Dick Sundevall

Hur många ska behöva bli dödade?

I går dödades ännu en person i en så kallad jaktolycka. Var det en olycka? Eller var det något annat? Erfarna mordutredare och rättsläkare brukar hävda att det varje år mördas 10-15 personer i Sverige, utan att det blir någon mordutredning. De brukar ange olika omständigheter som det kan handla om. En är att man aldrig hittat liket, en annan är så kallade jaktolyckor.

   Naturligtvis finns det jakolyckor. Någon hanterar sitt gevär på ett sätt så att ett skott av misstag går av och träffar honom själv eller någon annan. Men när det handlar om att någon trodde att det där som rörde sig i buskarna var en älg eller liknande, när det istället var en människa som han därmed sköt ihjäl – får mig alltid att tvivla.

   Är det alltså så att det varje år finns jägare där ute i skogarna, med skarpladdade gevär, som inte kan skilja på en stor gråbrun älg som väger runt ett halvt ton och en människa i fluorescerande jaktväst i klara tydliga färger?

   Om det är så, och alltså inte handlar om överlaga mord, borde väl jägarnas syn och hörsel undersökas med jämna mellanrum för att de skulle få behålla sina vapenlicenser.

   Det är precis vad EU nu kommit fram till. De första som i medierna opponerade sig var jägarna. Inrikesminister Anders Ygeman hakade snabbt på. Och nu har riksdagens Justitieutskott kommit fram till samma sak. Man kommer därför att tillskriva EU och ifrågasätta läkarundersökningar och omprövning av vapenlicenserna vart femte år.

   I Sverige har vi den ordningen att så kallade trafikkort, alltså körkort som även gäller för lastbilar och liknande, omprövas med jämna mellanrum. Då krävs bland annat läkarintyg för att få fortsätta att framföra dessa tunga fordon. Det är naturligtvis en vettig ordning. Vi vill ju inte att tunga lastbilar och bussar ska framföras på vägarna av personer som har väldigt dålig syn eller hörsel, med den risk för dödliga olyckor som det kan komma att innebära.

   Men motsvarande bestämmelser för dödliga vapen motsätter man sig alltså bestämt. En lastbil eller buss som framförs fel kan onekligen ställa till med både svåra skador och död. Men det beror i så fall på att det skett en olycka. Det handlar inte, som ett jaktgevär, om ett krigsfordon som bland annat framställts just för att kunna skada och döda.

   För många år sedan, när jag var ung och färsk som journalist, skulle jag skriva om det här med vapenlicenser. Ringde polisen och blev kopplad till en kvinnlig polis som kunde frågan. Det händer ibland att man som journalist träffar på en person som har längtat efter att en journalist ska höra av sig. Det är inte ofta – men det händer. Det här var ett sådant tillfälle. Hon klargjorde engagerat och upprört vad som gällde:

– När dom väl fått sin licens så kan dom ju få ha en hel hög med vapen, sa hon. Och vi får inte reda på om dom börjar få dålig syn eller hörsel. Eller någon nervskada som innebär att dom skakar hela tiden. Om dom fått en diagnos som innebär att dom måste stoppa i sig tung psykofarmaka för att kunna leva något så när vettigt, får vi inte heller reda på, och…

– Men är det verkligen så? avbröt jag.

– Vänta, det är värre än så. Om dom hamnar på mentalsjukhus en period, frivilligt eller som tvångsintagna, så får vi inte reda på det heller om det inte handlar om att dom dömts till rättspsykiatrisk vård.

– Hur borde det vara då?

– Dom ska naturligtvis testas både fysiskt och psykiskt. Helst en gång om året. Min man är jägare och han tycker att det skulle kännas bra om han visste att alla i jaktlaget hade genomgått såväl fys- som psyktest.

   Tester och undersökningar en gång om året är väl att ta i. Det skulle bli en tungrodd apparat eftersom vi har 620 000 personer som har vapenlicens i Sverige och som förfogar över 1,8 miljoner skjutvapen. Men var femte år är naturligtvis genomförbart.

   Av de vapen som används vid dödligt våld mot människor i Sverige utgör kulgevär och hagelgevär cirka 35 procent. Kriminella använder ytterst sällan sådana jaktvapen. De använder istället pistoler, revolvrar, k-pistar och automatvapen.

   Alltför ofta används jaktvapen i licensinnehavarnas händer för att begå mord eller tillfoga andra människor fysiska skador för resten av livet. Någon får spelet och skjuter i fyllan ihjäl sin hustru eller går ut och skjuter vilt omkring sig. Vi kan alltför ofta läsa om sådana händelser.

   Vad gäller ”jaktolyckorna” så frågade jag vid ett tillfälle en mig närstående norrbotnisk jägare om han trodde att alla dessa jaktolyckor verkligen var olyckor. Han svarade:

– Nja, varje år är det ju några som inte deltar i älgjakten, för dom vet väl att det är bäst så.

   Nu pågår som så ofta en debatt om jakt på vargar. Olika länsstyrelser och förvaltningsrätter har fattat beslut både hit och dit. Efter vad jag förstår är det ett problem med allt för många vargar i Värmland. Där får man nu inte jaga varg. Medan jägarna i andra län som inte alls har lika många vargar, har fått tillstånd att skjuta ihjäl si och så många. Enda förklaringen är rimligen att jägarlobbyn är starkare på vissa ställer och svagare på andra.

   I samband med den här röran framträdde en representant för någon av jägarorganisationerna i TV och förklarade upprört att många jägare var ledsna över att de nu inte skulle få jaga varg. Ja, han använde ordet ”ledsna”. Jag såg framför mig hur en del jägare satt där och hulkade med tårar i ögonen för att de inte skulle få möjlighet att skjuta ihjäl några vargar i år. Som sagt, det vore på sin plats med såväl en fysisk som psykisk läkarundersökning med jämna mellanrum för att ompröva de 620 000 vapenlicenserna.

 

Dick Sundevall är Para§rafs chefredaktör men hans krönikor och debattartiklar är inga ledare, utan högst privata tankar och funderingar.

I drygt 30 år har han arbetat med rätts- och kriminalfrågor. Det har blivit många tv-program och dokumentärfilmer. Åtta böcker, senast Det farliga Sverige, och några tusen artiklar genom åren.

Dick är mångfalt prisbelönt som journalist och författare med utmärkelsen Guldspaden och annat. Mest stolt är han över Ordfronts Demokratipris, ”för då väljs man ut bland hela befolkningen”.
På frågan om vad han tycker är det bästa han har gjort, svarar han:
– Mina tre barn.

Publicerad

Prenumerera på Para§rafs nyhetsbrev 

Nyhetsbrevet skickas ut varje onsdag och lördag förmiddag.
I Nyhetsbrevet får du besked om det vi senast har publicerat och en del information om vad som är på gång. Därtill får du ibland extramaterial som inte publiceras på sajten.
Vi ingår inte i någon mediekoncern och lämnar inte ut prenumerantlistan till någon, så din mejladress hamnar inte på avvägar.
Du prenumererar utan kostnad. Du kan också överraska en vän genom att ge honom eller henne en prenumeration, om du skriver in i den personens mejladress.
OBS: Vi efterfrågar bara den mejladress du vill ha Nyhetsbrevet mejlat till, inget annat. Du prenumererar här.

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.