Dick Sundevall

Jonas Falks egna plädering

Efter att under helgen ha försökt smälta det stora kokainmålet som nu är avslutat, är det bara att konstatera att det är det underligaste jag varit med om under 30 års häckande i olika rättssalar. Enstaka misstag kan alla människor göra. Men här handlar det om en radda av bevisförvanskning och undanhållande av bevisning. Och framförallt, teser som aldrig blir bekräftade. Jonas Falks skriftliga plädering biläggs i sin helhet.

Dick Sundevall är Para§rafs chefredaktör men hans krönikor är inga ledare, utan högst privata tankar och funderingar.

I drygt 30 år har han arbetat med rätts- och kriminalfrågor. Det har blivit många tv-program och dokumentärfilmer. Åtta böcker, senast Det farliga Sverige, och några tusen artiklar genom åren.

Dick är mångfalt prisbelönt som journalist och författare med Guldspaden och annat men är mest stolt över Ordfronts Demokratipris, ”för då tävlar man ju mot hela svenska folket”.
På frågan om vad han tycker är det bästa han har gjort, svarar han:
– Mina tre barn.

En av advokaterna, Solveig Sörlien, sa i sin plädering att när man löser korsord är det ganska vanligt att det i en ruta står, ”Inga bevis”. Och det ska då bli ett ord på tre bokstäver. Det ordet är ”tes”. Hon menade att i det här målet har det raddats upp teser. Men att teser inte är bevis.

   Ja, så har det varit, i såväl tingsrätten som hovrätten. En typisk förhandlingsdag har bestått i att åklagarsidan mal på om olika saker som kan framstå som lite skumma. Och när de är klara frågar rättens ordförande vad bevistemat är i vad de framfört. Ja, det vill säga i hovrätten. I tingsrätten ifrågasatte rättens ordförande ingenting i den vägen.

   Många dagar har jag suttit där på pressläktaren och funderat på om jag tappat min förmåga till analys, eftersom jag inte kunnat förstå vad bevisvärdet varit i det åklagarna fört fram. Därmed har det varit befriande när inte heller advokaterna och hovrättens ordförande har kunnat förstå det.

   Den grundläggande tesen från åklagarsidan har varit att Jonas Falk haft så mycket pengar att de bara måste ha kommit från grova narkotikabrott. Och att de pengar hans moster har haft egentligen inte är hennes pengar utan Jonas Falks. Det är onekligen mycket pengar de har disponerat men inte så mycket att de kunnat göra kokainaffärer i mängder av flera ton, så som åklagarna hävdat. Och man har inte kunnat bevisa sambandet mellan dessa pengar och något enda gram kokain.

   I journalistiskt arbete är det vanligt att någon har en tes om någon företeelse:

– Det kan kanske vara så…

   Är det tillräckligt många i redaktionen som tror att det kan vara möjligt så börjar vi gräva. Antingen resulterar det i att tesen blir bekräftad och vi publicerar en eller flera artiklar om det hela. Men lika vanligt är det att tesen inte håller. Att den faller platt till marken. Eller att misstanken kan kvarstå men att det inte går att göra ut storyn eftersom den inte kan bekräftas. Det skulle kunna innebära förtal om vi ändå skulle publicera en artikel om företeelsen.

   I det här stora kokainmålet skulle vi inte ha kunnat skriva artiklar och hävda att Jonas Falk var någon slags ”knarkbaron”, utifrån vad som framkommit i förundersökningen och under förhandlingarna. Men det gick att döma honom till 18 års fängelse i tingsrätten.

   Det skulle förvåna mig om någon mer än Mauritz Andersson döms i hovrätten. Och det skulle även förvåna mig om Andersson döms för något annat än de 1,2 ton kokain han togs med på bar gärning. Men vad händer därefter? Vad händer med båtar och annat som har beslagtagits? Hur stora skadestånd blir det för åren i häkte för olika inblandade? Vad händer med poliser och åklagare som har varit inblandade i att förstöra bevis? Förvanska bevis? Och inte minst, falskt hävda att de hittat nio kilo kokain ombord på Mauritz Andersson båt Gloria i Göteborgs hamn? Blir det räfs- och rättarting – eller kommer det att fortsätta så här?

   Jonas Falk lämnade in en egen skrivelse till hovrätten inför de sista dagarnas plädering. Den är omfattande och mycket läsvärd. Den biläggs nedan. Han avslutar sin skrivelse så här:

En domstols uppgift är som bekant att likna vid en historikers. Man skall bedöma händelser som redan ägt rum och försöka utreda sannolikheter genom mer eller mindre fragmatiska uppgifter. Avslutningsvis skulle jag därför vilja att hovrätten begrundar följande.

Om en historiker om 100 år skulle utreda händelserna i målet och bli presenterad förundersökningen skulle denne först och främst fråga vem som sammanställt den. Han skulle vilja veta hur tillförlitlig denne person är innan han ens öppnade den, för att därmed kontrollera hur tillförlitligt och robust materialet är. Ifall historikern skulle få kunskap om att X, som sammanställt den, haft en enormt stark vilja att något förhåller sig på ett visst sätt och endast samlat in bekräftande evidens så skulle han förmodligen redan där ansett att det inte tjänade som underlag för en bedömning.

Om historikern skulle få veta att X framfört en hypotes utan att vara vittne till annat än sina egna åberopade data skulle dennes påståenden inte ha något värde alls. Om han sedan får kunskap om att X vid presentationen av utredningen lämnat osanna uppgifter för att få igenom sin hypotes och framförallt glömt väsentlig data som motsäger hypotesen kan man nog ta för visst att utredningen skulle bedömas som otjänlig.

Man kan då ställa sig frågan varför en utredning som helt visst inte skulle klara en historikers kvalitetssäkring skall accepteras av en domstol och tjäna som underlag för ett frihetsbetsberövande.

Skivelsen i sin helhet biläggs nedan.

 

Prenumerera på Para§rafs nyhetsbrev

Där får du besked om det vi senast har publicerat och en del information om vad som är på gång. Därtill ibland extramaterial som inte publiceras på sajten. Vi ingår inte i någon mediekoncern och lämnar inte ut prenumerantlistan till någon, så din mejladress hamnar inte på avvägar.

Du prenumererar utan kostnad. Du kan också överraska en vän genom att ge honom eller henne en prenumeration, om du skriver in i den personens mejladress.

OBS: Vi efterfrågar inte ditt namn eller adress och än mindre ditt personnummer. Utan bara den mejladress du vill ha Nyhetsbrevet mejlat till. Du prenumererar här.

 

Publicerad

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.