Dick Sundevall

Är det änglar vi vill ha?

Nu pågår jakten som bäst på de nya ministrarna. Vad har de för skelett i garderoben? Någon tidning hittar en fortkörning eller två, en annan någon förfallen och bortslarvad räkning som hamnat hos kronofogden. Och några har i tonåren prövat på att röka hasch. Själv är jag mer orolig över de där ministrarna som framstår som några slags änglar. 

Dick Sundevall är Para§rafs chefredaktör men hans krönikor är inga ledare, utan högst privata tankar och funderingar.

I drygt 30 år har han arbetat med rätts- och kriminalfrågor. Det har blivit många tv-program och dokumentärfilmer. Åtta böcker, senast Det farliga Sverige, och några tusen artiklar genom åren.

Dick är mångfalt prisbelönt som journalist och författare med Guldspaden och annat men är mest stolt över Ordfronts Demokratipris, ”för då tävlar man ju mot hela svenska folket”.
På frågan om vad han tycker är det bästa han har gjort, svarar han:
– Mina tre barn.

När advokat Peter Althin blev riksdagsman för Kd och hamnade i justitieutskottet, berättade han hur förvånad han var över hur okunniga många av de andra ledamöterna var. Dock med ett undantag, Alice Åström.

– Hon vet vad hon pratar om, sa Peter. Och du vet Dick, hon är ju vänsterpartist så hon och jag ska ju inte ha så värst mycket gemensamt

   Att Peter Althin efter årtionden i landets domstolar hade samlat på sig en avsevärd kunskap, var inte så konstigt. Men var hade Alice Åström hämtat sin kunskap? Hon hade fått kunskapen den hårda vägen. Via tonår där droger, småkriminalitet och ungdomshem var det rådande. Sedan hade hon rest sig ur skiten och med tiden blivit en av riksdagens ledamöter.

   Själv hade jag samma erfarenhet av Alice Åström som Peter Althin hade, hon visste vad hon pratade om. Vilket dock inte har inneburit att jag har röstat på hennes parti.

   Förstå mig rätt. Jag menar inte att alla som sitter i justitieutskottet måste ha varit kriminella och prövat det mesta av droger – men jag undrar vad de där som inte en fått en parkeringsbot egentligen vet om livet här nere på marken? Hur de ser på människor som gör fel? Vad de vet om att befinna sig i ett desperat läge i livet? Och hur måna är de om att den som blir misstänkt för något ska behandlas rättssäkert?

   De flesta av oss har erfarenhet av människor i vår omgivning som inte levde ut sina tonårsbeteenden, med allt vad därtill hör, under tonåren. Och vi har lärt oss att sådana människor ofta är omöjliga att ha att göra med i såväl bekantskapskretsen som på arbetsplatserna. Utmärkande för dem brukar vara att de är totalt oförstående inför tanken att någon skulle bryta mot lagen.

   Det var inte den kategorin människor som en gång i tiden genom olagliga demonstrationer och möten såg till att det blev tillåtet att bilda olika politiska partier i Sverige. Eller starta fackföreningar. Och inte minst, såg till att det blev allmän och lika rösträtt – även för kvinnor.

   Bevare oss för änglarna. Eller snarare, de som försöker framstå som änglar. Utmärkande för levande varelser är att vi gör fel ibland. Men utmärkande är också att vi kan göra rätt för oss, rätta till det som blivit fel, ta konsekvenserna – och gå vidare i livet. De som bestämt hävdar att de aldrig gjort något fel, inte ens under tonåren, litar jag inte på. Jag utgår ifrån att de ljuger. Att de har något de absolut vill dölja. Och att de därmed lever i en lögn.

   Historien påvisar det gång på gång. När det gäller alltför många av det katolska prästerskapet så går det tillbaka ända till 1300-talet. En del svenska poliser som inför domstolar ses som änglar och stora sanningsbärare, visar sig sedan vara frekventa hustrumisshandlare och blir avskedade. Eller till och med visar sig vara en ”kapten klänning”. Så kära journalistkollegor, som nu jagar små mänskliga fel som de nya ministrarna gjort någon gång i livet – vänd istället blicken mot de som försöker framstå som felfria änglar. Fan vet vad dessa har haft för sig – eller har för sig.

 

Prenumerera på Para§rafs nyhetsbrev

Där får du besked om det vi senast har publicerat och en del information om vad som är på gång. Därtill ibland extramaterial som inte publiceras på sajten. Vi ingår inte i någon mediekoncern och lämnar inte ut prenumerantlistan till någon, så din mejladress hamnar inte på avvägar.

Du prenumererar utan kostnad. Du kan också överraska en vän genom att ge honom eller henne en prenumeration, om du skriver in i den personens mejladress.

OBS: Vi efterfrågar inte ditt namn eller adress och än mindre ditt personnummer. Utan bara den mejladress du vill ha Nyhetsbrevet mejlat till. Du prenumererar här.

 


Publicerad

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.