Isabel Sommerfeld

Nej tack, till ”alternativa fakta”

På senare tid har flertalet oroväckande påståenden om Sverige, invandrare och flyktingar florerat i media, särskilt i samband med den propagandafilm som sänts på Fox News i USA om Sverige som ”Europas våldtäktshuvudstad” - en film vars slutsatser dessvärre baserats enbart på lösa påståenden och rasistiska rykten, vilka saknar forskningsbelägg.

   Det påstås att ”antal våldtäkter har skjutit i höjden”, klipps in slumpmässiga bilder från andra länder och unga killar med pistol i hand. Som om inte det vore nog, förvrängs även svenska polisers ord i propagandasyfte. Demagogen Trump utnyttjar dessa falska påståenden i sin propaganda och även Sverigedemokraterna passar förstås på att surfa på Trumps propagandavåg.

Eftersom dessa så kallade ”alternativa fakta” enbart bidrar till än mer polarisering i Sverige är det viktigt att klargöra vissa saker. Jag vill inte hymla om verkligheten; att vi i vissa områden i Sverige har problem med kriminalitet, precis som i alla andra länder. Däremot anser jag ändå att Sverige är ett av de bästa länderna att leva i.

   Att inte ta reda på fakta innan vi per automatik nickar till Trump eller Åkesson med ett ”men han har ju rätt”, är farligt, för precis så har diktaturer och rättslösa samhällen skapats genom tiderna. Vi svenskar kan bättre än så och i dessa populistiska tider är det också viktigare än någonsin att stå emot propaganda och istället lyfta fram fakta. Därför presenterar jag nu några klargöranden angående de påståenden om Sverige som vi hört debatteras på senare tid.

   ”Antal våldtäkter har skjutit i höjden”, menade man i inslaget på Fox News. Vi har ingen forskning som stödjer detta påstående och det finns överhuvudtaget ingen forskning som med säkerhet kan visa hur många våldtäkter som begås i Sverige. Däremot registreras antal anmälda våldtäkter och andra sexualbrott. Egypten har det knappast bättre ställt på denna front, för att de har lägst antal anmälningar av våldtäkt i världen, inte heller Saudiarabien har så värst många anmälningar, eftersom kvinnor riskerar att dömas för piskrapp när de anmäler våldtäkt.

   Av ett starkare förtroende för rättsväsendet följer däremot en högre anmälningsbenägenhet. I Sverige uppmuntras kvinnor de facto till att polisanmäla övergrepp. Anmälningsbenägenheten spelar alltså roll när man ska tolka statistiken.

   Antalet anmälningar av våldtäkter i Sverige har enligt Brå:s senaste undersökning ökat under den senaste tioårsperioden, 2006-2015. Det är tydligt att detta bland annat har att göra med hur vi förändrat vår sexualbrottslagstiftning och rubriceringen av våldtäkt. Några belägg för annat finns inte. Så här skriver Brottsförebyggande rådet (Brå) om detta:

”Ökningen kan delvis förklaras av att en ny sexualbrottslagstiftning trädde i kraft den 1 april 2005. Den innebär bland annat att vissa gärningar som tidigare rubricerades som sexuellt utnyttjande kom att rubriceras som våldtäkt. Effekten av lagändringen slog igenom i statistiken på så vis att antalet anmälda brott avseende sexuellt tvång och utnyttjande minskade de närmaste åren efter lagändringen, medan antalet anmälda våldtäkter ökade.
Den 1 juli 2013 skärptes sexualbrottslagstiftningen återigen; bland annat utvidgades våldtäkt till att omfatta de fall där offret reagerat med passivitet. […] Vid tolkning av statistiken bör man tänka på att enstaka anmälningar med ett stort antal brott kan ge upphov till årliga variationer i statistiken. Även förändringar i anmälningsbenägenheten kan påverka antalet anmälda våldtäkter”

    Brå:s senaste undersökning från 2017, visar att den kontinuerliga ökningen av polisanmälda sexualbrott har mattats av under senare år. Sjukvårdsdata visar dessutom ingen ökning i antal personer som sökt vård till följd av sexuella övergrepp.

   ”Det dödliga våldet ökar”, påstår en del. Enligt forskningen har det dock minskat kraftigt sedan 90-talet. Sett till den ökade befolkningsmängden, har det enligt Brå:s senaste forskning minskat även under 2000-talet, trots att det var som högst 2015 med 112 fall jämfört med i genomsnitt 85 fall årligen under 2011 – 2015.

   Brå har analyserat samtliga både uppklarade och ouppklarade fall av mord, dråp och misshandel med dödlig utgång i Sverige mellan 1990 och 2014. Slutsatsen är att antalet offer för dödligt våld totalt har minskat med drygt en tredjedel från början av 1990-talet till början av 2010-talet.

   Enligt Brå:s undersökning från 2017 har dödligt våld mot framför allt kvinnor i nära relationer och mot barn minskat under 2000-talet. Även den totala andelen personer som utsatts för misshandel har minskat. Däremot har det dödliga skjutvapenvåldet mot män ökat under de senaste åren, framför allt i kriminella konflikter. En påtagligt hög andel av det dödliga skjutvapenvåldet har skett i storstadslänens socialt mest utsatta områden. Så här har Sven Granath, utredare på Brå, uttryckt sig om saken:

”En förklaring till ökningen av illegala enhandsvapen kan vara att vissa typer av organiserad brottslighet har ökat. Det finns också indikationer på att det under en längre tid pågått en ökad införsel av illegala vapen i Sverige. Samtidigt är det viktigt att komma ihåg att 9 av 10 fall av dödligt våld sker i andra sammanhang än vid kriminella konflikter med skjutvapen.”

    Att det dödliga våldet generellt har minskat sedan 1990-talet är knappast unikt för Sverige. Så ser det ut även i andra europeiska länder, såsom Frankrike, Tyskland, Nederländerna, Estland och Finland. Även i USA och Australien har man sett samma nedåtgående trend.

   ”Invandring leder till ökad brottslighet”, brukar vissa också påstå. Det finns inte några som helst bevis för påståendet att invandring skulle leda till ökad brottslighet. Trots att invandringen till Sverige har ökat sedan 1990-talet, har det dödliga våldet minskat. Brå:s senaste undersökning visar dessutom att andelen personer i Sverige som uppgett att de under det senaste året utsatts för något brott, minskat från 26 procent till 24 procent mellan 2005 och 2015 (baserat på en sammanslagning av misshandel, sexualbrott, personrån, hot och trakasserier).

   Brå:s studier om personer med utländsk bakgrund bland brottsmisstänkta visar att en majoritet av de som misstänks för brott, är födda i Sverige, med två svenskfödda föräldrar,
samt att majoriteten av personer i Sverige med utländsk bakgrund, inte är brottsmisstänkta. Personer födda i utlandet av två utländska föräldrar, misstänks däremot för brott 2,5 gånger oftare än personer födda i Sverige av svenskfödda föräldrar (Martens, P. och Holmberg, S., 2005, Brottslighet bland personer födda i Sverige och i utlandet, Brå, rapport 17).

   I propagandafilmen på Fox News påstods bland annat att den muslimska invandringen ska ligga bakom ökat våld i Sverige. Bland 24 svenska studier, finns det dock inget stöd för påståendet att individer från vissa befolkningssegment i vissa länder, skulle vara mer brottsbenägna eller överrepresenterade än genomsnittsbefolkningen i dessa länder. Ett undantag finns bland studierna, nämligen invandringen från Finland av personer med allvarliga missbruksproblem på 70- och 80-talet (Olsson, M.,1986: Finland tur och retur: om utvisning av finska medborgare, Brå).

   Att utrikesfödda och deras barn är överrepresenterade i statistiken för brottsmisstänkta är inget att hymla om. Så ser det ut över hela världen och det finns också omfattande internationell forskning på hur brottslighet, oavsett etnicitet eller religiös tillhörighet, relateras till socioekonomisk status, utanförskap, diskriminering, fattigdom m.m. (Sarnecki, J., 2014, Introduktion till kriminologi).

   Enligt kriminologen Jerzy Sarnecki är grundorsaken till överrepresentationen bland invandrare just skillnaden i levnadsförhållandena i Sverige mellan den invandrade och den inhemska befolkningen, men även diskriminering inom rättsväsendet och förhållanden kopplade till ursprungslandet spelar roll (Hällsten, M., Szulkin, R. Sarnecki, J, 2013, Crime As A Price Of Inequality? The Gap in Registered Crime between Childhood Immigrants, Children of Immigrants and Children of Native Swedes, The British Journal of Criminology).

   Att utrikesfödda och etniska minoriteter utsätts för strukturell diskriminering är internationellt känt. Exempelvis kan polisen oftare utföra kontroller på personer som har invandrarbakgrund. Det beror normalt inte på att polisen medvetet diskriminerar personer av utländsk bakgrund, utan på att de förväntar sig att upptäcka fler brott bland dessa grupper.
Detta ökar i sig sannolikheten för att fler brott registreras bland de med invandrarbakgrund. Sannolikheten för polisanmälan förefaller också öka om den drabbade tror att förövaren är utrikesfödd, vilket därmed också påverkar risken för registrering av brott (se SOU 2006:30, Är rättvisan rättvis? Rapport av Utredningen om makt, integration och strukturell diskriminering).

   Ibland hävdas att konflikter mellan kulturen i ursprungslandet och i ankomstlandet är en anledning till överrepresentationen i brottsregistret. Något stöd för sådana kulturella effekter vad gäller den generella brottsligheten, finns dock inte i den svenska forskningen. Slutsatsen man kan dra om skillnaden i brottslighet mellan utrikesfödda och andra svenskar, menar Jerzy Sarnecki är följande:

”… den viktigaste förklaringen är skillnader i levnadsförhållanden i Sverige. Utrikesfödda har generellt sett lägre socioekonomisk status och bor i segregerade områden. Detta är huvudorsaken till att en större andel utrikesfödda registreras för brott jämfört med svenskar.”

    I inslaget på Fox News påstods också att svenska myndigheter ”manipulerar brottsstatistiken”. Det finns inget bevis som stödjer detta. Tvärtom, kan Sverige i jämförelse med världens länder och framför allt USA, ses som en förebild gällande att just göra statistik och myndighetsdata tillgänglig för allmänheten. Offentlighetsprincipen, som är lagstadgad sedan 1766, beviljar allmänheten tillgång till alla myndighetsdokument vid begäran, såvida de inte begränsas av sekretess.

   Brå har givit ut rapporter om brottsutvecklingen i Sverige sedan 1976. De huvudsakliga källorna är Brå:s nationella trygghetsundersökning och den officiella kriminalstatistiken (brottsstatistik över anmälda brott, handlagda brott, misstänkta personer samt statistik över lagförda personer m.m.). Den som tvekar på trovärdigheten har full möjlighet att själv se över de offentliga dokumenten.

   Sist, men inte minst, så får man då och då höra att ”den höga andelen invandring har lett till systemkollaps.” Här har vi ännu ett löst påstående som inte någonstans går att belägga med fakta. Trots de höga kostnader som invandringen har inneburit, har Sverige visat på ett finansiellt överskott 2015 och prognoserna pekar på att överskottet kommer att fortsätta växa fram till 2020.

   Sverige har under de senaste två åren haft en av de högsta nivåerna av ekonomisk tillväxt i Europa. Ungdomsarbetslösheten har minskat avsevärt och ligger nu på den lägsta nivån på 13 år. Långtidsarbetslösheten (alltså 12 månader eller mer) är den absolut lägsta i EU. Enligt World Economic Forum hamnar Sverige i topp och rankas som ett av de bästa länderna, i många internationella undersökningar.

   Med det sagt; vi lever inte i ett perfekt land, men vi har det uppenbarligen bra i Sverige. Det är dags att vi slutar skylla samhällsproblem, såsom brottslighet, på invandringen och slutar låta högerpopulistiska demagoger som Trump och Åkesson sätta agendan. Så besvärligt har det uppenbarligen inte varit för Sverige att öppna upp för familjer som annars skulle riskera att förföljas och mördas i sina hemländer. All forskning visar dessutom att majoriteten av dessa personer, till slut blir en del av och bidrar till vårt samhälle (och dessutom inte sysslar med kriminalitet!).

   Vad gäller den där minoriteten, de som faktiskt misstänks för eller begår brott, ja vad gör vi åt det? Vill vi inte att människor ska begå brott så är steg ett att sluta generalisera och försöka stämpla vissa grupper som syndabockar; att istället ge alla människor samma chans och förtroende att faktiskt få vara vanliga, hederliga medborgare. Det behövs än mer satsningar på anti-diskriminering och inkluderandet av människor i utanförskap, oavsett etnisk eller religiös bakgrund.

   En sak till; kanske skulle man sluta upp med påståenden om ”systemkollaps” så fort tillfälle ges. Låt oss åtminstone vara kloka nog att hålla oss till fakta, framför ”alternativa fakta”, så kanske vi faktiskt kan lösa verkliga problem, framför att skapa nya.

 

Isabel Sommerfeld är snart jurist, med ett starkt engagemang för individens fri- och rättigheter. Hon har i studierna inriktat sig på mänskliga rättigheter och terapeutisk juridik, samt som frilansjournalist bland annat granskat idrottsrörelsen och kränkningar av mänskliga rättigheter vid VM- och OS-arrangemang. Mer information finns på isabelsommerfeld.com.

Publicerad

Prenumerera på Para§rafs nyhetsbrev 

Nyhetsbrevet skickas ut varje onsdag och söndag förmiddag.
I Nyhetsbrevet får du besked om det vi senast har publicerat och en del information om vad som är på gång. Därtill får du ibland extramaterial som inte publiceras på sajten.
Vi ingår inte i någon mediekoncern och lämnar inte ut prenumerantlistan till någon, så din mejladress hamnar inte på avvägar.
Du prenumererar utan kostnad. Du kan också överraska en vän genom att ge honom eller henne en prenumeration, om du skriver in i den personens mejladress.
OBS: Vi efterfrågar bara den mejladress du vill ha Nyhetsbrevet mejlat till, inget annat. Du prenumererar här.

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.