Donald Trump

Ser man Trump som ett barn blir det begripligt

Vi som är föräldrar vet att våra barn ibland vill ha något eller göra något speciellt. Men även om det utan större kostnader eller besvär går att uppfylla, har vi med tiden lärt oss att det barnet säger kan vara ett infall. En snabbt passerande tanke, så vi muttrar något om att ”vi får se” och livet går vidare. Om vi ser president Trump som ett barn kan vi förstå honom. Men därmed inte sagt att livet går vidare...

   Att vi inte uppfyller ett barns alla önskemål innebär inte att vi är dåliga föräldrar – även om önskemålen är högst rimliga ibland. Det innebär bara att vi är erfarna föräldrar.

   Vi är varken elaka, arroganta eller ointresserade av vad våra barn vill. Vi är bara medvetna om att i morgon är det troligen något annat som den lilla vill ha. Något helt annat som tycks vara det absolut viktigaste den dagen. Det kan till och med vara så att barnet är helt oförstående när vi eventuellt påminner honom eller henne om vad som var så viktigt dagen innan och nu inte vill höra talas om det.

   Vad gör vi åt det? Vi avvaktar. Vi väntar och ser om önskemålet återkommer dagen därpå eller veckan därpå. Och med tiden förstår vi vad som viktigt för barnet. Något som han eller hon står för. Något som verkligen gäller. Något som inte var ett tillfälligt infall.

   Och när vårt lilla barn gör något som det absolut inte får göra, slår något annat barn eller liknande så försöker vi förklara, på ett sätt som ett barn kan förstå, att så där får man inte göra. Vi förstår att ett litet barn kan ha problem med impulskontrollen och att vi inte kan begära att de ska agera som ansvariga vuxna. Men vi försöker så gott vi kan att få barnet att ändra sitt beteende.

   Barnuppfostran handlar i grunden egentligen om en enda sak – att lära barnet att inte vara hänsynslös mot sina medmänniskor. Och att det gäller såväl i stort som i smått. Allt från att inte släppa en fis i hissen till att inte mörda någon. Det är viktigt, för när barnet en dag blivit vuxen är det precis vad vårt lands lagar handlar om, graden av hänsynslöshet som vi kan tillåta oss, eller inte tillåta oss, gentemot våra medmänniskor. Är vi allt för hänsynslösa blir vi inlåsta i ett fängelse.

   Men för ett litet barn gör det ingen större nytta om vi börjar högläsa ur lagboken. Vi måste agera utifrån den nivå barnet befinner sig på. Agera och förklara på ett sett som är möjligt för ett barn att ta in och förstå.

   Alltså tänka och agera som erfarna och ansvarskännande föräldrar och större delen av världens befolkning gör med Trump. Vi avvaktar och ser om det han sa i går även gäller i dag och i morgon – och kanske till och med om en vecka. Vilket det sällan gör.

   Domare och statsvetare försöker förklara för honom hur en demokrati är uppbyggd. Förklara att en amerikansk president inte är en envåldshärskare. Att USA:s lagstiftning i flera led utgör en gardering mot just det. Oftast går det dock inte fram. Det landar inte i hans hjärna därför att de försöker förklara på en nivå som Trump inte är kapabel att ta in. Han har bemött sånt med:

– Men jag vann ju.

   Som det lilla barnet som säger till sina kompisar:

– Det är jag som bestämmer.

   Det senaste uttrycket för det här är att han i veckan avskedade FBI-chefen för att FBI undersöker Trumps och hans administrations kontakter med Ryssland. Det är självklart att FBI ska genomföra sådana undersökningar oavsett vem som är landets president. Men det tycker inte Trump – när det gäller honom och hans omgivning.

   Medier som är kritiskt granskande, alltså det som är mediers uppgift i en demokrati, blir bojkottade och hånade av Trump. Alltså åter ett uttryck för det lilla barnets agerande:

– Om du inte tycker som jag så får du inte vara med.

   Om vi har problem med ett barn genom att barnet trots upprepade tillsägelser och förklaringar är alltför utagerande på ett sätt som hänsynslöst drabbar andra barn och även vuxna – måste vi agera. I första hand ser vi till att barnet inte kan komma åt några tillhyggen som kan skada andra. Vi försöker också se till att barnet kan förstöra så lite som möjligt.

   Om vi försöker överföra det till president Donald Trump, blir det dock en helt annan dimension. Han förfogar över världens mäktigaste krigsmaskin. Och inte minst så är det han som förfogar över koderna till USA:s kärnvapen.

   En floskel som är osedvanligt dum är den man alltför ofta får höra om ”att leva i nuet”. Därmed ska man tydligen bli lycklig. Men den minsta gemensamma nämnare får de som sitter inlåsta på Kumlafängelset är att de i alltför hög grad har levt i nuet. Och inte tänkt över vad deras handlande kan få för konsekvenser. Levt i sitt eget nu utan att ta hänsyn till sina medmänniskor.

   President Trump lever uppenbarligen i nuet. Hans nattliga twittrande om stort och smått visar det. Och hans spontana yttranden om än det ena och än det andra, som sedan visar sig vara helt fel, bekräftar det.

   Men vad kan man då göra åt presidenten för världens största militärmakt, när han uppenbarligen lever i nuet på samma sätt som ett litet barn? Ta ifrån honom hans dator? Det blir nog svårt. Ta ifrån honom möjligheter att skada andra, typ bomba dem han inte gillar? Det är tyvärr inte möjligt utan omfattande lagändringar.

   Så vad att göra åt en amerikansk president som inte agerar som en vuxen person? Som är utlevande som ett barn och tycks sakna impulskontroll. Som inte förstår, eller i varje fall inte vill förstå, att en amerikansk president inte är en envåldshärskare.

   Lösningen är att inte behandla honom som om han vore ett barn. Lösningen är ett riksrättsåtal som leder till att han avsätts. Vilket är fullt möjligt – om den politiska viljan finns.

   Det går att väcka så kallat riksrättsåtal mot presidenten om han gör sig skyldig till förräderi, mutbrott eller andra ”stora brott och förseelser”. Formuleringen ”stora brott och förseelser” öppnar för vida tolkningar – om den politiska viljan finns.

Den amerikanska historieprofessorn Allan Lichtman, bedömer att det är sannolikt att så kommer att ske. Lichtman är känd för att han i förväg prickat in rätt segrare i de senaste tio presidentvalen i USA, och han säger:

– Den amerikanska konstitutionen placerade inte riksrätt i domstolarna utan i kongressen, en vald församling, och därför kräver inte riksrätt ett normalt åtalbart brott, utan det bygger på en kombinerad moralisk, politisk och rättslig bedömning.

   Men återigen, är det då politiskt möjligt? Ja, förr eller senare inser rimligen de som styr och ställer i det republikanska partiet att det Trump säger och gör kommer att slå tillbaka mot dem under oöverskådlig tid framöver och att något drastiskt måste göras. Men blir det då bättre av att Trump avsätts och man tillsätter en ny republikansk president? Ja, oavsett hur man ser på det partiets politik så är det svårt att tänka sig att man skulle tillsätta någon som inte är vettigare. Tillsätta någon som inte agerar som en vuxen ansvarskännande person. Och ännu svårare är det att tänka sig att den personen skulle samla på sig ett värre gäng än det som nu omger Trump i vita huset.

Para§raf i morgon:

Ricard Nilsson redogör, utifrån sin 18-åriga erfarenhet av svenska fängelser, vad som skulle hända om Trump dömdes till ett fängelsestraff i Sverige

 

   Dick Sundevall är Para§rafs chefredaktör men hans krönikor och debattartiklar är inga ledare, utan högst privata tankar och funderingar.

I närmare 40 år har han arbetat med rätts- och kriminalfrågor. Det har blivit många tv-program och dokumentärfilmer. Åtta böcker, senast Det farliga Sverige, och många tusen artiklar genom åren.

Dick är mångfalt prisbelönt som journalist och författare med utmärkelsen Guldspaden och annat. Mest stolt är han över Ordfronts Demokratipris, ”för då väljs man ut bland hela befolkningen”.
På frågan om vad han tycker är det bästa han har gjort, svarar han:
– Mina tre barn.

Publicerad

Prenumerera på Para§rafs nyhetsbrev 

Nyhetsbrevet skickas ut varje onsdag och söndag förmiddag.
I Nyhetsbrevet får du besked om det vi senast har publicerat och en del information om vad som är på gång. Därtill får du ibland extramaterial som inte publiceras på sajten.
Vi ingår inte i någon mediekoncern och lämnar inte ut prenumerantlistan till någon, så din mejladress hamnar inte på avvägar.
Du prenumererar utan kostnad. Du kan också överraska en vän genom att ge honom eller henne en prenumeration, om du skriver in i den personens mejladress.
OBS: Vi efterfrågar bara den mejladress du vill ha Nyhetsbrevet mejlat till, inget annat. Du prenumererar här.

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.