Börje Carlsson

Pedofilerna och rättspsykvården

Vilken tur att detta stora pedofilärende kom nu. Det går inte att nog kraftfullt ingripa mot dessa sexuellt snedvridna personer men jag menar vilken tur att det dök upp just nu när polisen var i trängande behov av lite positiva och rubrikskapande insatser. Och vilken tur att Aftonbladet ”råkade” finnas på plats för att föreviga detta handfasta ingripande.

  Här fick massmedia se hur en insatsstyrka, från NOA, med fast hand i en väl avvägd och balanserad insats grep den misstänkte pedofilen.

   Här skedde inget övervåld, inget ogenomtänkt utan ett väl avvägt och diskret gripande som förmodligen bara väckte de närmaste 40 kvarteren.

   De hade fullständig kontroll på objektet och kunde följa denne när han lämnade sina kortspelande kamrater och gick hem till sin bostad. De såg när han gick in i bostaden och när han släckte ljuset, förmodligen för att sova, var det dags. Via inslagna dörrar, krossade fönster och ett våldsamt gapande kunde poliserna gripa den misstänkte.

   Det vore intressant att få veta varför insatsstyrkans ingripande alltid sker på det mest spektakulära och våldsamma sätt. Eller tas varje ingripande, hur harmlöst det än må vara, som en möjlig övning inför kommande fröjder?

   Därmed över till vad som ofta blir följden för gripna pedofiler, sluten rättspsykiatrisk vård. Det är ett begrepp som jag trodde betydde att en mentalt sjuk, våldsbenägen och farlig, person låstes in på en anstalt som Karsudden, S:t Sigfrids sjukhus i Växjö eller någon annan liknande sjukvårdsinrättning. Där inbillade jag mig att dessa personer därefter skulle vårdas tills de blev friska eller ofarliga. Detta var vad jag trodde innan verkligheten kom ifatt mig. Jag lärde mig snart nog hur olika synsättet på dessa patienter var.

   Vid ett tillfälle frågade jag en läkare på Karsudden om hur det kom sig att patienter som bedömdes som farliga så snart efter ett inskrivande kunde få permissioner, försöksutskrivningar och regelrätta utskrivningar, ofta i kombination med kemiska kastreringar och förbud mot alkoholintag.

   Jag fick till svar att dessa sjukdomstillstånd var svåra att diagnostisera och man måste från sjukhusets sida försöka återföra dessa patienter till ett vanligt liv så fort som möjligt ”för man kan ju inte ha dessa patienter inlåsta hur länge som helst”.

   Samma fråga ställde jag till en läkare på S:t Sigfrids sjukhus. Här blev svaret att dessa patienter skulle vara kvar tills de bedömdes helt friska. Blev de aldrig friska blev de kvar på sjukhuset tills de dog.

   En tredje tillfrågad läkare, på Birgittas sjukhus i Vadstena, blev tillfrågad om en specifik patient, en yngling som dödat en ung flicka i Vingåker. Läkaren svarade att som det såg ut med denna ynglings sjukdomsbild skulle denne aldrig kunna skrivas ut från sjukhuset.

   Att jag överhuvudtaget funderar i dessa termer körde igång när jag såg att polisen sprängt en pedofilring i Mellan-Sverige. Enligt massmedia var en av huvudmännen dömd till sluten psykiatrisk vård för övergrepp på små barn och under utredningen framkom hans mycket sadistiska och bisarra böjelser. Han frigavs efter att överläkaren, på den slutna sjukvårdsenhet där mannen var inlåst, vid flera tillfällen, hos Högsta Förvaltningsdomstolen, ansökt om att mannen skall friges eftersom överläkaren ansåg att han nu var frisk. Om mannen vårdats till friskhet vore detta en fjäder i hatten för den vårdande läkaren och därför borde en vårdande läkare vara jävig i denna bedömning. Läkaren ser det han vill se och kan därför manipuleras.

   Det kanske mest bisarra och våldsamma mord som hänt i Eskilstuna resulterade i sluten psykiatrisk vård. Mordet inträffade i juli, domen kom i augusti/september och i december bedömde läkarna på Karsudden att mannen var frisk. Han blev utskriven och greps för en ny misshandel strax före nyårsskiftet.

   En annan notorisk våldtäktsman dömdes för ett antal kvinnoöverfall till sluten psykiatrisk vård. Han blev efter ett par år försöksutskriven 1986 och dömdes till livstids fängelse 1987 efter att ha dödat en ung kvinna. Han sitter fortfarande eftersom det bedömts att han fortfarande utgör en risk. Här tas tydligen hans farlighet på betydligt större ansvar än vad som skett på Karsudden.

   Ett tredje fall några år senare. Ett antal grova våldtäkter resulterade i sluten psykiatrisk vård på Karsudden. Under permission och rymning begicks flera överfall. Skrevs dock efter kort vård ut och 1992 dömdes han till livstids fängelse för mord på en ung kvinna i Eskilstuna.

   Med detta i tankarna funderar jag varför de som dömts till sluten psykiatrisk vård för grova våldsbrott skrivs ut efter förhållandevis kort vård och bedöms som friska så snart. Är någon dömd till sluten psykiatrisk vård på grund av farlighet, ja då ska denne vårdas tills läkarna kan garantera att han/hon är frisk. Karsudden har en vana att experimentera, på kvinnor och barns bekostnad, med alla dessa våldsamma notoriska pedofiler och våldtäktsmän.

   Även om en diagnos kan vara svår att ställa har läkarna bra betalt för att göra dessa bedömningar. Om de gör felbedömningar eller experimenterar så borde de få ta ansvar för sina handlingar och sina experiment. Kan de inte garantera att den dömde är ofarlig ja då är denne inte frisk nog att släppas ut. Att skriva ut någon med stöd av kemisk kastrering är ingen lösning eftersom detta inte fungerar i samband med alkoholintag. Att ta någons uppförande på sjukhuset som intäkt för att denne botats är en svag grund eftersom möjligheterna att där visa sina böjelser nog är små.

   De fall jag relaterat till ligger några år tillbaka och förmodligen kommer någon att påstå att så inte sker idag. Jag har dock uppfattningen att traditioner har en förmåga att leva kvar länge även om läkarna bytts ut och fallet med de nu gripne som frigavs 2015 styrker detta.

   Han är en man som diagnosticerats som pedofil, med Aspergers, som sexuell sadist och sexuell masochist.

   Jag uppfattar överläkarens envisa kamp för att denna pedofil frigiven som ett sätt att visa vad kompetens och god vård kan åstadkomma. Om den frigivne pedofilen avhållit sig från brottslighet hade det varit en fjäder i hatten för den vårdande läkaren som skriver:

N N uppger trovärdiga skam- och ångerkänslor för sitt handlande och har uppnått en god insikt i sin problematik.
Risk för återfall i likartad brottslighet bedöms som låg, vilket innebär att den inte är högre än hos normalbefolkningen.

   Här kan man ju fundera över hur klarsynt denna chefsöverläkare är när han bedömer mannens ”trovärdiga skam- och ångerkänslor.

   Jag blir dessutom fundersam över chefsöverläkarens ord om risken för ”återfall” som inte bedöms högre än normalbefolkningen. Vad menar han? Skulle risken för nya övergrepp hos en man som diagnosticerats som pedofil med Aspergers, som sexuell sadist och sexuell masochist inte, vara större än för normalbefolkningen? Ibland kan man fundera på om vissa mentala defekter är smittsamma.

 

   Börje Carlsson har under nästan hela sin tid inom kriminalpolisen arbetat med företrädesvis de grövsta brotten. Under ett par år var han rotelchef för en rotel med ett 40-tal medarbetare. Från 1993-1997 rotelchef på spaningsroteln. Vid omorganisationen 1997, till länsmyndighet, bad han att få återgå som utredare på länskriminalen. Under kriminalpolistiden har han varit handläggare och spaningschef för flera mord, grova våldtäkter och grova rån.
Börje har skrivit en mängd böcker om brott. Senast En gång snut – alltid snut. Hans böcker finns bland annat att ta del av här.

Publicerad

Prenumerera på Para§rafs nyhetsbrev 

Nyhetsbrevet skickas ut varje onsdag och lördag förmiddag.
I Nyhetsbrevet får du besked om det vi senast har publicerat och en del information om vad som är på gång. Därtill får du ibland extramaterial som inte publiceras på sajten.
Vi ingår inte i någon mediekoncern och lämnar inte ut prenumerantlistan till någon, så din mejladress hamnar inte på avvägar.
Du prenumererar utan kostnad. Du kan också överraska en vän genom att ge honom eller henne en prenumeration, om du skriver in i den personens mejladress.
OBS: Vi efterfrågar bara den mejladress du vill ha Nyhetsbrevet mejlat till, inget annat. Du prenumererar här.

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.