Polisen behöver kunna erkänna och lära av sina misstag

2014-03-02

Stockholmspolisen har hävdat att dödsskjutningen i Husby i fjol inte kunde ha hanterats på något annat sätt. Men den attityden skadar både förtroendet för polisen och försvårar för oss att lära av händelsen.

Martin Marmgren är civilingenjör i grunden, men valde att gå vidare och utbilda sig till polis. Han arbetar idag på ungdomssektionen på spaningsroteln i Västerorts polisdistrikt i Stockholm.

Martin har bloggat sedan 2009 och fick riksomfattande uppmärksamhet sommaren 2013 när han som polis ifrågasatte vad som hände när en pensionär i Husby sköts ihjäl av polisen. Martin har också aktivt deltagit i samhällsdebatten kring frågor som rör polisen genom artiklar och intervjuer, exempelvis under diskussionen kring ”reva” och i samband med Husbykravallerna. Martins skrivande drivs till stor del av tron att både polisen och samhället i stort tjänar på mer öppenhet och kunskap kring polisarbete och polisiära frågor.

Martin har en polisblogg som kan läsas här. Och en blogg med mer allmänna funderingar som finns här.
Nu är Martin också en av Para§rafs återkommande krönikörer.

I maj 2013 sköts en 69-årig knivbeväpnad psykiskt sjuk man ihjäl av polis i sin lägenhet. Jag skrev ett kritsikt blogginlägg om händelsen, som jag publicerade i augusti 2013. Se länk nummer 1 nedan.

   I februari 2014 sändes Uppdrag Granskning om dödsskjutningen. Se länk 2 nedan. Jag hade tillfrågats om att delta, men då det fanns kollegor, närmare bestämt Patrik Zanders och Paul Hansson, som hade varit närmare händelsen och som på ett mycket bättre sätt kunde ge röst åt den kritik som jag också hade, så avstod jag.

Innan Uppdrag Granskning sändes la Stockholmspolisen upp en intervju med polisinsatschefen på sin hemsida. Se länk 3 nedan.

   Den version som han gav i intervjun, som på alla sätt framstår som Stockholmspolisens officiella, var att inget kunde ha gjorts annorlunda och att han inte ångrade någonting.

 Några dagar efter Uppdrag Granskning tog SVT Debatt upp ämnet. Den gången tackade jag ja till inbjudan. Myndigheten, som företräddes av länspolismästaren och presschefen, gav i programmet samma bild som i videon, det vill säga att insatsen var utmärkt polisarbete. Jag efterfrågade mer självkritik:
 Debatten om skjutningen börjar 10 minuter in i klippet.

 Se länk 4 nedan.

   Efter SVT Debatt kände jag fortfarande att det fanns saker kvar som jag ville ha sagt. Jag var ärligt och uppriktigt förvånad över att myndighetsledningen inte var villiga/kapabla att ens visa lite självkritik med tanke på vilka katastrofala konsekvenser ingripandet hade fått, främst då för mannen och hans änka, och det kändes helt uppenbart att den bristen på ödmjukhet kraftigt skadar vårt förtroende, speciellt i de förorter där det redan är lågt och där det är som viktigast för oss att värna om det. Så varför agerar man då på ett sätt som så tydligt går på tvärs med myndighetens intressen? Nedan följer en kort sammanfattning av mina tankar angående dödsskjutningen och den efterföljande debatten:

  • Det är bra att vi granskas. Att våldsmonopolet utsätts för granskning är en förutsättning i en fungerande demokrati.
  • Jag står fast vid att det är ett katastrofalt misslyckande att insatsen slutar med att mannen skjuts ihjäl.
  • Det viktiga nu är att vi är genuint självkritiska, och att vi lär oss av detta. Vi får inte fastna i att gå i försvarsställning och hävda att det inte hade gått att lösa på annat sätt, utan se vad vi behöver ändra för att säkerställa att det går bättre nästa gång. Vi MÅSTE kunna klara av en sådan situation utan att någon dör. Det kan handla om att se över beslutsfattande, taktik, metodik, utbildning, utrustning, mm.
  • Det är bra att det pågår en process för att se över rutinerna kring förhör och debriefing efter allvarliga händelser. Då en gemensam debriefing riskerar att kompromettera en förundersökning skall debriefingen kunna vara individuell. Både det psykosociala omhändertagandet och rättssäkerheten måste tillgodoses.
  • Det är bra att polisen håller på att bli öppnare. Öppenhet, transparens och ärlighet i kommunikationen med allmänheten är grundläggande. Det får helt enkelt inte brista igen på det sätt det brast vid dödsskjutningen med informationshanteringen. Det är en positiv signal att pressavdelningen har uppmuntrat även kritiska kollegor att ställa upp i exempelvis Uppdrag Granskning.
  • Vi behöver bli mer ödmjuka gentemot dem som drabbas då något vi poliser gör går fel. Vi har ett ansvar där som vi måste ta på större allvar.
  • Just mer öppenhet och självkritik är grundläggande för att bli en mer genuint lärande organisation och för att få, och förtjäna, mer förtroende.

 

1. Blogginlägget som Martin skrev om dödsskjutningen i Husby.

2. Uppdrag Granskning om döddsskjutningen.

3. Stockholmspolisens version av dödsskjutningen.

4. SVT Debatt om dödsskjutningen. Inslaget börjar tio minuter in i programmet.

 

Prenumerera på Para§rafs nyhetsbrev

Där får du besked om det vi senast har publicerat och en del information om vad som är på gång. Därtill ibland extramaterial som inte publiceras på sajten. Vi ingår inte i någon mediekoncern och lämnar inte ut prenumerantlistan till någon, så din mejladress hamnar inte på avvägar.

Du prenumererar utan kostnad. Du kan också överraska en vän genom att ge honom eller henne en prenumeration, om du skriver in i den personens mejladress.

OBS: Vi efterfrågar inte ditt namn eller adress och än mindre ditt personnummer. Utan bara den mejladress du vill ha Nyhetsbrevet mejlat till. Du prenumererar här.


Publicerad

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.