Hängas ut eller inte?

Jag blir alltid tveksam när människor hävdar sin bestämda rätt att anonymt få uttrycka sina åsikter på internet. Är det verkligen det yttrandefrihet handlar om? Är det en mänsklig rättighet att anonymt få kalla människor för ”horungar”, ”sandnegrer” eller ”rasistfittor”? 

Mattias Edvardsson kom 2012 ut med boken, Dit drömmar färdas för att dö, som har framhållits som en av årets viktigaste böcker.

Han jobbar till vardags som lärare i svenska och psykologi på gymnasiet.

– Jag har alltid varit intresserad av att utforska vad som driver oss människor, inte minst vad som gör att en del personer passerar gränser och gör sig skyldiga till grova brott, säger Mattias.

I sitt författarskap vill han utmana läsarnas invanda tankemönster, tvinga in dem i en moralisk brottningsmatch och ta strid med den alltför ofta inlärda förmågan att döma snabbt och obarmhärtigt.

– Världen är sällan svart eller vit om man bara skrapar lite på ytan, säger Mattias Edvardsson, som nu är en av Para§rafs krönikörer.

Jag är inte säker på att den anonymitetskultur som råder på nätet är värd att försvara.

   Den kultur som möjliggör för folkvalda politiker att önska livet ur flyktingbarn. Den kultur som gör det möjligt för dig och mig att i olika forum spekulera kring minderåriga mordoffers identitet, fantisera om kändisars sexvanor eller utförligt beskriva hur vi vill våldta och mörda debattörer, politiker eller vanliga random svenskar. Den kultur som gör det möjligt för vem som helst att starta en hatblogg eller fejkad nätprofil för att förpesta andra människors liv. Den kultur som gör att var och varannan tonårstjej med egen blogg fått vänja sig vid att bli kallad ”hora”.

   Det finns självfallet bekymmer med Researchgruppens och Expressens senaste uthängningar av näthatare. Att folkvalda politiker får schavottera ser jag inga större problem med; det ligger i allmänhetens intresse att veta vilka man röstar på. Däremot känns det inte alls lika självklart att privatpersoner ska stå till svars för sitt näthat i riksmedia. När man av pressetiska skäl oftast döljer identiteten på dömda mördare och våldtäktsmän, finns det uppenbara grunder att ifrågasätta det så kallade avpixlandet av nätkommentatorer.

   Allting tyder dock på att fler näthatare kommer få se sina identiteter röjda. Researchgruppen säger sig vara intresserade av Flashback härnäst. Och i vår börjar Robert Aschberg jaga näthatare på bästa sändningstid i TV3. Och även här på Para§raf har ett och annat troll dragits ut i ljuset.

   Jag har egentligen aldrig förfäktat offentliga skampålar, men kanske är det här vad som krävs för att vi ska komma åt alla cyberspyor. Kanske är dessa uthängningar början på anonymitetskulturens fall. Förhoppningsvis tänker i alla fall både en och annan sig för nästa gång man är på väg att förtala, kränka eller spy ur sig hat under anonymitetens bedrägliga skydd.

   Internet är helt underbart och fantastiskt, men varför ska människor inte behöva stå upp för sina tankar, känslor och åsikter på nätet på samma sätt som man tvingas göra när man lämnat tangentbordet? Jag tror faktiskt att en ärlig, anständig och icke-anonym debatt främjar åsiktspluralism. Jag tror på ett samhälle där människor möts ansikte mot ansikte, ser varandra i ögonen och står för vad vi tycker och känner. Även på internet.

Prenumerera på Para§rafs nyhetsbrev

Där får du besked om det vi senast har publicerat och en del information om vad som är på gång. Därtill ibland extramaterial som inte publiceras på sajten. Vi ingår inte i någon mediekoncern och lämnar inte ut prenumerantlistan till någon, så din mejladress hamnar inte på avvägar.

Du prenumererar utan kostnad. Du kan också överraska en vän genom att ge honom eller henne en prenumeration, om du skriver in i den personens mejladress.

OBS: Vi efterfrågar inte ditt namn eller adress och än mindre ditt personnummer. Utan bara den mejladress du vill ha Nyhetsbrevet mejlat till. Du prenumererar här.

 


Publicerad

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.