Farliga människor

Det var under Julhelgen som bilden och citatet ovan publicerades, men jag har inte kunnat släppa det. Polismannen på bilden ser ut som en snäll morfar eller farfar. Kanske är han det också. Men han är beredd att lyda order hur groteska och inhumana de än kan vara. Han är därmed en farlig människa.

Bakgrunden är att den danska regeringen vill plocka av flyktingar det mesta av vad de har av värde. Och ett antal guldplomber har onekligen ett värde. Det här har en del kända danskar protesterat mot. Några av dessa, med invandrarbakgrund, har skickat in sin mammas vigselring och liknande till regeringen som protest. Det ska också sägas att en del danska polismän har protesterat mot det hela.

   Men den här polisen, och sannolikt många med honom, är alltså beredda att dra ur plomberna ur munnen på flyktingar om de får order om det, och den ordern grundar sig på nyinstiftade lagar och bestämmelser.

– Vi lydde bara order, så en del tyskar efter andra världskriget när det kom fram vilka ohyggligheter de gjort sig skyldiga till.

   Internationell ansedd press har därmed jämfört de danska idéerna med just Nazityskland.

   Det pågår en tävling i Europa. En tävling om vilken stat som kan bete sig mest vidrigt mot människor som flyr från krig och umbäranden. Gemytliga Danmark leder just nu. Sverige låg bra till i tävlingen när den i olika medier hyllade inrikesministern Anders Ygeman lyckades få med sig regeringen på att man skulle stänga av Öresundsbron. Men en alltför stor opinion satte stopp för tilltaget – i varje fall tills vidare.

   Europa jublande när Berlinmuren revs. Och det hölls högtidstal om att riva murar och bygga broar mellan människor. Samma tankegångar låg till grund för att vi skulle kunna resa fritt inom Europa utan att behöva legitimera oss. Den tiden är uppenbarligen förbi.

   När jag får länge sedan gjorde min militärtjänstgöring skulle vi kasta skarpa handgranater. Det gick till så att vi fick gå fram en och en till skyddsvärnet och efter noggranna instruktioner kasta en handgranat och sedan ta skydd. Resten av plutonen satt och väntade i en bunker. Kanske var det på grund av det stora alvaret med skarpa handgranater som vi kom in på att prata om att försvara Sverige kontra att delta i ett anfallskrig.

   Vi var ett gäng 18-åringar som satt där och pratade. De flesta av oss vara inte direkt några änglar, eftersom vi var så som tonårsgrabbar oftast är. Men vi kom fram till att vi självklart skulle försvara vårt land om så behövdes – men att vi inte skulle delta i ett anfallskrig.

   Har tänkt på det där då och då i mer vuxen ålder. Det vi kom fram till hade inte varit populärt hos våra befäl, eftersom det fanns ett inslag av att inte lyda order i vårt ställningstagande. Men det handlar om ett personligt ansvar för vad man gör och inte gör i livet.

   Några år senare kom jag att lära känna en av de amerikanska desertörer från Vietnamkriget som hamnade i Sverige. Jim, som han hette, var ingen feg person. Han hade inte heller deserterat på grund av politiska eller religiösa skäl. Utan hans förklaring var mycket enklare än så:

– Jag kom dit och tittade på människorna som levde där, sa han. Och insåg att jag skulle komma att beordras att skjuta på dom, så jag stack.

   Om tillräckligt många tar ett personligt ansvar för vad vi gör oavsett vilka lagar som stiftas och vilka order olika personer försöker ge, så skulle vi få en bättre värld att leva i. Det går inte att försvara vidriga beteenden med att man följde flocken och gjorde som ”alla andra”. Ja, det vill säga – under förutsättning att man ser på sig själv som något annat än ett flockdjur utan egen vilja.

 

Dick Sundevall är Para§rafs chefredaktör men hans krönikor och debattartiklar är inga ledare, utan högst privata tankar och funderingar.

I drygt 30 år har han arbetat med rätts- och kriminalfrågor. Det har blivit många tv-program och dokumentärfilmer. Åtta böcker, senast Det farliga Sverige, och några tusen artiklar genom åren.

Dick är mångfalt prisbelönt som journalist och författare med utmärkelsen Guldspaden och annat. Mest stolt är han över Ordfronts Demokratipris, ”för då väljs man ut bland hela befolkningen”.
På frågan om vad han tycker är det bästa han har gjort, svarar han:
– Mina tre barn.

Publicerad

Prenumerera på Para§rafs nyhetsbrev 

Nyhetsbrevet skickas ut varje onsdag och lördag förmiddag.
I Nyhetsbrevet får du besked om det vi senast har publicerat och en del information om vad som är på gång. Därtill får du ibland extramaterial som inte publiceras på sajten.
Vi ingår inte i någon mediekoncern och lämnar inte ut prenumerantlistan till någon, så din mejladress hamnar inte på avvägar.
Du prenumererar utan kostnad. Du kan också överraska en vän genom att ge honom eller henne en prenumeration, om du skriver in i den personens mejladress.
OBS: Vi efterfrågar bara den mejladress du vill ha Nyhetsbrevet mejlat till, inget annat. Du prenumererar här.

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.