Andreas Magnusson

Det folkliga tiggeriförbudet

Socialdemokraternas partiledning kommer med ett nytt lagförslag som är helt i linje med ett förslag Moderaterna tidigare har lagt. De vill i första hand göra det möjligt att avlägsna personer som bosatt sig olagligt på privat mark och i andra hand göra det svårare för människor att tigga på allmän plats. Nu finns det snart politisk majoritet för att ta krafttag mot tiggarna.

   Morgan Johansson konstaterar att antalet illegala bosättningar visserligen har minskat den sista tiden men tycker ändå att det är så pass viktigt att ”upprätthålla respekt för enskilda människors egendom” att en ny lag måste sjösättas.

   Problemet minskar och då tycker justitieministern paradoxalt nog att behovet av en lag uppträder. Kan det vara så att lagförslaget i själva verket syftar till att blidka en tiggarkritisk väljargrupp?

   Lena Melin som är ledarskribent på Aftonbladet uttrycker sig lyriskt i en text. ”Äntligen tar någon ett folkligt problem på allvar” skriver hon. För Lena Melin är alltså inte fattigdomen som sådan det folkliga problemet utan att vissa människor besvärar oss med sin fattigdom.

   Det folkliga problemet är med andra ord att vi tvingas bevittna tiggande människor på våra gator och att människor bosätter sig på mark som de inte äger. Det här tycker vi inte om. Ett folkligt problem. Ni vet lite som när fartkameran fångat oss eller när fel låt vann på melodifestivalen eller när bredbandsuppkopplingen strular och bussen är försenad och det kostar tjugo spänn i timmen att parkera. Folkliga problem.

   Banken äger den mark jag är bosatt på. Jag är delägare men min andel är ytterst marginell. I huvudsak är jag bosatt på mark som någon annan äger, men eftersom det här inte är ett folkligt problem utan istället kutym bland oss vanliga villaboende medelklassmelodifestival-Svenssons behöver jag inte avhysas. Sådant ser systemet ut.

   Lena Melin skriver att tiggandet är ovärdigt för tiggaren. Varför då? Inom buddhismen betraktas en tiggande munk som någon respektingivande, någon man ödmjukar sig inför och i tacksamhet delar med sig av sitt överflöd till. I Bergspredikan säger Jesus: ” Ge åt den som ber dig, och vänd dig inte bort från den som vill låna av dig.” Ingen av dessa religioner, eller någon annan jag kan komma på, föreslår att tiggeri är ett folkligt problem. Men det där med religion har vi så klart blivit för kloka för. Frågan om livets mening får stå åt sidan. Vi har nämligen fullt upp med våra folkliga problem: Äganderätten och rätten att slippa se fattiga människor utanför våra konsumtionstempel.

   Det är vi som samhälle som avgör hur vi vill se på den människa som i fattigdom ber om vår hjälp. Men en del av oss har bestämt att tiggarens liv är ovärdigt. Vad de själva tycker om sin värdighet spelar ingen större roll. Det folkliga problemet handlar inte om vad de tycker. Det handlar ju om oss. Och det är vi som är folket inte de där som pratar ett annat språk och sitter på marken med en mugg i handen. De är något annat. Oklart vad.

   Lena Melin tar upp den vanliga invändningen om att man inte kan förbjuda fattigdom och ger denna tanke medhåll. Hon säger istället ”men man kan förbjuda att människor sitter på ställen där de är en uppenbar risk både för sig själv och andra. Till exempel mitt framför dörren till en livsmedelsaffär.”

   Hur tänkte hon här? Mitt framför dörren? Vem sitter mitt framför dörren till en livsmedelsaffär? Och varför skulle de göra det? Då kommer ju ingen in. Jag har sett tiggare sitta jämte ingången men aldrig någonsin mitt i.

   De skulle vara en risk för andra och sig själva säger hon. Varför då? Vad är det som kan hända förutom att hatiska människor ger sig på dem?

   Det där har ju faktiskt hänt. Ni kanske minns butiksföreståndaren i Göteborg som hällde vatten över tiggaren som satt utanför hans butik. Han förlorade i rätten men han kommer nu att vinna politiskt. Av hänsyn till hans sort måste tiggarna bort. De utgör ju en fara för sig själv och andra. De kan få vatten över sig och vanliga hederliga butiksföreståndare kan råka i klammeri med rättvisan.

   Man kan fråga sig om Lena Melin vill tillämpa samma princip kring annat i samhället, om hon vill att vi ska förbjuda alla saker som kan vara en uppenbar risk. Då bör vi kanske förbjuda kvinnor att vistas på allmän plats efter mörkrets inbrott eftersom de är i uppenbar risk att utsättas för överfall av män. Samma sak med män eftersom de är i uppenbar risk att skada sig själva och andra. Vi borde kanske helt enkelt förbjuda alla alltid.

   DÅ har vi verkligen tagit tag i ett folkligt problem och Morgan Johansson har samtidigt på ett kraftfullt sätt värnat enskilda människors egendom.

 

   Andreas Magnusson är gymnasielärare i svenska, religion och etik. Han är också deltidsmusiker och har nyligen startat You Tube-kanalen Samtidsreflexen där tanken är att med pedagogiska reflektioner tränga djupare bakom människors reflexmässiga yttranden i samhällsfrågor. Andreas har idén om att en god journalist är pedagog och att en god pedagog också i någon mening borde vara journalist. Nu är Andreas även en av Para§rafs krönikörer.

Publicerad

Prenumerera på Para§rafs nyhetsbrev 

Nyhetsbrevet skickas ut varje onsdag och lördag förmiddag.
I Nyhetsbrevet får du besked om det vi senast har publicerat och en del information om vad som är på gång. Därtill får du ibland extramaterial som inte publiceras på sajten.
Vi ingår inte i någon mediekoncern och lämnar inte ut prenumerantlistan till någon, så din mejladress hamnar inte på avvägar.
Du prenumererar utan kostnad. Du kan också överraska en vän genom att ge honom eller henne en prenumeration, om du skriver in i den personens mejladress.
OBS: Vi efterfrågar bara den mejladress du vill ha Nyhetsbrevet mejlat till, inget annat. Du prenumererar här.

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.