Fria sprutor är som att dela ut skydd till våldtäktsmän

Regeringen föreslår nu att även yngre narkomaner ska få fria sprutor och att landstingen ska kunna köra över kommuner som är negativa till sprutbytesprogram. Av alla underliga åtgärder som vidtagits i samband med kriminalitet så är nog det här med fria sprutor till narkomaner det mest underliga. Det är som om man delade ut skydd till våldtäktsmän.

   Tanken är enkel. Sprutnarkomaner dör i förtid. Inte sällan på grund av att de blir smittade när de använder varandras sprutor. Alltså får de komma och byta ut gamla använda sprutor mot nya rena sprutor på speciella inrättningar.

   Därtill ser man det hela som en möjlighet att komma i kontakt med sprutnarkomaner och se till att de får sjukvård om så behövs. Det här låter ju båda humant och bra – men lika fullt är det helt fel. Så dumt som det kan bli.

   Att föra in narkotika i Sverige är ett grovt brott. Att sälja knarket till någon annan utgör likaså ett grovt brott. Att ha det på sig är också brottsligt. Säkerligen är minst 95 procent av svenska folket överens om att det är bra och att så ska det vara. Därmed borde det naturligtvis också vara självklart att man inte ska tillhandahålla verktyg för att sprutnarkomaner ska få in knarket i kroppen. Men det anser inte majoriteten i vår lagstiftande församling, riksdagen.

   Låt oss föra över samma slags resonemang på andra slags brott och se var det leder:

   Biltjuvar kör ofta som just biltjuvar. De far fram så de krockar med andra och det händer även att de kör ihjäl sig i singelolyckor. Ska vi därmed dela ut skyddshjälmar till biltjuvar så att de inte skadar sig allvarligt?

   Inbrottstjuvar tar sig ofta in i fastigheter genom att slå sönder fönster. Det innebär att de kan skära sig illa, få blodförgiftning och kanske dö om de inte får vård i tid. Ska vi därför dela ut speciella skyddshandskar till inbrottstjuvar? Och ge dem möjlighet att kostnadsfritt byta ut använda skyddshandskar när de blivit utslitna?

   Notoriska våldtäktsmän kan bli rivna i ansiktet av den de våldtar. De kan kanske också få hörselskador av att offret skriker högt. Och inte minst kan de smittas av könssjukdomar som offret överför till dem. Så vad att göra? Dela ut hörselskydd, kondomer och någon form av skyddsmask av samma slag som fäktare har? Och se till att de har någonstans att gå för att få nya kondomer när de använt de gamla? Få nya hörselskydd när de gamla börjar bli slitna? Och få byta ut skyddsmasken om något våldtäktsoffer haft sönder den gamla?

   Men det där du för fram är ju helt absurt, tänker nu kanske något. Ja, visst är det så. Att dela ut något gratis, alltså betalt av skattepengar, för att någon ska kunna begå brott utan att skada sig är en absurd tanke från början till slut. En tanke som legitimerar brottslighet.

   Hur totalt fel det hela blir visade sig för några år sedan när Skånepolisens narkotikaspanare fick kritik, från de som hade hand om sprutbytena, för att de spanade där sprutorna delades ut. Man hävdade att polisen därmed kunde skrämma bort sprutnarkomanerna som behövde få ut nya sprutor.

   Skälet till att knarkspan höll till där var att när narkomanerna kom ut med nya sprutor stod langarna runt hörnet och sålde heroin och annan narkotika som de kunde fylla sina nya rena sprutor med. Det är enkel marknadsekonomi, ska man sälja något gäller det att finnas där kunderna finns.

   De som fått ut nya sprutor betalade för det med pengar som de troligen hade kommit över genom kriminella handlingar. Det finns ingen annan grupp i samhället som är så brottsbelastad som just sprutnarkomaner. Och det torde vara ytterst få gram narkotika som köps med hederligt intjänade skattade pengar.

   Så polisens narkotikaspanares arbete ifrågasattes alltså för att de spanade och slog till där knarklangarna fanns! Där det såldes narkotika!

   Det här visar om något hur total absurd den här verksamheten är. Och nu ska den alltså utökas. Åldern ska sänkas så att man får ut nya sprutor redan från 18 års ålder. Och de kommuner som varit tveksamma eller direkta motståndare till att dela ut gratis sprutor till sprutnarkomaner, ska kunna köras över av landstingen.

   Narkomaner behöver hjälp för att kunna sluta knarka. Inte hjälp med gratis verktyg för att kunna fortsätta att begå brott genom att injicera knark – som de sannolikt köpt med pengar de kommit över genom kriminell verksamhet.

 

En fördjupande uppföljare till den här krönikan finns att ta del av här.

   Dick Sundevall är Para§rafs chefredaktör men hans krönikor och debattartiklar är inga ledare, utan högst privata tankar och funderingar.

I drygt 30 år har han arbetat med rätts- och kriminalfrågor. Det har blivit många tv-program och dokumentärfilmer. Åtta böcker, senast Det farliga Sverige, och några tusen artiklar genom åren.

Dick är mångfalt prisbelönt som journalist och författare med utmärkelsen Guldspaden och annat. Mest stolt är han över Ordfronts Demokratipris, ”för då väljs man ut bland hela befolkningen”.
På frågan om vad han tycker är det bästa han har gjort, svarar han:
– Mina tre barn.

Publicerad

Prenumerera på Para§rafs nyhetsbrev 

Nyhetsbrevet skickas ut varje onsdag och lördag förmiddag.
I Nyhetsbrevet får du besked om det vi senast har publicerat och en del information om vad som är på gång. Därtill får du ibland extramaterial som inte publiceras på sajten.
Vi ingår inte i någon mediekoncern och lämnar inte ut prenumerantlistan till någon, så din mejladress hamnar inte på avvägar.
Du prenumererar utan kostnad. Du kan också överraska en vän genom att ge honom eller henne en prenumeration, om du skriver in i den personens mejladress.
OBS: Vi efterfrågar bara den mejladress du vill ha Nyhetsbrevet mejlat till, inget annat. Du prenumererar här.

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.