Andreas Magnusson

Rättsväsendets avslappnade inställning till nazistiskt våld

En uttalad nazist sitter i sin bil med nazistemblem, gasar mot en folkmassa i ett tänkbart försök att köra ihjäl en grupp invandrare från Irak, tar sig ut ur bilen med pepparspray och knivar. Detta är inte terrorism. Och mer än så – det svenska rättsväsendet känner sig tryggt med att ha en sådan människa tillbaks på gatan direkt efter gärningen. Jourhavande åklagares beslut om omedelbart frisläppande tyder på att mordlystna nazister i nazistbilar inte är något att oroa sig för.

   En man körde in mot en folkmassa på Drottninggatan i Stockholm. Han greps samma dag, förhördes och försattes sedan på fri fot.

   Förlåt. Nu blandade jag ihop det.

   En man körde in mot en folkmassa utanför Migrationsverkets lokaler i Malmö. Han greps samma dag, förhördes och försattes sedan på fri fot.

   Så ska det ju vara.

   Mannen på Drottninggatan var nämligen muslim och är därför rimligen terrorist medan den 22-årige mannen som körde mot folkmassan bestående av Irakier, med bilen pyntad med nazistsymboler, troligen bara råkade svänga lite fel. Detta är budskapet till oss alla från det svenska rättsväsendet.

   Händelsen inträffade förra söndagskvällen och när SVT kontaktade åklagaren Linda Rasmussen på tisdag eftermiddag så visste hon inte ens om att hon hade tilldelats ärendet. Eter en kontroll såg hon att den enda anmälan som hade upprättats gällde skadegörelse och framkallande av fara för annan. Ingen hatbrottsmarkering hade vid det tillfället gjorts, trots att polisen i media hävdat detta.

   Vad värre är. Innan mannen slutligen greps hade han enligt vittnen varit där på torsdag, fredag och lördag kväll och gjort fysiska utfall med sin bil. Han hade alltså kört ner demonstrationsflaggor och plakat tre tidigare kvällar i rad utan ett polisingripande.

   Polisen gjorde sedan sitt yttersta för att tona ner händelsen:

   ”Det finns inget i nuläget som tyder på att han ska ha försökt köra på någon person utan det har varit skyltarna han har försökt köra ner”, sa informatören vid polisens ledningscentral i region Syd till Kvällsposten efter gripandet.

   Det är rimligt att tolka polisens budskap som att det är helt i sin ordning att några gånger köra med bil i hög hastighet mot demonstrationståg om syftet bara är att förstöra demonstranternas skyltar. För hur ska vi annars förstå det faktum att han greps först på fjärde dagen efter att i sin livsfarliga framfart ha lyckats med konststycket att krocka mot en stolpe och sedan studsa in i ett träd?

   När mannen äntligen greps så skedde det först efter att den uppretade folkmassan fått nog och själva försökt gripa honom. Då kom väktare snabbt till platsen och därefter polis. Gripandet tycks mest ha varit en formalitet för att skydda nazisten.

   Den slarvighet, nonchalans och det förringande som rättsväsendet gång efter annan uppvisar inför högerextremt våld är djupt oroväckande. Terrorbrottslagstiftningens inkonsekvens är illa nog utan enskilda myndighetspersoners flathet.

   Fallet med nazistbilisten är tyvärr inget enskilt undantag. Det är till exempel alldeles uppenbart att en stor andel av alla bränder som riktats mot aktiva och blivande asylboenden har startats utifrån i uppenbart syfte att få bort dessa boenden. Det är sålunda gång efter annan frågan om välplanerat högerextremt våld. Vi kameraövervakar spårvagnar, tunnelbanestationer och vägsträckor men när det gäller rasistiska mordbrännare värnar vi tydligen för mycket om deras integritet för att i tillräcklig utsträckning syssla med liknande övervakning.

   Föreställ dig att den 22-åringe nazistbilisten hade haft sympatier med IS istället för nazismen. Tror du då att polisen hade tyckt att det var okej att i en bil med IS-symboler kväll efter kväll köra sönder oliktänkandes budskap? Tror du att en jourhavande åklagare relativt omgående efter gripandet hade försatt gärningsmannen på fri fot?

   Och tror du då att åklagaren inte ens skulle känna till att hon fått uppdraget? Tror du också att polisen skulle ha lämnat in en anmälan helt utan att använda begreppen hatbrott eller terrorism? Om du tror det så kan du känna dig lugn. Då lever vi nämligen i ett land där alla tycks vara lika inför lagen.

 


   Andreas Magnusson är gymnasielärare i svenska, religion och etik. Han är också deltidsmusiker och har nyligen startat You Tube-kanalen Samtidsreflexen där tanken är att med pedagogiska reflektioner tränga djupare bakom människors reflexmässiga yttranden i samhällsfrågor. Andreas har idén om att en god journalist är pedagog och att en god pedagog också i någon mening borde vara journalist. Nu är Andreas även en av Para§rafs krönikörer.

Publicerad

Prenumerera på Para§rafs nyhetsbrev 

Nyhetsbrevet skickas ut varje onsdag och lördag förmiddag.
I Nyhetsbrevet får du besked om det vi senast har publicerat och en del information om vad som är på gång. Därtill får du ibland extramaterial som inte publiceras på sajten.
Vi ingår inte i någon mediekoncern och lämnar inte ut prenumerantlistan till någon, så din mejladress hamnar inte på avvägar.
Du prenumererar utan kostnad. Du kan också överraska en vän genom att ge honom eller henne en prenumeration, om du skriver in i den personens mejladress.
OBS: Vi efterfrågar bara den mejladress du vill ha Nyhetsbrevet mejlat till, inget annat. Du prenumererar här.

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.