Jag blev veckans hatobjekt – här kommer mer

I förra veckan skrev jag en krönika om varför jag tycker att det är fel att dela ut sprutor till sprutnarkomaner. Alltså oftast heroinister. Kan inte komma på när jag senast fick så många negativa kommentarer – varav en del var rent hatiska spyor. I den här krönikan kommer jag att bemöta en del av dessa, och klargöra att det här bland mycket annat handlar om att bara den som begått kriminella handlingar kan få fria sprutor.

   Någon frågade i en kommentar om jag trodde att man blev sprutnarkoman för att man fick ut sprutor gratis? Nej, det tror jag naturligtvis inte. För du måste ha varit sprutnarkoman under en tid för att få ingå i sprututbytesprogrammet.

   Du måste alltså ha köpt den narkotika du har sprutat i dig. Och det är kriminellt att köpa och inneha narkotika. Handlar det om heroin så är det än mer kriminellt.

   Varför får då sprutnarkomaner ut dessa sprutor? Svar: För att kunna begå nya kriminella handlingar men med mindre risk att bli sjuka eller smitta andra.

   Den här metoden, den här tankegången, förde jag i mitt resonemang över på annan brottslighet för att påvisa hur absurt det hela blir. En del som kommenterade krönikan fattade inte det, eller ville inte fatta, utan såg det som om jag jämställde en sprutnarkoman med en våldtäktsman. För var och en som kan läsa innantill utan att få hjärnsläpp torde det vara helt klart att jag inte gjorde det.

   Andra ifrågasatte vad jag visste om det här. Så låt mig redogöra för vad som format min ståndpunkt i den här frågan:

   Jag är uppväxt i Rågsved, av många benämnt ”drogsved”. En del killar och tjejer jag växte upp med, gick i skolan med, och festade med – har det gått väldigt illa för. Några av dem har åkt ut och in på behandlingshem. Andra har gjort sina volter på olika fängelser. Och många av dem har dött i allt för unga år.

   Några har hittats döda av överdoser på skitiga nedpissade golv på offentliga toaletter. Andra har kvävts av sina egna spyor i sömnen. Återigen andra har domnat bort utomhus på vintern och frusit ihjäl.

   Jag har i närmare 40 år arbetat med rätts- och kriminalfrågor. Att jag valt den inriktningen på mitt journalistiska arbete och mitt författarskap har bland annat sin bakgrund i vad jag mötte under min uppväxt. Jag var själv ingen ängel under tonåren. Jag och mina vänner prövade på det mesta. Vi drack, sniffade thinner, rökte hasch och med tiden knaprade vi även amfetamin.

   Vi begick olika brott, från snatterier och uppåt. Det blev dock lite lugnare när en kille blev ihjälslagen en natt i Rågsveds centrum. Och bara en mindre del av oss blev med tiden sprutnarkomaner. Dock alltför många.

   I vuxen ålder har jag engagerat mig på fritiden i narkotikafrågor. Har hjälpt FMN – Föräldraföreningen Mot Narkotika genom att på olika sammandragningar intervjua föräldrar till narkomaner, därför att de inte klarat att själva berätta sin historia från en talarstol. Jag var under några år styrelsemedlem i Föreningen Artister Mot Narkotika. Och jag har från start varit och är fortfarande stödmedlem i KRIS – Kriminellas Revansch I Samhället.

Vet inte hur många förtvivlade föräldrar, syskon och andra närstående till sprutnarkomaner jag har mött genom år. Föräldrar som till slut varit så desperata att de polisanmält sin son eller dotter, för att försöka få stopp på deras missbruk av amfetamin eller heroin. Föräldrar som legat sömnlösa och varit rädda för att polisen skulle ringa, eller att man skulle ringa från något sjukhus för att meddela att deras barn var döende.

   Men jag har också intervjuat mammor och pappor som med glädjetårar i ögonen berättat om hur deras unge, som en uttryckte det, hade ”slutat skolka från livet”. Tonåringar och unga vuxna som med hjälp av engagerade föräldrar och andra kunnat bli drogfri och återvänt till ett människovärdigt liv.

   Och jag har mött hundratals KRIS-medlemmar som varit före detta kriminellt aktiva heroinister, som har berättat om det liv de levde när de som en uttryckte det, for omkring ”som en galen råtta”. Och som har berättat om alla brott de begått för att kunna finansiera sitt missbruk. Om hur de kunde bryta sig in i tio bilar eller mer under en natt för att sno massor av bättre och dyrare bilstereo. Eller göra inbrott, eller personrån.

– Det grisigaste var att göra inbrott i villor och lägenheter, berättade en av dem. Jag gick då omkring och nynnade på en låt eller visslade. Har fattat att det var för att dämpa ångesten och skuldkänslorna för att jag rotade runt i någons hem och snodde personliga grejer.

   Flera av dem hade bland mycket annat suttit inne för våldsbrott. Grov misshandel eller till och med dråp.

   De här ungarna till föräldrarna i FMN, liksom medlemmarna i KRIS, hade i en del fall haft en dålig, eller till och med vidrig uppväxt – men inte alla. Och inte alla som har en dålig uppväxt blir sprutnarkomaner.

   Men de som har kunnat sluta missbruka. De som hade blivit drogfria och nu lever ett hederligt liv, har alla en sak gemensamt. De har själva bestämt sig en dag för att nu får det vara nog.

   Jag påstår inte att det är enkelt att sluta om man är sprutnarkoman. Tvivlar på att det överhuvudtaget är möjligt utan ordentligt stöd och hjälp från andra – men det går.

   Om man idag blir medlem i KRIS får man ett medlemsnummer som börjar med 18. För det är mer än 18 000 som är eller har varit fullvärdiga medlemmar. Alltså före detta narkomaner. I nästan samtliga fall kriminellt aktiva narkomaner, som erfarna medlemmar i KRIS har mött upp när de muckat från något fängelse. Jag frågade KRIS ordförande Christer Karlsson, som själv är före detta narkoman och som tillbringat mer än 30 år på olika fängelser, hur stor del av medlemmarna det är som är före detta sprutnarkomaner:

– Det är 85-90 procent, svarade han.

   Att många före detta sprutnarkomaner sökt sig till just KRIS beror naturligtvis på att man vet att där finns folk som har samma erfarenhet som dem själva. Som har suttit i fängelse, ofta i flera omgångar. Som vet vad det är att vakna på morgon och känna ett oerhört starkt sug efter knark. Som vet vad det handlar om när skuldkänslorna och ångesten slår till utifrån allt skit man varit med om och ställt till med under åren som narkoman. Och som då finns där, ett telefonsamtal bort – dygnet runt.

   Alla som varit medlemmar har naturligtvis inte klarat av att sluta med hjälp av KRIS i kombination med NA – Anonyma Narkomaner, eller AA – Anonyma Alkoholister (de flesta har varit blandmissbrukare). Utan de har fått återfall, och därmed inte längre kunnat vara medlemmar i KRIS. Men väldigt många har klarat det. Det är tusentals och åter tusentals före detta sprutnarkomaner som har kunnat sluta med stöd från närstående och KRIS, NA, AA eller andra föreningar och/eller med hjälp av sjukvården.

   Det går alltså att sluta, även om det inte finns något enkelt sätt, någon enstaka speciell metod, som gör att alla klarar av det. Men återigen, förutsättningen är att sprutnarkomanen själv bestämmer sig för att sluta knarka. Det finns många olika förklaringar och ursäkter för att börja knarka men bara två sätt att sluta: Dö i förtid eller bestämma sig för att sluta medan man fortfarande är i livet.

   En del som kommenterade min förra krönika har hävdat att jag ser ner på sprutnarkomaner, förminskar dem som människor eller till och med ”hatar pundare”. Min syn på sprutnarkomaner är densamma som vår lagstiftning ger uttryck för. Det är vuxna människor som får ta konsekvenserna av sina handlingar. Det om något är att se på sprutnarkomaner med respekt och inte förminska dem.

   Många som kommenterat min förra krönika tycks ha en helt annan syn på sprutnarkomaner. En uttryckte det med orden att de ”råkat ut för narkomani”. Och många andra tycks se dem som de stora offren. Som några slags lealösa B-människor som man inte kan kräva något som helst personligt ansvar från. Det är verkligen att förminska människor. Jag ser i första hand de som sprutnarkomanerna lämnat efter i sin framfart som offren. Som brottsoffer i ekonomisk mening, i psykisk mening och i fysisk mening. Alltför många med bestående men.

   Utmärkande för allt för många som missbrukar narkotika eller är mer eller mindre alkoholiserade, är att de är självömkande och skyller på samhället, föräldrar eller något annat. Att bejaka sådant självömkande genom att lalla och se missbrukaren som i första hand ett offer är att göra honom eller henne en stor björntjänst. Och i praktiken förminska personen ifråga. I KRIS lokaler i Stockholm har jag då och då fått höra en bra kommentar när någon gnäller och blir lite självömkande:

– Jaja, livet är hårt men å andra sidan är det väldigt orättvist också.

Alltså, sluta gnälla och skylla ifrån dig.

   Genom åren har jag läst hundratals utredningar om narkotikamissbruk. Och läst ännu fler polisutredningar och domar avseende hur sprutnarkomaner farit fram. Vad vår brottsbalk reglerar är graden av hänsynslöshet vi kan tillåta oss gentemot våra medmänniskor. Och det är denna hänsynslöshet, när den är tillräckligt grov, som den ena sprutnarkomanen efter den andra har dömts för. Det här tillsammans med min uppväxt, mina 40 år som rättsjournalist och mitt engagemang i olika föreningar, har resulterat i min ståndpunkt avseende fria sprutor. Att jag har två nära vänner som är före detta heroinister, varav jag har skrivit boken Torpeden om en av dem, har förstärkt min uppfattning

   Du som läser det här må ha en annan uppfattning än mig avseende sprututbytesprogrammen men kom inte och påstå att jag inte vet vad jag talar om.

   Min ståndpunkt kan förklaras enkelt och rakt. Jag är för allt som kan stödja och hjälpa landets cirka 8000 sprutnarkomaner (enligt Socialstyrelsen) att sluta missbruka narkotika. Och jag anser att stat, landsting och kommuner bör sätta in betydligt större resurser för att ge denna hjälp och stöd i olika former. Men jag är emot att man ger sprutnarkomaner verktyg i form av sprutor för att fortsätta knarka.

   Som sagt, för att få dessa fria sprutor måste man ha begått brott genom att köpa, inneha och injicera tung narkotika. Och man får dem för att kunna begå nya brott genom att köpa och inneha heroin eller annat man kan köra in i kroppen med hjälp av dessa sprutor. Och i längden kan man bara finansiera ett heroinmissbruk genom att begå brott efter brott efter brott – och därmed lämna efter sig brottsoffer efter brottsoffer. Narkomaner behöver hjälp med att sluta knarka – inte med att fortsätta.

 

Den förra krönikan om fria sprutor finns att ta del av här.

 

   Dick Sundevall är Para§rafs chefredaktör men hans krönikor och debattartiklar är inga ledare, utan högst privata tankar och funderingar.

I närmare 40 år har han arbetat med rätts- och kriminalfrågor. Det har blivit många tv-program och dokumentärfilmer. Åtta böcker, senast Det farliga Sverige, och några tusen artiklar genom åren.

Dick är mångfalt prisbelönt som journalist och författare med utmärkelsen Guldspaden och annat. Mest stolt är han över Ordfronts Demokratipris, ”för då väljs man ut bland hela befolkningen”.
På frågan om vad han tycker är det bästa han har gjort, svarar han:
– Mina tre barn.

Publicerad

Prenumerera på Para§rafs nyhetsbrev 

Framöver är det bara prenumeranterna som kommer åt att läsa samtliga artiklar.

I Nyhetsbrevet får du besked om det vi senast har publicerat och en del information om vad som är på gång. Därtill får du ibland extramaterial som inte publiceras på sajten.
Vi ingår inte i någon mediekoncern och lämnar inte ut prenumerantlistan till någon, så din mejladress hamnar inte på avvägar.
Du prenumererar utan kostnad. Du kan också överraska en vän genom att ge honom eller henne en prenumeration, om du skriver in i den personens mejladress.
OBS: Vi efterfrågar bara den mejladress du vill ha Nyhetsbrevet mejlat till, inget annat. Du prenumererar här.
  • Joakim Torpling

    Detta är en fråga utan rätt eller fel, det handlar bara om sina egna värderingar. Tycker inte du skriver något nytt, utan det är enbart ett försvarstal som skrivs för att förstärka ditt ego. Att minnsann visa att din ståndpunkt är den rätta. Du känner mängder med heroinister och därför vet du vad du talar om.
    Frågade du alla dessa före detta heroinister som bestämt sig för att sluta om dom hade velat ha rena sprutor när dom var missbrukare? Slippa oroa sig för diverse farliga sjukdomar kan ju vara rätt skönt när ens liv är i spillror.
    Vi har den högsta narkotikadödligheten i västvärlden, vad tror du att det beror på? Varför har Portugal den lägsta?
    Kommer heroinisterna göra mindre inbrott om de inte får rena sprutor? Kommer de göra mer inbrott om de får rena sprutor? Blir det fler heroinister om man inför sprututbyte?
    Ja, vuxna människor gör sina egna val i livet. Men jag lovar att 99% av alla svenska missbrukare har psykiska problem som dom inte orkar med och ”väljer” att fly in i ett drogmissbruk.
    Du pratar mycket om alla f.d heroinister som bestämt sig för att ta tag i sitt liv. En punkt alla människor kommer till någon gång i livet. Det kommer även de nuvarande heroinisterna att göra förr eller senare. Men det är en resa som kommer inifrån och de enda yttre omständigheterna som kan ändra på det är att ge dom kärlek, respekt och att faktiskt lyssna och se dom. Det har ingenting med sprututbytesprogrammets varande eller icke varande.

    Varför ska inte staten hjälpa dessa människor? Staten hjälper ju alla andra. Ger folk bidrag för att ha barn, betalar en del av folks utgifter för bartendrar, städning, husbyggen,snöskottning och barnpassning genom rut och rot. Ger amnesti för människor som stulit pengar av staten genom att skicka pengarna till skatteparadis.

    När allt kommer kring så är det bara en fråga om sina moraliska värderingar. Vad är det viktiga, att minska antalet dödsfall eller att straffa människor? Du tycker inte att man ska hjälpa missbrukare för att de är kriminella och begår brott, jag tycker man ska hjälpa dom för att minska antalet överdoser.
    Bara två olika synsätt där ingen har rätt eller fel.

    • Möllebongen

      Jag är inte säker på att jag håller med om att det här är en fråga utan rätt eller fel. Utan det här är någonting som kan utvärderas vetenskapligt, man kan ju ta fram statistik på huruvida antalet nysmittade minskar, och hur många av besökarna som bestämmer sig för att söka hjälp. Och visar det sig då att det sprutbytet har positiva effekter, då är det ju ett vetenskapligt bevisat faktum att sprutbyte är rätt.

  • Henrik Sondefors Tiedje

    Återigen usla resonemang, en massa anekdotiskt dravel. Att blanda ihop smittskydd och beroendevård… Enligt ditt resonemang så ska man se sprutbyten i annat ljus om droger avkriminaliseras. Då har man ju inte begått brott och då faller ditt resonemang. Detta, att det i första hand verkar handla om huruvida ett brott har begåtts eller inte, gör det oerhört svårt att tro på dig när du ger uttryck för att du bryr dig om människan bakom missbruket. Hen tycks komma först på andra plats, i bästa fall. Sen att du slår dig på bröstet för att du är och har varit aktiv i föreningar som hellre ser att människor dör än att hjälpa dem på ett annat sätt än du tycker känns ok är ganska osmakligt. Vidare skriver du att du är för ALLT som kan få människor ur sitt missbruk. Utgår från att du därför gillar substitutionsbehandling, inklusive legalförskrivning av heroin. Om du nu är för allt (!) inom harm reduction så blir det bara ännu konstigare. Du är för att missbrukare ska kunna få använda droger i substitutionsbehandling, att de ska kunna få legalförskrivet heroin för att komma ur sitt missbruk, droger som är olagliga om de hanteras utanför vårdprogram av olika slag, men du är emot att man får rena verktyg… Logiken? Eller menade du inte allt? Du kanske, likt de flesta nolltoleransivrare, är för allt som kan hjälpa missbrukare, som känns ok för er att de används. Vetenskap ska stå tillbaka för ert tyckande?

  • Suzie Nygren

    Bra skrivet. Tyvärr är det så att har du inte själv varit där el sett det på nära håll gällande missbruk så är det som om de tror att den sjukdom smittar. Alla har rätt till vård för sin sjukdom så även missbrukare. Och bra vård med förutsättningar för ett friskare liv. Jag vet vad ja talar om och det gör mej tacksam att det öppnar fler o fler speutbytes program i landet för det är inte roligt att tvingas dela el lpna av folk som du vet har sjukdomar du inte vill ha. För drogen är så stark att du gör det även om man vet den enorma risk det innebär. Tack från mej en fd missbrukare av den tyngre sort

  • Fredrik Sidén

    Det är ju tack vare att heroin och andra droger är illegala som de blir dyra och knarkarna måste begå brott för att få tag på drogen. Förbudsivrare som du har del i skulden gentemot alla offer för knarkare. Legalisera droger så att det enda missbrukarna behöver övervinna är själva drogen. Inte också ett kriminellt register och massor av skulder hos kronofogden. Ditt resonemang är så korkat. Tyvärr är du inte ensam. Utmana din egen föreställningsvärld och tänk dig en värld där droger varken är dyrt eller olagligt och vilka konsekvenser det skulle få för samhället i stort. Klart att en del fortfarande skulle knarka ihjäl sig. Men alla narkotikarelaterad kriminalitet skulle upphöra.

  • Möllebongen

    Att du har erfarenhet av missbruk gör dig inte till en expert om sprutbyte, eller om vilken vård som fungerar. Den kunskapen har framförallt forskare och folk som jobbar inom vården. När det kommer till sprutbyte eller vård till människor med drogproblem skulle jag fortfarande bestämt vilja hävda att du inte vet vad du pratar om. Dina erfarenheter av missbruk är faktiskt inte relevanta. Att du har vänner som dött har faktiskt ingenting med saken att göra.

    Du pratar mycket om dina erfarenhet av missbruk. Vissa av de där vännerna du pratar om kanske hade levt idag om de hade haft tillgång till sprutbyte och/eller substitutionsbehandling. Har du tänkt på det? De klarade uppenbarligen inte av den där ”sluta med egen vilja”-tekniken som du så varmt pratar om. Kanske hade de kunnat hålla sig borta från heroinet om de haft metadon som hjälpmedel?

    Du säger att du är för allt som kan stödja och hjälpa, för att sen två meningar senare säga nej till sprutbyte – dvs någonting som kan stödja och hjälpa. Att du skulle vara för allt som kan stödja och hjälpa är alltså en ren och skär lögn.

  • Jenni Sutinen

    ”Varför får då sprutnarkomaner ut dessa sprutor? Svar: För att kunna begå nya kriminella handlingar men med mindre risk att bli sjuka eller smitta andra.”

    Blir fysiskt illamående av en så hänsynslös och fruktansvärt vidrig människosyn och inhuman ställning till medmänniskors lidande… Saknar ord. Du är en otroligt okunnig och oempatisk människa, som gett dig in i en diskussion du inte har ett skit att göra med. Bara för att du själv brukat droger utan att förstå varför, och stöttat förbudsivrare med din ignorans, gör dig då absolut inte till någon expert i ämnet!

  • Christoffer Röstlund

    Resonemanget haltar återigen, eftersom det vad jag kan läsa bygger på att fria sprutor på något sätt bidrar till en sil. Fria sprutor eller inte, narkomanen kommer ta sin sil i vilket fall, med vad som finns till hands. Det blir inte mindre inbrott eller andra följdbrott ifall man stoppar sprutbyte.
    Däremot blir det en ökad risk för blodsmitta, som genom beröringspunkter flyttar sig genom kretsar, även ut till de som inte knarkar.
    Så fria sprutor eller inte fria sprutor, knarkaren kommer ta sin sil i vilket fall, det ligger i knarkandets natur, följdbrotten kommer finnas där i alla fall, det ligger i knarkarens natur, men samhället kan ändå bidra med rena sprutor för att minska risken för blodsmitta, för hela samhällets bästa.

  • Jonas

    Den ursprungliga analogin haltar betänkligt. Ja, den kan inte gå alls. Inser du inte det är det lika bra att lägga ned diskussionen direkt. Att begå en våldtäkt är ett brott med ett offer. Att slå i sig heroin är ett brott utan brottsoffer. Den enda narkomanen skadar är sig själv. Jämförelsen är därmed både befängd, osmaklig samt okunnig. Att göra brott utan brottsoffer till brott genom att t.ex. kalla sådana för ”brott mot samhället” (som vissa de facto gör gällande i narkotikafrågan) brukar vanligen vara förbehållet diktaturer. Jag skriver vanligen för i demokratin Sverige har vi anammat precis en sådan auktoritär och i bland t.o.m. totalitär attityd i fråga om bruk och missbruk av narkotika. Sorgligt och ännu sorgligare är de tomtar som pläderar för en fortsättning av en sedan länge uppenbart misslyckad politik som skördar dödsoffer och försätter samt kvarhåller människor i misär. Narkotikadödligheten fortsätter att öka i vårt land just för den hållning gentemot ”harm reduction”-åtgärder som bland andra författaren ovan pläderar för. Hur länge ska denna galenskap få pågå??!

  • Johan Bryngelsson

    Två krönikor. Det var allt som behövdes för att jag totalt skulle tappa respekten för Dick Sundevall. Trodde ändå herr Sundevall fått lite insikt i de vidriga kränkningar kriget mot narkotika för med sig under rapporteringen om ”Operation Playa”

    Stöttar FMN? Stödmedlem i KRIS? Jag antar att vetenskap är något Dick Sundevall föraktar. Sprututbyten räddar liv, det är fastslaget sedan länge i studie efter studie.

    Är du så naiv att du tror en heroinist inte tar sin nästa sil om han inte får en ren spruta? En injektionsmissbrukare kommer ta sin nästa sil oavsett och därmed begå all den sidobrottslighet som är nödvändig, ren spruta eller inte. Det enda de rena sprutorna gör är att förhindra sjukdom och erbjuder brukarna en kontaktyta mot vården. Vilket du uppenbarligen inte tycker de är värda.

    Förhoppningsvis kan vi se tillbaka om några decennier på ”kriget mot narkotika” och undra va fan vi tänkte. Ungefär som med apartheid i Sydafrika.

    The war on drugs har skördat fler offer än drogerna. Bara i Mexico har tiotusentals dött de senaste åren. Dinosaurier som Dick Sundevall tycker det är ett rimligt pris att betala.