Låt oss veta vilka som har beställt partiernas politik

När vi går till val 2018 förtjänar vi att veta om vi röstar på ett parti som företräder oss vanliga människor eller olika intressegrupper, företagsledare och högerextrema nätverk. En lagändring är därför helt nödvändig.

   De senaste siffrorna från kammarkollegiet visar att de politiska partierna i Sverige fick 68 miljoner i bidrag från privatpersoner, organisationer och företag. Fram till 1 april 2014 var den här typen av statistik otillgänglig men en ny lag kom till stånd för att öka transparensen.

   Vi medborgare har rätt att veta vem eller vilka som använder sina pengar för att påverka den svenska politiken. Den nya lagen säger därför att alla bidrag som överstiger ett halvt basbelopp (ca 22 000 kronor) måste redovisas.

   Vi kan tack vare lagen om bidragsgivare se att tre partier fick överlägset mest bidrag från organisationer, privatpersoner och företag förra året. Det handlar om ungefär 85 procent av alla bidragspengar. Dessa tre partier är Socialdemokraterna (22 miljoner), Sverigedemokraterna (16,5 miljoner) och Moderaterna (18,8 miljoner).

   Okej. Vi vet vilka politiska partier i Sverige som har störst press på sig att ge sina finansiärer avkastning. Då vill vi förstås också bara veta vilka finansiärerna är, men tyvärr har nuvarande lagstiftning misslyckats med precis det den var till för. Det är inte möjligt att få fram den informationen – eller i alla fall inte mer än i väldigt begränsad omfattning.

   När det gäller sossarna är det lite lättare. Här kommer merparten av bidragspengarna (15 miljoner) från LO och olika LO-förbund. Det är ingen hemlighet. LO:s agenda är också relativt öppen och tydlig. Man kan givetvis ifrågasätta LO:s nära koppling till Socialdemokratin men det är en annan fråga än den om dolda bidragsgivare med oklara agendor.

   När det gäller Moderaterna och Sverigedemokraterna, som tillsammans får över hälften av alla partibidrag, är insynen betydligt mindre. Genom ett fiffigt undantag i reglerna lyckas moderaterna med konststycket att hålla 95 procent av alla bidragsgivare hemliga. Sverigedemokraterna lyckas ännu bättre. Endast 3 procent av pengarna de har mottagit kan spåras till en givare.

   Hur är det här möjligt? Jo, om pengarna ges via en lokalorganisation som sedan slussar pengarna vidare till moderpartiet behöver bidragsgivarens identitet inte röjas.

   Så vilka är då Moderaternas och Sverigedemokraternas hemliga bidragsgivare? Det kan vi i dagsläget bara spekulera i. Och en fråga är extra intressant i denna spekulation: Har man gett pengar för att partiet företräder den politik man vill se mer av i Sverige eller har partiernas politik förändrats utifrån bidragsgivarnas önskemål? Helt enkelt: Är våra politiska partiers inflytande till salu?

   Tänk om det är så att Moderaternas omsvängning från öppna era hjärtan till en strikt asylpolitik är en beställningsvara och att Sverigedemokraterna får bidrag av människor som brinner för tanken om ett allt mer stängt Sverige. Det här kan verkligen inte uteslutas. De tre partier som får 85 procent av alla bidrag är i alla fall de tre partier som i dagsläget tillsammans med KD företräder den hårdaste migrationspolitiken. De mer flyktingvänliga partierna Vänsterpartiet och Centern har som en jämförelse tagit emot bidrag på blygsamma 3,5 respektive 1,5 miljoner kronor.

   En utredning har nu föreslagit att kryphålet i lagen ska täppas igen genom att partierna från och med 2018 ska tvingas redovisa bidrag även på kommunal och regional nivå. Man vill dessutom förbjuda anonyma bidrag på över 2 200 kronor. Det här är bra och helt nödvändigt.

   Sverigedemokraterna har tidigare varit hårdast motståndare till att bidragsgivarna offentliggörs och är det så vitt jag förstår fortfarande. Kanske handlar det om att Sverigedemokraternas image som ett parti utanför etablissemanget skulle få sig en rejäl törn om sanningen kom fram. Kanske handlar det istället om att bidragsgivandet skulle minska. En del människor har nämligen åsikter som gör sig sämst i dagsljus. Vår demokrati gör sig dock alltid bäst i full belysning.

 

   Andreas Magnusson är gymnasielärare i svenska, religion och etik. Han är också deltidsmusiker och har nyligen startat You Tube-kanalen Samtidsreflexen där tanken är att med pedagogiska reflektioner tränga djupare bakom människors reflexmässiga yttranden i samhällsfrågor. Andreas har idén om att en god journalist är pedagog och att en god pedagog också i någon mening borde vara journalist. Nu är Andreas även en av Para§rafs krönikörer.

Publicerad

Prenumerera på Para§rafs nyhetsbrev 

Nyhetsbrevet skickas ut varje onsdag och lördag förmiddag.
I Nyhetsbrevet får du besked om det vi senast har publicerat och en del information om vad som är på gång. Därtill får du ibland extramaterial som inte publiceras på sajten.
Vi ingår inte i någon mediekoncern och lämnar inte ut prenumerantlistan till någon, så din mejladress hamnar inte på avvägar.
Du prenumererar utan kostnad. Du kan också överraska en vän genom att ge honom eller henne en prenumeration, om du skriver in i den personens mejladress.
OBS: Vi efterfrågar bara den mejladress du vill ha Nyhetsbrevet mejlat till, inget annat. Du prenumererar här.

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.