Svårlösta mord

Alla dessa gräsliga skjutningar. Oftast mellan unga män vars stolthet är så oerhört ömtålig. Därtill en lättkränkthet som knappast tål någon störning. De lever i ett område som i stort saknat polis och har i sin fostran ofta en roll där de uppfattar sig som skapelsens krona.

   Vad de än har i sitt bagage tycks våld vara deras enda väg att lösa problem. De har inte lärt sig att värdesätta något annat liv än deras eget.

   Det här är lätt att applicera på alltför många ungdomar och då blir bilden sned från början. Det är trots allt en förhållandevis liten mängd ungdomar som ligger bakom skjutningarna.

   Den senaste skjutningen i Malmö där en 15-åring anhållits är som jag ser det en udda händelse. Det ser, i mina ögon, ut som om han skjutit första bästa för att antingen få se hur en människa reagerar när den skjuts, eller som ett antagningsprov för att visa någon att han är tillräckligt ”vass” för att få vara med i något gäng.

   Jag blir egentligen förvånad över att uppklarningsresultatet är så bra som 30%. Den här typen av mord, där ingen talar med polisen, är de svåraste som polisen har att utreda.

   Jag har själv, utan att lyckas, försökt locka ur uppgifter från en yngling som vid två tillfällen blivit skjuten. Han sköts första gången i låret och andra gången mitt i bröstet. Han vägrade prata med oss.

   Oftast är mord ett relationsbrott där det oftast finns någon koppling, om än aldrig så tunn, mellan offer och gärningsman. Kan man inte hitta denna relation blir allt så mycket svårare. Idag behövs så lite för att det ska sluta med mord. En blick, ett ord, en handling som för gemene man är fullständigt harmlöst.

   När dessutom inkompetenta polischefer slår sönder en fungerande polisverksamhet för att i stället ha önskedrömmar om hur verkligheten ska se ut, tja då blir det så här. Det är lätt att tro att det är så, när någon säger att ”vi behöver ingen mordrotel utan i stället sprider vi ut mordutredarna bland en större mängd poliser så kan alla arbeta med mordutredningar”.

   Men – man blir inte mordutredare över en natt genom ett chefsbeslut.

   En mordrotel kräver, för varje mord, en spaningsorganisation, med förhållandevis stor numerär, där de inblandade är rutinerade, insatta och har det där lilla extra.

   Alla dessa skjutningar i till exempel Malmö sker sannolikt inom en förhållandevis liten krets. Det medför att ett par pågående spaningsorganisationer på en mordrotel, förmodligen skulle ha alla de skjutbenägna ynglingarna omnämnda någonstans i utredningarna. Ett par mordutredningar, värda namnet, skulle troligen både förhindra mord och klara upp fler.

   En spaningsorganisation kräver en numerär på cirka 30 befattningshavare för att bli effektiv. Varje minskning av denna styrka förlänger utredningen som dessutom är en färskvara där svårigheterna ökar i kvadrat med tiden.

   Malmöpolisen har av tradition haft oerhört duktiga mordutredare och det blir nog av flera skäl svårt att återskapa vad en regional chef slog sönder. Men det går att göra ett försök att återsamla så många som möjligt och ge dem verktyg och möjligheter att försöka utreda skjutningarna.

   Nu till de utsatta områdena. Om jag förstått saken rätt så finns eller fanns det ingen närvarande polis i dessa. En ständigt närvarande och förtroendeskapande polis skulle med stor sannolikhet förhindrat en del av skjutningarna. Samma polis skulle nog fått olika förtroenden som gjort att fler skjutningar skulle ha klarats upp.

   Eftersom vittnen inte får vara anonyma måste de arbetande poliserna vara beredda att ta emot ”anonyma” tips. Detta innebär att poliserna ska stilla sin nyfikenhet avseende vem de pratar med och istället bara lyssna till budskapet.

   Jag har under mina år tagit emot ett antal anonyma tips där uppgiftslämnaren i mina noteringar fått ett aliasnamn och kontakterna har skett på uppgiftslämnarens villkor. Har alltid tyckt att det är bättre med ett anonymt tips som visar ett visst väderstreck än inget tips alls.

   Ett av Sveriges största värdetransportrån klarades upp genom att en anonym ”Gustaf” gav ett efternamn och en gata. Här gäller det dock, som polis, att inte försätta sig i en situation där man inte kan leva upp till löftet om anonymitet. Det betyder i klartext att en person känd till namnet inte kan vara anonym men även det går att lösa med praktiskt polisarbete.

 


   Börje Carlsson har under nästan hela sin tid inom kriminalpolisen arbetat med företrädesvis de grövsta brotten. Under ett par år var han rotelchef för en rotel med ett 40-tal medarbetare. Från 1993-1997 rotelchef på spaningsroteln. Vid omorganisationen 1997, till länsmyndighet, bad han att få återgå som utredare på länskriminalen. Under kriminalpolistiden har han varit handläggare och spaningschef för flera mord, grova våldtäkter och grova rån.
Börje har skrivit en mängd böcker om brott. Senast En gång snut – alltid snut. Hans böcker finns bland annat att ta del av här.

Publicerad

Prenumerera på Para§rafs nyhetsbrev 

Nyhetsbrevet skickas ut varje onsdag och lördag förmiddag.
I Nyhetsbrevet får du besked om det vi senast har publicerat och en del information om vad som är på gång. Därtill får du ibland extramaterial som inte publiceras på sajten.
Vi ingår inte i någon mediekoncern och lämnar inte ut prenumerantlistan till någon, så din mejladress hamnar inte på avvägar.
Du prenumererar utan kostnad. Du kan också överraska en vän genom att ge honom eller henne en prenumeration, om du skriver in i den personens mejladress.
OBS: Vi efterfrågar bara den mejladress du vill ha Nyhetsbrevet mejlat till, inget annat. Du prenumererar här.

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.