staten i större delen av världen. När jag har berättat om det här för olika personer så har många av dem haft samma erfarenheter från andra orter i landet. Ofta ute i skogslänen och liknande – där man än idag inte har fungerande mobiltelefonnät. Och där man inte ser staten som något som på minsta lilla sätt skyddar och månar om medborgarna.

   Många av oss har stött på den där skickliga bilmekanikern som gör ett bra jobb, men som har tre prislistor: En hög sådan när det är en försäkringsskada, en lite lägre när kunden själv betalar men vill ha kvitto, och ett riktigt bra lågt pris när reparationen betalas kontant utan något kvitto. Och ytterst få av oss har anmält en sådan yrkesman. Varför? Sannolikt för att vi tycker att hans olika prislistor är rimliga och vettiga.

   Hur skulle standarden se ut på svenska småhus, som halva befolkningen bor i, om inte en hel del av renoveringarna hade betalats svart?

   En del av det här kan vi kanske acceptera. Vi skulle inte ha en levande skärgård om alla där ute följde alla regler. Och detsamma gäller här och där ute i bygderna. Men om det blir alltför omfattande börjar vi närma oss situationen i Grekland och Italien.

   Vi har ingen maffia i Sverige, och vi har ingen grov organiserad brottslighet. Därför sitter det inte heller någon maffialedare eller boss för någon grov organiserad liga i våra fängelser. Men när polisväsendet fungerar allt sämre och Hells Angels fyller en allt mer omfattande funktion för hederliga företagare, så utgör det tillsammans med en ökad korruption och vad jag ovan benämnt som ”livet på landet”, en grogrund för att andra en dag kan komma att ta över delar av det beskydd som har varit och ska vara statens uppgift.

 

Prenumerera på Para§rafs nyhetsbrev

Där får du besked om det vi senast har publicerat och en del information om vad som är på gång. Därtill ibland extramaterial som inte publiceras på sajten. Vi ingår inte i någon mediekoncern och lämnar inte ut prenumerantlistan till någon, så din mejladress hamnar inte på avvägar.

Du prenumererar utan kostnad. Du kan också överraska en vän genom att ge honom eller henne en prenumeration, om du skriver in i den personens mejladress.

OBS: Vi efterfrågar inte ditt namn eller adress och än mindre ditt personnummer. Utan bara den mejladress du vill ha Nyhetsbrevet mejlat till. Du prenumererar här.

 

Publicerad

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.