Dick Sundevall

Erfarenhet resulterar i mindre förtroende för rättsapparaten

Brottsförebyggande rådets trygghetsundersökning visar att lite drygt hälften av medborgarna har förtroende för det svenska rättsväsendet. Det är alltid bra att en majoritet har ett sådant förtroende – men det är alltså nästan hälften som inte har det. Vad som är mer oroande är att ju äldre personer är desto mindre är förtroendet.

   På punkt efter punkt återkommer den här skillnaden. I åldersgruppen 16-19 år är förtroendet störst. Men i den äldsta undersökta åldersgruppen, 75-79 år, är förtroendet minst.

   Vad beror det här på? Tonåringar har ofta en vana att gnälla över det mesta som vuxenvärlden har för sig. Ibland med viss rätt. Därmed kunde man tänka sig att de skulle vara väldigt negativa vad gäller förtroendet för rättsväsendet. Medan den äldre generationen skulle kunna tänkas ha en mer överseende syn på rättsapparaten. Eller i varje fall en mindre krävande syn på det hela.

   Undersökningen redovisar siffrorna men drar inga direkta slutsatser av det här. Den enda rimliga slutsatsen jag kan dra är att det beror på att den äldre åldersgruppen har drygt 50 års längre livserfarenhet som de lutar sig mot.

   Har egna erfarenheter av polisen och domstolarna etc. Eller vet via vad som hänt familjen, släktingar, vänner, grannar och arbetskamrater hur den svenska rättsapparaten i praktiken fungerar – och inte fungerar.

   Inte minst har de sedan de var tonåringar för 50-60 år sedan fått uppleva en allt mindre närvarande polis. Kanske har de själva eller någon i deras närhet därtill fått uppleva hur en anmälan om något lagts ner, utan att något arbete att tala om har utförts för att klara ut brottet. Och kanske tillhör de numer den allt större grupp som inte längre anmäler brott till polisen, eftersom ”det ändå inte är någon idé”.

   Hade det tvärtom varit så att det var tonåringar som visat sig ha minst förtroende för rättsväsendet, hade jag kunnat rycka på axlarna åt det. Tänkt att det är f-n vad ungdomar gnäller. Men det går inte att bortse från att de med mest livserfarenhet, de som tillbringat ett långt liv i Sverige, har minst förtroende för svenskt rättsväsende.

 

   Dick Sundevall är Para§rafs chefredaktör men hans krönikor och debattartiklar är inga ledare, utan högst privata tankar och funderingar.

I närmare 40 år har han arbetat med rätts- och kriminalfrågor. Det har blivit många tv-program och dokumentärfilmer. Åtta böcker, senast Det farliga Sverige, och många tusen artiklar genom åren.

Dick är mångfalt prisbelönt som journalist och författare med utmärkelsen Guldspaden och annat. Mest stolt är han över Ordfronts Demokratipris, ”för då väljs man ut bland hela befolkningen”.
På frågan om vad han tycker är det bästa han har gjort, svarar han:
– Mina tre barn.

Publicerad

Prenumerera på Para§rafs nyhetsbrev 

Framöver är det bara prenumeranterna som kommer åt att läsa samtliga artiklar.

I Nyhetsbrevet får du besked om det vi senast har publicerat och en del information om vad som är på gång. Därtill får du ibland extramaterial som inte publiceras på sajten.
Vi ingår inte i någon mediekoncern och lämnar inte ut prenumerantlistan till någon, så din mejladress hamnar inte på avvägar.
Du prenumererar utan kostnad. Du kan också överraska en vän genom att ge honom eller henne en prenumeration, om du skriver in i den personens mejladress.
OBS: Vi efterfrågar bara den mejladress du vill ha Nyhetsbrevet mejlat till, inget annat. Du prenumererar här.
  • Christoffer Röstlund

    Kan finnas visst fog för tankegångarna, kan också vara en faktor att något som polisen säger sig göra också fungerar, dvs förebyggande arbete som jag tycker de pratar mycket om. Min erfarenhet har fått mig att tvivla på polisens effektivitet precis som Dick är inne på, men om polisen syns och talar på skolor osv kan det vara en orsak till att förtroendet är högre i de lägre åldersgrupperna.

  • Sören Nilsson

    Jag tror att äldre människor upplever en osäkerhet gentemot det samhälle som vuxit fram och som förändrats så oerhört under deras livstid. Därför är de mer benägna än yngre personer att lyssna till lockropen från ultima högern som så gärna berättar att vårt land står i lågor, vården är ett inferno, skolan i kaos, polisen famlar i blindo, ja ni vet hur det kan låta. Här talas om att uppleva polisens närvaro. Jag är 67 år, jag har aldrig någonsin upplevt någon polisiär närvaro i vårt samhälle. Man brukar ju säga att de som oroar sig mest också är de som har minst anledning till oro. Kanske är det så. Men huvudorsaken är för mig att vårt samhälle baktalas och svärtas ner, och de äldre tar åt sig för att de känner sig svaga. Fullt förståeligt.