Dick Sundevall

Nu är du fel ute Leif GW Persson

Leif GW Persson är en av de där som vi verkligen behöver i Sverige. Aldrig lagom. Muttrande, frustande, raljerande och ibland spydig, säger han alltid vad han tycker. En person som vägrar att anpassa sig, oavsett vad det handlar om. Men – därmed inte sagt att han alltid har rätt. När det gäller polisens skjutande är han fel ute.

Dick Sundevall är Para§rafs chefredaktör men hans krönikor är inga ledare, utan högst privata tankar och funderingar.

I drygt 30 år har han arbetat med rätts- och kriminalfrågor. Det har blivit många tv-program och dokumentärfilmer. Åtta böcker, senast Det farliga Sverige, och några tusen artiklar genom åren.

Dick är mångfalt prisbelönt som journalist och författare med Guldspaden och annat men är mest stolt över Ordfronts Demokratipris, ”för då tävlar man ju mot hela svenska folket”.
På frågan om vad han tycker är det bästa han har gjort, svarar han:
– Mina tre barn.

Svensk polis skjuter som aldrig förr. Fyra medborgare blev dödade av polisens kulor 2013. Det som hände i Södertälje vid ett rån är inte mycket att säga om. Riktar man ett automatvapen mot polisen när de skriker att man ska släppa vapnet, så blir man nerskjuten – och kanske dödad. Och det antingen det är ett riktigt automatvapen eller en välgjord replika.

   Men samtidigt måste varje fall där polisen skjuter någon granskas noga. Det är egentligen enkelt, vi kan inte ha beväpnad polis ute bland allmänheten som gör sig själva till åklagare och domare. Som utdömer dödsstraff – och därefter agerar och verkställer dödsstraffet.

   Två fall har väckt starka reaktioner. Den första var dödsskjutningen i Varberg där en förvirrad man med kniv skjuts ner på gatan. På filmsnutten som visats gång på gång, senast i Veckans brott, kan jag räkna till sex poliser som har omringat honom. Och fler är på ingående. I motsats till dödsskjutningen i Södertälje så hade man här fått bort allmänheten från platsen.

   Alltså var det inte speciellt bråttom. Han har ingen flyktbil att sticka iväg med och han var som sagt omringad. Ändå frontas han hårt och blir skjuten för att han inte släpper kniven. När han sedan uppenbart skadeskjuten kravlande försöker ta sig upp på benen igen – skjuts han ihjäl. Varför inte backa några meter och avvakta? Eller springa fram och slå till honom över armen eller handen som han håller kniven i. Polisens batonger är i utdraget skick 3-4 gånger längre än hans kniv, och han har fullt upp med att försöka ställa sig upp.

   Istället skjuts han ihjäl. Och därefter när han är utslagen springer en särdeles modig polis fram och slår upprepade slag mot hans huvud med batongen. Det är en sorglig syn. Var han redan död så är brottsrubriceringen, brott mot griftefriden.

   När Veckans brott tar upp fallet, hävdar den gode Leif GW att det är ett gränsfall, för att mannen är på väg upp med kniven i handen. Eller att polisen i varje fall kan ha uppfattat det så. Men va fan – han är ju skjuten. Vad hindrar polisen att backa några steg och avvakta? Sedan förklarar Leif GW att det här handlar om vanliga poliser som är helt ovana vid sådana här dramatiska situationer. Och att om det istället varit en specialtränad och utrustad piketstyrka som kommit till platsen så hade de klarat av situationen utan att döda den här förvirrade mannen. Fan trot – efter vad som hände med den förvirrade pensionären i Husby.

   Men, tänker kanske någon, den där killen i Varberg hade ju knivskurit folk och därmed dödat en äldre kvinna. Ja, och därmed ska han gripas och med tiden åtalas och dömas. Sannolikt till livstids fängelse eller rättspsykiatrisk vård på obestämd obegränsad tid. Men återigen, det ger inte polisen någon som helst rätt att utdöma dödstraff och verkställa det.

   Så vad hände då i Husby? Uppdrag Granskning gjorde en utförlig genomgång av fallet. Se länk nedan till SVT Play. I korthet handlade det om en pensionär som inte var en känd våldsman och som aldrig varit misstänkt för att ha hotat sin hustru, än mindre varit våldsam mot henne. Då han hade ett ovanligt namn och man visste hans adress så kunde polisen snabbt ha tagit fram dessa fakta. Men han hade viftat med en kniv mot några väktare som hade hetsat upp sig. (Finns det någon yrkesgrupp som hetsar upp sig för så lite som vissa väktare kan göra?) Så en piketstyrka kallas till platsen.

   De är oroliga för att hustrun ska skadas, trots att de sett paret på deras balkong, där de kärleksfullt kramat om varandra och pussats. Efter diverse palaver där ingenting tyder på att situationen förvärrats för hustrun, gör de en inbrytning i lägenheten. Hustrun möter dem i hallen och tar sig ut i köket. En av poliserna ser till att hon blir kvar där. Därmed är alltså skyddet av henne avklarat, och alla kan ta det lugnt. Piketstyrkan kan överlåta det hela till förhandlaren som finns på plats medan de för ner hustrun i skydd till en polisbil.

   Men istället tar man sig från hallen in i vardagsrummet där den förvirrade pensionären befinner sig. Man kastar en så kallad chockgranat som smäller med höga ljud och skickar ut blixtar av ljus. Finns det någon vettig människa som tror att något i den vägen ska lugna ner en förvirrad rädd pensionär? Och att döma av Uppdrag Gransknings grävande så skjuter man sedan pensionären i skallen innan granaten ens har hunnit smälla färdigt.

   Vad skulle vi säga om ett sånt agerande om de som trängde sig in var några civila män med licens för skjutvapen? Eller några unga ligister med illegala skjutvapen? Med vilka ord uttryck skulle vi beskriva dem? Anabolstinna idioter kanske? Eller fega skitstövlar? Nu var det en specialutbildad polisstyrka med omfattande utrustning: Sköldar, långa batonger, sprej, granater och skjutvapen…

   Nej Leif GW, den enda skillnaden i fallet med den förvirrade mannen i Varberg hade nog varit att han direkt hade fått ett eller flera skott i skallen – i varje fall om det hade varit samma skjutglada gäng som trängde in hos pensionären i Husby.

   En före detta länspolismästare i Stockholm så en gång något som jag kom att tänka på efter att ha sett Uppdrag Granskning:

– Det är alltid fel folk som söker sig till dom där enheterna, antingen det är Nationella insatsstyrkan, Novagruppen eller någon piket. Det borde vara äldre erfarna lugna analytiska poliser som har dom jobben.

   Så sant. Hur många fler medborgare ska behöva skjutas ihjäl innan man förstår det uppe i de högre rikspolisleden? Och när ska någon däruppe börja titta närmare på vad befälen på platsen gjorde? Vad de gav för direktiv. Och inte bara titta på de poliser som sköt de dödande skotten. Hade poliserna i Varberg och Husby beordrats att backa och avvakta samtidigt som de säkrade området, så hade sannolikt de här två ihjälskjutna männen varit i livet idag. Att mer eller mindre aggressivt rusa på och trissa upp situationer är utmärkande för en del tonårskillar. Av vuxna poliser, deras befäl och högre chefer måste vi kunna begära mer.

 

Uppdrag Granskning program om dödsskjutning i Husby kan ses här.

 

Prenumerera på Para§rafs nyhetsbrev

Där får du besked om det vi senast har publicerat och en del information om vad som är på gång. Därtill ibland extramaterial som inte publiceras på sajten. Vi ingår inte i någon mediekoncern och lämnar inte ut prenumerantlistan till någon, så din mejladress hamnar inte på avvägar.

Du prenumererar utan kostnad. Du kan också överraska en vän genom att ge honom eller henne en prenumeration, om du skriver in i den personens mejladress.

OBS: Vi efterfrågar inte ditt namn eller adress och än mindre ditt personnummer. Utan bara den mejladress du vill ha Nyhetsbrevet mejlat till. Du prenumererar här.

 


Publicerad

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.