Dick Sundevall

Rasisterna kröp fram ur sina hålor

När jag i veckan skrev en krönika om de tafsande invandrarkillarna och klargjorde hur det stod till med invandrares brottslighet, så kröp rasister och smygrasister fram ur sina hålor. Uppenbarligen fick det inte vara så som jag skrev, att 99,9 procent av landets första- och andra generations invandrare inte sitter inlåsta i fängelser, häkten eller på ungdomshem på grund av brottslighet. Så låt mig redogöra för mina siffror, och några till.

Det går inte att få fram siffror för 2015 än. Det tar några månader in på ett nytt år innan statistiken är sammanställd. Men när det gäller min siffra på 99,9 procent är matematiken enkel. Och det står var och en fritt att själv räkna.

   Ta antalet första och andra generationens invandrare, alltså de där minst en av föräldrarna har invandrat till Sverige (som till exempel kungabarnen). Räkna ut vad en promille är av dessa. Och ställ det mot det faktum att det i runda slängar är 5 000 personer som just nu sitter inlåsta på fängelser, häkten och ungdomshem för att de är dömda för grova brott. Majoriteten av dessa 5 000 är svenskar.

   När jag räknade på det här för några år sedan kollade jag min slutsats med kriminologiprofessorn Jerzy Sarnecki. Jag frågade honom om jag var fel ute i mina beräkningar? Han svarade:

– Nej du har rätt. Och du är garderad om du påstår att det är en promille, för det är färre.

   Men det kan ju bero på att de inte åker fast, hävdar kanske någon som inte vill ha sina förutfattade meningar strimlade. Nej, såväl svensk som internationell forskning är entydig. Du löper större risk att åka fast om du till utseendet är invandrare, än om du har ett typiskt utseende för landet ifråga. Om jag skulle stjäla en lyxbil och åka med den genom till exempel Stockholm så är risken ytterst liten att jag blir stoppad av polisen, bara för att jag sitter och kör den. Men om en mörkhyad ung kille från någon förort kör den så är sannolikheten stor för att polisen stoppar och kontrollerar såväl honom som bilen.

   Det här visar sig bland annat när man går igenom vilka som suttit felaktigt häktade och därför fått ut skadestånd för det. Jag har undersökt det här, och Dagens Eko gjorde samma sak några år senare. Det visade sig då att drygt 50 procent av de som fått ut skadestånd för att de varit felaktigt frihetsberövade var första eller andra generationens invandrare. Vilket ska ställas mot att de vid det här tillfället bara utgjorde 27 procent av befolkningen. Invandrare åker alltså fast för sina brott i större utsträckning än infödda svenskar. Och en del blir till och med frihetsberövade fast de är oskyldiga.

   Jag skrev också i min krönika att I runda slängar är hälften av de med invandrarbakgrund som sitter inlåsta i svenska fängelser skandinaver. Observera ”i runda slängar”. Det är alltså ingen exakt siffra. Men det är en vedertagen rund siffra som har stått sig i årtionden.

   Det är inget konstigt med det. Invandring och utvandring sker i huvudsak mellan grannländer. De flesta som kommer eller lämnar är hederliga skötsamma människor men en del av dem begår brott. Och eftersom de är många som kommer blir det lite högre siffror för dessa grupper i våra fängelser.

   Att finnar har varit den största gruppen genom åren är också välkänt, liksom att svenskar varit den största gruppen i Norge. Om det har ändrats 2015 så att finnar nu är den näst största, så må det vara hänt.

   Jag har varit med så länge att jag kommer ihåg när det påstods att greker hade hand om knarklagningen i Sverige. Några år senare var det jugoslaver. Kurder har alltid tillskrivits stor brottslighet. Och på senare år har det först varit somalier och nu syrier.

   Men när jag har kollat det här via kriminologer, rikspolisstyrelsen och Kriminalvården etcetera, så har det inte stämt. Det har inte funnits några belägg för att det varit någon av de här grupperna som stått ut speciellt mycket under den aktuella perioden. Visst har det funnits personer bland dem som begått brott, men inte i en utsträckning så att de begått mer brott än infödda svenskar.

   Vad det har handlat om är att någon enskild polisman har framfört de här påståendena till någon journalist, som i sin tur inte kontrollerat uppgifterna. Alltså, inte gjort det som är grundläggande för all seriös journalistik – att kontrollera det kontrollerbara.

   Några enstaka som inte bara ifrågasatt mina siffror i största allmänhet, har försökt påvisa det med statistik. En har tagit fram statistik som visar att samtidigt som anmälningarna om sexbrott har ökat väldeliga så har det varit en större invandring i Sverige. Så är det. Men det finns inget påvisat samband mellan det här.

   Anmälningsbenägenheten i Sverige vad gäller sexbrott har ökat och ökat, och ökat igen under senare år. Vilket naturligtvis är bra, antingen det rör sig om fullbordad våldtäkt, sexuellt tafsande eller något däremellan. Det innebär att betydligt fler har blivit anmälda för sexbrott under senare år än vad som tidigare varit fallet. Och sannolikt – förhoppningsvis – innebär det därmed att mörkertalet blivit mindre. Även om en del av de här sexbrotten begåtts av invandrare, så är det alltså inte i första hand därför som antalet anmälda sexbrott ökat. Och att anmälningarna ökar inom en viss kategori brott behöver inte innebära att brotten har ökat.

   Under samma period som ovanstående handlar om, alltså en period med större invandring än någonsin tidigare, har antalet mord i Sverige stadigt sjunkit. De har faktiskt blivit närmare 30 procent färre.

   Vad ska man dra för slutsats av det? Beror det på att invandrare griper in och förhindrar mord? Det händer, men det utgör naturligtvis bara en marginell del av förklaringen till den stora nedgången. Beror det på att invandrare aldrig mördar någon? Nej, så är det inte. En liten del invandrare gör sig skyldiga till mord, även om det är betydligt fler infödda svenskar som mördar.

   Det har påståtts att det här kan bero på bättre ambulans- och akutvård. Men det har visat sig att det inte kommit in fler med i det närmast dödliga skador till akutmottagningarna under den här perioden än tidigare.

   Den enda säkra slutsatsen som kan dras är att antalet mord inte har ökat för att invandringen ökat. Tvärtom blir allt färre mördade.

   Men, tänker nu kanske någon, som så gärna vill att invandrare ska visa sig vara mer brottsliga än infödda svenskar, när det gäller sexbrott så är invandrarna, eller i varje fall utlandsfödda, överrepresenterade. Ja, så är det. Men när man har forskat på det här så har det visat sig att det finns ett antal faktorer som innebär väldigt mycket större risk för att personer ska begå sexbrott, än att de är utlandsfödda:

   Att personerna ifråga bara har genomgått grundskola, är en sådan faktor. Att de kommer från hem som haft socialbidrag, utgör en ännu starkare faktor. Och att de är män utgör en enormt mycket större riskfaktor.

   Den här fokuseringen på gärningsmännens ursprung menar kriminologprofessorn Jerzy Sarnecki beror på ”det rådande debattklimatet i Sverige och Europa.”

– Ett klassiskt argument för att väcka främlingsfientliga strömningar är just att säga att de kommer hit och ger sig på våra kvinnor, säger Sarnecki.

   Men många invandrade tonårskillar beter sig som svin. Det vet jag av egen erfarenhet, hävdar kanske någon. Jag instämmer. Så är det, 85-90 procent av tonårskillar i Sverige, invandrare eller infödda svenskar, begår brott. Allt från snatteri till våldtäkt och mord.

   Värst är de i grupp, vilket på senare tid visat sig i och med sexbrotten vid olika festivaler och liknande. En polis som var på plats i Stockholm klargjorde i TV att det framförallt var två gäng som utmärkte sig. Ett gäng bestod av afghaner och det andra av svenska killar.

   Tonårsgrabbars allt för ofta brottsliga framfart är ett problem. Och det även om mer än 95 procent av dem med tiden blir vuxna arbetande skötsamma män – som beklagar sig över ungdomsbrottsligheten.

   En del personer, alltför många, tillskriver det som upplevs som främmande dåliga egenskaper. Det kan handla om en annan hudfärg, andra vanor, en annan religion eller en annan sexuell läggning. Eller det kan vara något så enkelt som att en stockholmare flyttar ut till en mindre ort i en annan del av landet och blir betraktad som ”den där stockholmarn”. Det mesta han säger och gör blir sedan betraktat med misstroende. För han är ju annorlunda, eller ska i varje fall förväntas vara det.

   Andra behöver något att skylla sina egna tillkortakommanden på. Och vad passar då bättre än att skylla allt på invandrare? Det är ju så mycket enklare än att ta itu med sitt eget liv. Många av dessa rasister och smygrasister har kommit fram ur sina hålor och kommenterat min förra artikel i form av enstaka ord som ”idiot”, benämnt invandrare som ”parasiter” eller uppfunnit nya ord som ”pkfeministarabälskare”. Räknar inte med att den här krönikan ändrar deras inställning. Fakta biter uppenbarligen inte på dem. Därför bemöter de mig inte heller med fakta.

   Inget av det jag framfört ovan försvarar att unga killar tafsar på tjejer i folksamlingar. Antingen de är invandrare eller svenskar så ska de gripas och åtalas. Och inget jag anfört försvarar någon som helst annan brottslighet som utförs av invandrare. De som begår brott ska få ta konsekvenserna av det, antingen det handlar om böter eller fängelsestraff. Men – det är inte så att problemet med brottslighet i Sverige är något som i huvudsak handlar om att vi tar emot människor som flyr från krig och umbäranden.

 

Artikeln om de tafsande invandrargrabbarna finns att ta del av här.

Tillägg 15 januari 2016:

Av purfärsk statistik från Brottsförebyggande rådet över polisanmälningar avseende 2015 framgår bland annat följande:

Det som ökat mest är skadegörelse. Konkret så handlar det i huvudsak om klotter.

Bland det som minskade mest finns bland annat: Grov fridskränkning och grov kvinnofridskränkning, som minskade med tolv procent.

Likaså minskade antalet anmälda våldtäkter med tolv procent.

Detta alltså under det år då Sverige tog emot fler invandrare än någonsin tidigare.

 

Tillägg 9 februari 2016:

Under flera månader har medierna rapporterat ihärdigt om brott som begåtts av flyktingar. Dessa brott har fått mer uppmärksamhet under den här perioden än alla övriga brott tillsammans. Men nu har polisen släppt statistiken över hur det sett ut. Mindre än en (1) procent av anmälda brott under perioden har handlat om att flyktingar skulle ha varit de misstänkta brottslingarna.

Alltså, 1 procent av brotten har fått mer medieuppmärksamhet än de övriga 99 procenten tillsammans. Varför? Landets chefredaktörer, redaktionschefer och många enskilda journalister har anledning att förklara sig.

 


Dick Sundevall är Para§rafs chefredaktör men hans krönikor och debattartiklar är inga ledare, utan högst privata tankar och funderingar.

I drygt 30 år har han arbetat med rätts- och kriminalfrågor. Det har blivit många tv-program och dokumentärfilmer. Åtta böcker, senast Det farliga Sverige, och några tusen artiklar genom åren.

Dick är mångfalt prisbelönt som journalist och författare med utmärkelsen Guldspaden och annat. Mest stolt är han över Ordfronts Demokratipris, ”för då väljs man ut bland hela befolkningen”.
På frågan om vad han tycker är det bästa han har gjort, svarar han:
– Mina tre barn.

Publicerad

Prenumerera på Para§rafs nyhetsbrev 

Nyhetsbrevet skickas ut varje onsdag och lördag förmiddag.
I Nyhetsbrevet får du besked om det vi senast har publicerat och en del information om vad som är på gång. Därtill får du ibland extramaterial som inte publiceras på sajten.
Vi ingår inte i någon mediekoncern och lämnar inte ut prenumerantlistan till någon, så din mejladress hamnar inte på avvägar.
Du prenumererar utan kostnad. Du kan också överraska en vän genom att ge honom eller henne en prenumeration, om du skriver in i den personens mejladress.
OBS: Vi efterfrågar bara den mejladress du vill ha Nyhetsbrevet mejlat till, inget annat. Du prenumererar här.

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.