Enligt polis och åklagare utgjorde förhör med medium väsentligt bevisning i mordrättegång

Vi har i en tidigare artikel återgett vad vi grävt fram om ett mordfall i Gnesta, i Södermanland. Vi ifrågasatte polisens utredning utifrån att det fanns en annan möjlig gärningsman än den som dömdes för mordet. I utredningen mot den dömde återfinns bland annat ett förhör med ett medium som påstår sig ha kontakt med det avlidna mordoffret.

   Förhöret pågick i en timme, där detta medium svarade på polisernas frågor om vad den mördade kvinna, Åsa, har talat om för personen som utgav sig för att ha kontakt med mordoffret.

   När förhöret genomförs har det gått mer än tre månader sedan mordet, så den kvinna som utger sig för att ha kontakt med den döde har haft gott om tid på sig att höra sig för i det lilla samhället om vad som hänt. Men likafullt har hon rört ihop det så till den grad. Bland annat påstår hon att Åsa berättat för henne att misshandeln började i Åsas kök. Vilket är den direkta motsatsen till vad polisens brottsplatsutredare har kommit fram till. Se vidare länk nedan.

   Sånt här dyker upp ibland i några enstaka polisutredningar. Kanske handlar det om en på hundra tusen, eller i värsta fall en på tio tusen, där någon polis fått för sig att det är en bra idé att höra ett medium som påstår sig ha kontakt med en dödad person.

   Visst vore det bekvämt och bra om polisen hade ett gäng personer att tillgå som kunde ställa frågor till mordoffer. Polisen kunde fråga den där personen som har kontakt med andra sidan och sedan framför detta medium frågan till den döde – som svarar…

   Om det inte finns ögonvittnen till ett mord så är det ju bara mördaren och offret som vet exakt vad som hände. Tänk hur mycket tid det skulle spara och hur kostnadsbesparande det skulle bli om den dödade personen kunde berätta detaljerat om vad som hade hänt.

   Om någon advokat eller domare skulle ifrågasätta det hela så kunde ett sånt medium sitta i domstolen och framföra frågor till den mördade. Och därmed skulle man inte behöva så värst många fler vittnen.

   Nåväl – när sådana ”förhör” genomförs så brukar det oftast handla om oerfarna polisaspiranter och liknande som tycker att de fått en lysande idé och därmed letat fram ett fantastiskt huvudvittne.

   Men i det här fallet var det inte så. I det en timme långa förhöret var en av dem som förhörde den här kvinnan en kriminalkommissarie!

   Men tids nog ska en åklagare gå igenom materialet och välja ut vad som är väsentligt för målet och därmed sätta ihop en förundersökning. Det är denna förundersökning som sedan rätten och försvaret får ta de av. Då har allt för fallet oväsentligt som finns i spaningsmaterialet rensats bort, och blir till det som benämns ”slasken”. I varje fall ska det gå till så, även om det i efterhand har hänt att man i en del fall, som blivit rättsskandaler, hittat väsentligt material i slasken.

   Men när ett sånt här förhör med ett medium dyker upp, skulle naturligtvis en åklagare, utan att behöva fundera så värst många sekunder, lägga i den hög som skulle komma att utgöra slasken. Dock inte denna gång!

   I den förundersökning som låg till grund för den fällande domen i det här fallet fanns det här förhöret med ett medium inbladat i förundersökningen, som ett av de dokument som åklagarens uppenbarligen ansåg utgöra väsentlig bevisning i målet.

   Nedan finns en länk till den artikel där vi ifrågasatte polisutredningen i centrala delar. Att ett sånt här förhör utgör en del av bevisning gör oss än mer övertygade om den här polisutredningen, inklusive åklagarens omdöme, lämnar mycket i övrigt att önska.

   I tingsrättens och hovrättens domar finns inte ett ord om förhöret med detta medium. Det tyder på att advokaterna inte har ifrågasatt det. De hade kanske inte orkat läsa hela förundersökningen inför att de skulle försvara sin klient?

 

En utförlig artikel om vad vi grävt fram i det här mordfallet, finns att ta del av här: Är fel person dömd för mordet?

 

   Dick Sundevall är Para§rafs chefredaktör men hans krönikor och debattartiklar är inga ledare, utan högst privata tankar och funderingar.

I drygt 30 år har han arbetat med rätts- och kriminalfrågor. Det har blivit många tv-program och dokumentärfilmer. Åtta böcker, senast Det farliga Sverige, och några tusen artiklar genom åren.

Dick är mångfalt prisbelönt som journalist och författare med utmärkelsen Guldspaden och annat. Mest stolt är han över Ordfronts Demokratipris, ”för då väljs man ut bland hela befolkningen”.
På frågan om vad han tycker är det bästa han har gjort, svarar han:
– Mina tre barn.

Publicerad

Prenumerera på Para§rafs nyhetsbrev 

I Nyhetsbrevet får du besked om det vi senast har publicerat och en del information om vad som är på gång. Därtill får du ibland extramaterial som inte publiceras på sajten.
Vi ingår inte i någon mediekoncern och lämnar inte ut prenumerantlistan till någon, så din mejladress hamnar inte på avvägar.
Du prenumererar utan kostnad. Du kan också överraska en vän genom att ge honom eller henne en prenumeration, om du skriver in i den personens mejladress.
OBS: Vi efterfrågar bara den mejladress du vill ha Nyhetsbrevet mejlat till, inget annat. Du prenumererar här.

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.