Han valde försoning

Den vidriga nazistattacken i Kärrtorp har självklart fördömts ifrån höger till vänster. Gott så, det som skedde var inte bara en attack på fredliga demonstranter, varav många barn och äldre, utan i förlängningen en attack på demokratin. 

Martin Marmgren är civilingenjör i grunden, men valde att gå vidare och utbilda sig till polis. Han arbetar idag på ungdomssektionen på spaningsroteln i Västerorts polisdistrikt i Stockholm.

Martin har bloggat sedan 2009 och fick riksomfattande uppmärksamhet sommaren 2013 när han som polis ifrågasatte vad som hände när en pensionär i Husby sköts ihjäl av polisen. Martin har också aktivt deltagit i samhällsdebatten kring frågor som rör polisen genom artiklar och intervjuer, exempelvis under diskussionen kring ”reva” och i samband med Husbykravallerna. Martins skrivande drivs till stor del av tron att både polisen och samhället i stort tjänar på mer öppenhet och kunskap kring polisarbete och polisiära frågor.

Martin har en polisblogg som kan läsas här. Och en blogg med mer allmänna funderingar som finns här.
Nu är Martin också en av Para§rafs återkommande krönikörer.

I den efterföljande debatten om vad som bör göras för att hantera de problem som våldsamheterna är ett symptom på så känns det dock som att många, även kloka människor, fastnar i de perspektiv som bekräftar den egna övertygelsen och stärker den egna världsbilden.

   På så sätt så tenderar tragedier som den i söndags att ytterligare öka polariseringen i samhället, vilket snarare leder till mer extremism än mindre.

   Nazism är en vedervärdig ideologi som måste bekämpas var den än dyker upp. Rasism återfinns inte bara hos SMR och dess gelikar, utan även i värderingar och strukturer som många av oss som inte är rasister är med om att upprätthålla. Att bli av med rasismen är en av vår tids främsta utmaningar. Men det sker inte med hjälp av varken gatustridsmedel eller hat mot alla som har trampat över en ofta luddig och godtycklig gräns, våld föder våld och hat göder hat.

   Visst behöver man ta ställning mot rasism, vilket alla de fredliga demonstranterna i Kärrtorp gjorde på ett föredömligt sätt. Och visst måste staten ha koll på och försvara samhället mot våldsamma högerextrema grupper, vilket man tyvärr misslyckades med i söndags. Även såväl politiska åtgärder som sund opinionsbildning är centralt. Men allra viktigast för att vinna kampen mot rasismen är nog konstruktiva möten mellan människor. Jag tror personligen att de mötena försvåras av dagens diskussionsklimat.

   Söndagens andra stora mediehändelse var begravningen av vår tids störste hjälte och antirasist, Nelson Mandela. Då han som Sydafrikas förste sant demokratiskt valde president fick ansvar för ett land som hade slitits isär av de ”vitas” fruktansvärda förtryck av de ”svarta”, så hade han all anledning att fördöma rasisterna, varav många var direkt skyldiga till extremt grova brott och kränkningar.

   Han valde försoning. Om Mandela kunde åka och dricka te med Betsy Verwoerd, änkan till apartheidideologins fader, så borde vi kunna bekämpa rasismen i Sverige med samtal istället för våld, och kanske till och med genom att ibland visa respekt även för dem vars åsikter vi ogillar.

 

Prenumerera på Para§rafs nyhetsbrev

Där får du besked om det vi senast har publicerat och en del information om vad som är på gång. Därtill ibland extramaterial som inte publiceras på sajten. Vi ingår inte i någon mediekoncern och lämnar inte ut prenumerantlistan till någon, så din mejladress hamnar inte på avvägar.

Du prenumererar utan kostnad. Du kan också överraska en vän genom att ge honom eller henne en prenumeration, om du skriver in i den personens mejladress.

OBS: Vi efterfrågar inte ditt namn eller adress och än mindre ditt personnummer. Utan bara den mejladress du vill ha Nyhetsbrevet mejlat till. Du prenumererar här.

Publicerad

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.