Isabel Sommerfeld

Var är ni nu, antirasister?

Året var 1967. Efter 6-dagarskriget mellan Israel och de omkringliggande arabiska grannstaterna Egypten, Jordanien och Syrien, blev livet outhärdligt för många av Europas öst-och centraleuropeiska judar. Inom de närmsta åren tvingades åtminstone 15 000 polska judar fly sitt hemland, på grund av polska regeringens antisemitiska kampanj (då kallad ”anti-zionistisk kampanj”). 

Isabel Sommerfeld studerar juridik på Stockholms universitet och driver människorättsnätverket Info Belarus. Belaruskännare och frilansjournalist. Brinner för mänskliga rättigheter och frihet. Deltog 2012 och 2013 i Uppdrag Gransknings program om TeliaSonera-skandalerna och deras arbete i diktaturer. Läs mer på www.isabelsommerfeld.com.

Nu är Isabel också en av Para§rafs krönikörer.

Bland dem fanns mina föräldrar, min farmor – som bara drygt 20 år tidigare överlevt förintelselägret Auschwitz-Birkenau, och min farfar – vars hela familj utplånades under Förintelsen. Den antisemitiska kampanjen i Polen skapades inte av händelserna i Mellanöstern, däremot aktiverades en redan existerande och djupt rotad antisemitism.

   Mina föräldrars historia och flykt till Sverige har alltid präglat mig. Hur sorgligt det än låter så är jag på något vis född med en packad resväska vid min sida. När någon frågar mig om jag känner mig mest svensk eller polsk, svarar jag att jag är en världsmedborgare. Det har aldrig varit landet, utan snarare människorna omkring mig, som fått mig att känna mig hemma. Någonstans i mitt undermedvetna har jag varit tryggare med denna inställning till min nationalitet, för min släkt har ju faktiskt alltid tvingats fly.

   Jag trodde aldrig att jag skulle behöva uppleva de känslor av rädsla som mina föräldrar fick uppleva i sina unga år, när de på grund av att de var judar tvingades lämna sina studier, arbeten och allt de ägde. Men, även om det gör ont att säga det, måste jag erkänna att den trygghetsbubbla som jag levt i hittills nu har spruckit. Anledningen till detta är bland annat våra politikers och så kallade antirasisters tystnad, medan en ny våg av antisemitism svept in över Europa. Sverige är inget undantag från den växande hotbilden mot judar. På mina två händer kan jag räkna upp ett antal judiska familjer som under de senaste åren tvingats flytta från Malmö, på grund av att deras barn inte kunnat promenera tryggt till skolan, utan att bli spottade på eller kallas för ”judesvin”. Det må låta osannolikt, men 2014 är Malmö faktiskt en av Europas mest osäkra städer för judar att leva i.

   I takt med att kriget mellan Israel och Hamas fortgår ökar återigen hotbilden även mot svenska judar. Hatbrottsanmälningar har hittills inkommit till polisen om bombhot, vandalism, klotter, glåpord och försök till misshandel. I lördags attackerades Malmös rabbin Shneur Kesselman och synagogans ordförande Hugo Klein vid två tillfällen. Någon blev så arg över att de var judar, att de fick en glasflaska kastad mot sig samtidigt som glåporden haglade. ”Jag vill inte stanna kvar här”, var Hugo Kleins reaktion till Kvällspostens reporter.

   På sociala medier förekommer nu ett judehat värre än någonsin. När Socialdemokraternas partiledare Stefan Löfven skrev på Facebook att också Israel har rätt att försvara sig, fick han en storm av antisemitiska kommentarer i respons, där Hitler hyllades och uppmaningar till en ny Förintelse framfördes. Läs: Svenska kommittén mot antisemitism. Samtidigt har #HitlerWasRight blivit en trend på Twitter…

   Även i andra mediala sammanhang har antalet antisemitiska uttalanden ökat lavinartat. I SVT Rapports inslag av Susan Ritzén, måndag den 28 juli 2014, intervjuades en man i Gaza som informerade henne om en händelse som ägt rum ett par timmar innan, då en bomb (okänt om den kom från israeliskt håll eller om det var en av Hamas raketer som hamnat fel) dödade 10 barn vid en gungställning. Intervjun avslutas med att mannen uttalar ”De var sprängda i bitar. Må Gud straffa alla som kallar sig judar.” SVT låter alltså sända detta uppenbart antisemitiska uttalande och bidrar på så vis till att beskylla en hel etnisk grupp (”alla som kallar sig judar”) för att arabiska barn sprängdes i bitar under firandet av den största muslimska helgdagen. Fanns det något nyhetsvärde i att sända just denna sekvens, kan man fråga sig? Tack och lov har inslaget anmälts till Granskningsnämnden. Det är självfallet helt oacceptabelt att SVT bidrar till att piska upp antijudiska stämningar i Sverige.

   Säg mig, varför är det okej att världens judar beskylls ha palestinska barns blod på sina händer? Varför är det okej att svenska judar bespottas, kallas judesvin, hotas och misshandlas? Var är ni nu, ni som kallar er antirasister, ni som annars skramlar med nycklar och vänder ryggen mot Sverigedemokrater och fascister? Er slående tystnad är tyvärr inget annat än ett tyst medgivande till vad som sker. Även i 60-talets Polen stod folk tysta när antisemiter förklädde sig i vad de påstod endast var ”Israel-kritik”. Resultatet blev förföljelse, diskriminering och judisk massflykt, något som även mediekåren bidrog till, även om pogromerna började ”blygt” med glåpord, vandalism och klotter.

   Kritisera gärna det eländiga krig som nu pågår. Kritisera gärna Israel. Men fan ta er som attackerar judar i Sverige för Israels politik. Då menar jag även er journalister, debattörer, politiker, nyckelskramlare, och demonstranter som likställer davidsstjärnan med Hitler, ni som bidrar till den antisemitiska stämningen vare sig det är genom er tystnad, retorik eller genom att inte skilja på världens judar och den israeliska staten.

 

Prenumerera på Para§rafs nyhetsbrev

Där får du besked om det vi senast har publicerat och en del information om vad som är på gång. Därtill ibland extramaterial som inte publiceras på sajten. Vi ingår inte i någon mediekoncern och lämnar inte ut prenumerantlistan till någon, så din mejladress hamnar inte på avvägar.

Du prenumererar utan kostnad. Du kan också överraska en vän genom att ge honom eller henne en prenumeration, om du skriver in i den personens mejladress.

OBS: Vi efterfrågar inte ditt namn eller adress och än mindre ditt personnummer. Utan bara den mejladress du vill ha Nyhetsbrevet mejlat till. Du prenumererar här.

 


Publicerad

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.