Kent Ekeroth

När kommer filmskaparen Kent Ekeroths nästa film?

En segdragen konflikt gällande upphovsrätt har nu äntligen fått sin upplösning. Det handlar om en film där regissören och producenten upplever sig ha fått sina rättigheter kränkta genom att konstverket spridits vidare utan upphovsmannens tillstånd. I filmen medverkar SD-politikerna Erik Almqvist, Kent Ekeroth och Christian Westling samt komikern Soran Ismail, en man, en ung kvinna och ett antal statister.

   I dagligt tal är filmen känd som den så kallade järnrörsfilmen och filmskaparen är ingen mindre än Kent Ekeroth – mannen som Sverigedemokraterna hade som sin tilltänkte justitieminister i händelse av kraftig valframgång.

   Ekeroth har tidigare stämt Dagens Media och Göteborgs-Posten för otillåten publicering och på detta sätt kammat hem 7 100 kronor sammanlagt efter ett extrapåslag vid överklagan till Hovrätten. Nu har så även Svenska Dagbladet fått betala till filmskaparen Kent Ekeroth. Lunds Tingsrätt fastslog i dagarna ett belopp på 18 000 kronor.

   Det här innebär att regissören/filmaren Ekeroth sammanlagt har tjänat in 25 100 kronor på sin första film, vilket är en imponerande summa med tanke på de låga produktionskostnaderna. Järnrören i filmen lånades från en byggnadsställning, samtliga skådespelare bar sina egna kläder och ingen av dem har avlönats på sedvanligt vis.

   Teaterförbundet menar att ett arvode aldrig bör understiga 4 374 kronor för skådespelande i reklamfilm om det handlar om en roll och inte ren bakgrundsstatering. I den här filmen har vi åtminstone fyra skådespelare förutom Ekeroth själv som borde avlönats på sedvanligt vis.

   Några av filmens mest minnesvärda repliker är när Almqvist säger ”Blatte lover”, och ”skit i den här lilla horan” till den unga kvinnan och att Soran Ismail ”beter sig som en babbe” och argumenterar ”som en liten fitta”.

   Almqvist svarar också för filmens kanske mest kända citat när han med riktning mot Soran Ismail säger att Sverige är ”mitt land, inte ditt”. Denna fras fångades för övrigt upp av författaren Kristian Lundberg som skrev romanen ”Det här är inte mitt land” med hänvisning till denna replik.

   Filmskaparen själv, Kent Ekeroth, agerar inte med lika många repliker. Han knuffar in en kvinna i sidan av en bil, påstår att någon har försökt ta hans mobiltelefon och slår i en invandrarkritisk replik fast att:

– Med vår politik blir det inga fler sådana.

   Den rafflande filmen slutar med att de tre SD-politikerna sliter loss järnrör från byggnadsställningen och med dessa vapen återvänder de till platsen för meningsutbytet. Här hör de plötsligt polissirener och bestämmer sig för att släppa sina vapen.

   Rent filmtekniskt är det ingen särskilt bra film. Intrigen är rörig och skådespelarinsatserna är medelmåttliga. Däremot måste man säga att Ekeroth med sin film lyckats fånga mycket av den tidsanda som råder i Sverige just nu.

   Filmen spelades in i november 2010 och ganska exakt sex år senare spelades en uppföljare in med Ekeroth själv i huvudrollen. Denna gång var skådeplatsen krogkön till restaurangen Solidaritet i Stockholm. Ekeroth blir upprörd när han inte släpps in på krogen på grund av sin höga berusningsgrad. En man i kön säger:

– Var det kul med järnrören?” syftandes på den första filmen varpå Ekeroth slår honom i ansiktet.

   Den här gången var det inte Ekeroth själv som höll i kameran på gott och ont. Ekeroths egen film är mer i samma anda som Lars von Triers dogmakoncept med en rörlig kamera och improviserande skådespelare. Här är allt filmat med en fast övervakningskamera vilket tyvärr också innebär att stora delar av handlingen sker utanför bild.

   Om den första filmen var en ekonomisk succé med sina inspelade 25 100 kronor så blev uppföljaren en riktig flopp. Ekeroth dömdes i Tingsrätten för ringa misshandel och fick böta sammanlagt 38 400 kronor. Filmen har inte heller visats lika flitigt som debuten även om den säkerligen har varit lika omtalad. Det är svårt att redan nu veta om Ekeroth syftar till att göra en triologi. Han har likt många samtida undergroundkonstnärer varit ganska fåordig om sitt skapande.

 

   Andreas Magnusson är gymnasielärare i svenska, religion och etik. Han är också deltidsmusiker och har nyligen startat You Tube-kanalen Samtidsreflexen där tanken är att med pedagogiska reflektioner tränga djupare bakom människors reflexmässiga yttranden i samhällsfrågor. Andreas har idén om att en god journalist är pedagog och att en god pedagog också i någon mening borde vara journalist. Nu är Andreas även en av Para§rafs krönikörer.

Publicerad

Prenumerera på Para§rafs nyhetsbrev 

Nyhetsbrevet skickas ut varje onsdag och lördag förmiddag.
I Nyhetsbrevet får du besked om det vi senast har publicerat och en del information om vad som är på gång. Därtill får du ibland extramaterial som inte publiceras på sajten.
Vi ingår inte i någon mediekoncern och lämnar inte ut prenumerantlistan till någon, så din mejladress hamnar inte på avvägar.
Du prenumererar utan kostnad. Du kan också överraska en vän genom att ge honom eller henne en prenumeration, om du skriver in i den personens mejladress.
OBS: Vi efterfrågar bara den mejladress du vill ha Nyhetsbrevet mejlat till, inget annat. Du prenumererar här.

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.