Dick Sundevall

Livstidstramset

Hur fungerar egentligen vår lagstiftande församling i riksdagen? De skickar ut ett lagförslag som går ut på att fler ska dömas till livstids fängelse. Experterna i Lagrådet klargör att så som det är formulerat kan det få direkt motsatt effekt. Ändå kör man igenom det och spikar det i riksdagen med stor majoritet. Vilket när det prövas första gången får till följd att Högsta domstolen tolkar det så som lagrådet gjort, och sänker straffet i ett mordfall.

   Om vi utgår ifrån att samtliga riksdagsledamöter inte är totala korkskallar, och att i varje fall de som sitter i Justitieutskottet borde ha lite koll, så framstår det hela som milt uttryckt underligt.

   Att man därtill vill döma hårdare för mord när vi under de senaste 10-15 åren har haft allt färre mord i Sverige trots en ökande folkmängd, gör det hela än mer underligt – kan det tyckas. Antalet mord har ju faktiskt minskat med 25-30 procent!

   Men det är inte så underligt i perspektivet av att vår lagstiftning blir allt mer populistisk. Slår man upp ordet ”populistiskt” så beskrivs det så här i Nationalencyklopedin:

   ”Åsikter som förs fram av etablerade politiska partier kritiseras ibland för att vara populistiska. Det kan handla om åsikter eller förslag som bara förs fram för att locka röster och som skulle vara omöjliga eller svåra att genomföra i praktiken”.

   Advokatsamfundets generalsekreterare Anne Ramberg har konstaterat att lagstiftningen som rör brottsbalken är populistisk. Detsamma har Svea hovrätts president Fredrik Wersäll framfört. Alltså två av landets tyngsta och mest respekterade personer inom rättssfären.

   Det här är man mycket väl medveten om i riksdagskorridorerna – varför fortsätter man då med denna populistiska lagstiftning? Därför att man fiskar efter stöd och röster. Därför att man utgår ifrån att en stor folkmajoritet inte vet att antalet mord minskar. Läser de tidningar, lyssnar på radio och ser på TV, så får de sannolikt tvärtom uppfattningen att folk tar livet av varandra som aldrig förr. Och – inte minst så fiskar man efter de som röstat på Sverigedemokraterna. Eftersom det partiet vill höja snart sagt samtliga påföljder för brott.

   Till saken hör att det är en utbredd missuppfattning att Sverige skulle ha speciellt milda påföljder för brott. Vi har till exempel bland de hårdaste straffen i Europa för narkotikabrott. Och få om ens något land i västvärlden har så långa häktningstider och så ofta häktning med total isolering som Sverige. För det har vi fått allvarlig kritik i 25 år från både EU och FN.

   Men – varför ändrar man då inte på det i Sverige? Och som sagt, varför försöka få igenom hårdare straff för mord när antalet mord stadigt minskar?

 Jag kan se tre skäl:

  1. Man utgår inte från hur det är, utan från vilken bild medierna förmedlar. Och medierna rapporterar mer och mer om brott.
  2. Man eftersträvar en värdegemenskap med väljarna, även om denna värdegemenskap bygger på en felaktig föreställning om tingens ordning.
  3. Folkförakt. Man föraktar sin väljare – valboskapen. Och kör på med det som går hem trots att man vet att det inte leder till något vettigt.

   Jag kan inte se någon annan rimlig förklaring till det som pågår. Det enda alternativet skulle vara att en stor majoritet av riksdagens ledamöter skulle vara såväl okunniga som enfaldiga – och så kan det väl ändå inte vara?

 

Dick Sundevall är Para§rafs chefredaktör men hans krönikor och debattartiklar är inga ledare, utan högst privata tankar och funderingar.

I drygt 30 år har han arbetat med rätts- och kriminalfrågor. Det har blivit många tv-program och dokumentärfilmer. Därtill åtta böcker, senast Det farliga Sverige, och några tusen artiklar genom åren.

Dick är mångfalt prisbelönt som journalist och författare med utmärkelsen Guldspaden och annat. Mest stolt är han över Ordfronts Demokratipris, ”för då väljs man ut bland hela befolkningen”.
På frågan om vad han tycker är det bästa han har gjort, svarar han:
– Mina tre barn.

Publicerad

Prenumerera på Para§rafs nyhetsbrev 

Nyhetsbrevet skickas ut varje onsdag och lördag förmiddag.
I Nyhetsbrevet får du besked om det vi senast har publicerat och en del information om vad som är på gång. Därtill får du ibland extramaterial som inte publiceras på sajten.
Vi ingår inte i någon mediekoncern och lämnar inte ut prenumerantlistan till någon, så din mejladress hamnar inte på avvägar.
Du prenumererar utan kostnad. Du kan också överraska en vän genom att ge honom eller henne en prenumeration, om du skriver in i den personens mejladress.
OBS: Vi efterfrågar bara den mejladress du vill ha Nyhetsbrevet mejlat till, inget annat. Du prenumererar här.

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.