En påse blandat

Snart har det gått två månader av det nya året och det är väl inte så dumt? I vart fall inte för oss, som sitter i fängelse. I Ystadsanstalten, där jag sitter, finns tjejer från alla möjliga hörn av världen. Många har svåra händelser och erfarenheter i bagaget. Man behöver inte vara från länder där ”familjeheder” är avgörande för att ha blivit utsatt för våld. Det är vanligt överallt, inte minst i Sverige, och särskilt för kvinnor som saknar stabil bakgrund.

Lillemor Östlin är den kvinna som suttit flest gånger i fängelse i Sverige.

Hon har skrivit den kritikerhyllade självbiografiska boken Hinsehäxan 2005, som blev TV-serie i SVT. Den följdes upp av Dagbok från kvinnofängelset 2009 och 2010 kom hon ut med den uppmärksammade romanen: Skäligen misstänkt för mord.

Under perioder har hon varit prostituerad och hade dåvarande justitieministern Lennart Geijer som kund i tio år.

Hon har främst begått narkotikabrott, för att finansiera sitt eget missbruk av amfetamin. Och hon har rymt tre gånger från kvinnofängelset Hinseberg.

Lillemor kan som få andra, som krönikör på Para§raf, beskiva en värld inifrån som andra ofta bara tror att de känner till.

Numer sitter en stor del kvinnor för våld mot män. Det var sällsynt förut men nu är de många. Kanske på tiden? Eller i vart fall fullt förståeligt – men om den saken kan man ha många synpunkter.

   Det jag skulle säga är att tjejerna här vet vad våld är! Våld på de flest upptänkliga sätt. Ändå fördömer inte många här den friande domen i det omtalade fallet med nån sorts sadomasochistiskt sex som kanhända gick för långt. Kanske var det så, men inte är väl avsikten med den sortens avancerade sexövningar att bli på nykter bedömningsnivå? Det måste bruden vetat, tycker flera tjejer här åtminstone. Vi har inte läst domskälen, för det får vi inte göra medan vi är intagna i anstalt, men vi ser nyheterna och läser tidningar. Som de flesta andra.

   Uppfattningar om saker och ting ändras så klart med nya tider. En del saker går väldigt fort. Det är inte så väldigt många år sedan ett ord som ”fittstim” betydde död och begravning – bildlikt talat – för en politiker och F-ordet var det verkligen ingen dam som tog i sin mun…

   Någon försökte öppna en söktjänst på nätet, där man lätt kan få veta vilka av grannarna och andra som är dömda för brott. Visst är det sant att alla som önskat alltid kunnat få fram en dom genom att vända sig till domstolarnas arkiv, eftersom domar alltid lytt under offentlighetsprincipen. Som är en bra princip för den delen. Men för att göra det har det väl funnits en orsak för någon att vilja ta reda på sådant? Inte ens den nyfiknaste av grannar har väl suttit och dragit fram uppgifter på varenda boende i samma åttavåningshus eller hela radhusgatan? Nu ska man alltså kunna kolla av hela byket på en gång!

   Den, som känner sig störd över att tydligt bli sedd över axeln, för att de närboende visar att de vet den innersta hemligheten får dessutom svårt att flytta. Hyresvärdarna vet ju också direkt vem som vill hyra…

   Tur, tänker jag, att mina grannar redan vet men hur blir det om jag skulle försöka flytta? För mig blir det kanske inga stora problem eftersom åldern gör att jag inte byter bostad frivilligt. Det är bostadsbrist redan nu, liksom arbetslöshet. Inte lär det bli lättare för dem som finns i belastningsregistret att få tillgång till det, som så vackert brukar nämnas som mänskliga rättigheter. Rätt åt dem, finns det väl de som tycker. Men, vart ska alla före detta bovar ta vägen? Ghetton och favelor i grönområdenas utkanter?

   En annan sak som jag inte kan låta bli att ta upp är att dessa numer omtalade tältläger inte alls är något nytt i Sverige. De har funnits långt innan EU-flyktingarnas och tiggarnas situationer uppmärksammades med bilder i Rapport och Aktuellt. Det har funnits utslagna bostadslösa svenskar i alla tider och de har inte blivit färre. Därmed inte sagt att det inte är en stor skam att den här slummen alls finns här. Somliga har inte ens ett tält att krypa in i. Det kommer säkert att bli fler än Micke i Malmö som fryser ihjäl i vinter.

   Utsattheten och skammen för samhället blir inte mindre av att folk utnyttjar sin goda utbildning och ställning till att tjäna ännu mer på utsattas belägenhet. Till ingen annan nytta än att smörja eget tryne.

   Någon sorts egenintresse måste det väl också vara av den som tog upp ”Kapten Klännings” villkorliga frigivning häromdagen. Hur är det med det vackra talet om allas likhet inför lagen? Det är klart, en buse som Göran Lindberg, som är dömd för värsta sortens brott, han måste vara ett drömexempel för den som önskar nya lagar och hårdare straff. Men skulle inte domstolen som dömde även honom räknat in villkorlig frigivning i straffvärdet?

   Hur illa man än tycker om dem som gör sig skyldiga till övergrepp likt dem han gjorde, eller för den delen många andra brott, så ska väl alla behandlas lika med lagen som riktmärke? Man kan väl inte utmäta extrastraff för något man tror någon kanske ska göra i framtiden?

   Antagligen bäst för min egen del att jag inte säger vad jag tycker och tänker om Kriminalvårdens påverkansprogram. Kanske bra för någon? Ja ja….

Hej så länge!

 

Prenumerera på Para§rafs nyhetsbrev

Där får du besked om det vi senast har publicerat och en del information om vad som är på gång. Därtill ibland extramaterial som inte publiceras på sajten. Vi ingår inte i någon mediekoncern och lämnar inte ut prenumerantlistan till någon, så din mejladress hamnar inte på avvägar.

Du prenumererar utan kostnad. Du kan också överraska en vän genom att ge honom eller henne en prenumeration, om du skriver in i den personens mejladress.

OBS: Vi efterfrågar inte ditt namn eller adress och än mindre ditt personnummer. Utan bara den mejladress du vill ha Nyhetsbrevet mejlat till. Du prenumererar här.

 

Publicerad

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.